Nu är det över eller… är det nu det börjar?

Ja, jag vet att konferensen är slut, men jag tänkte att jag kanske kunde få blogga en sista gång.
Det känns bra med en ny kyrka. Att vi inte har slutligt namn eller ledare bekymrar mig inte ett dugg. Det är kul att debattera, att många har idéer och att det faktiskt får ta tid att debattera. Visst var vi väl alla slut efter en heldag på Bildarmötet, men jag tycker att det hade varit på sin plats med en riktig brakfestgudstjänst efter detta beslut och jag tycker att den festen skulle ha varit tillsammans med Equmenia, ballonger och konfetti.
Nu går vi hem till oss med den goa känslan vi har fått med oss. Gud välsigne er alla i alla församlingar.
Ingela Östman, Närkes Kils Missionsförsamling

  • Per Knutsson

    Ja, det måste vara nu det börjar, om det ska vara någon mening med det hela. Håller verkligen med om att man hade förväntat sig en riktigt glädjesprutande gudstjänst som start för den nya kyrkan. Med mäktig lovsång, ballonger och konfetti och hängiven bön för evangeliets framgång. Och naturligtvis tillsammans med ungdomarna. (Varför skulle inte de vara med nu?!) Nu blev kyrkans första gudstjänst en märklig, lite deprimerad historia, med en oklar signal om vad som är vårt ärende. Kände mig faktiskt lite lurad. Vid t.ex. Göteborgsmötet stod glädjen högt i tak och  levande atmosfär gjorde att man började tro att detta kunde bli något riktigt bra. Och det kan det. Men då behöver alla vi som kommer från landets olika hörn, och är i mer eller mindre utrotningshotade sammanhang få inspiration, tro och utmaning som lyfter blicken och hjälper oss att göra det som Nya testamentet så tydligt kallar oss till!    /Per Knutsson, Arvika