Första konferensdagen

Hej!
Jag heter Ingela Östman och är en gift trebarnsmamma som jobbar som hjärtsjuksköterska på sjukhuset i Örebro. Min församlingstillhörighet är i Närkes Kils Missionsförsamling. En församling med 29 medlemmar.
Jag måste bekänna en sak (men säg det inte till någon) jag är en riktig konferensnörd. Jag trivs med alla människor, roliga seminarier och intressanta förhandlingar. Men så satt jag alltså här idag med lite huvudvärk, lite utschasad för att det har varit lite mycket och kände mig inte alls på mitt riktiga förväntansfulla konferenshumör. Men då kommer vår missionsföreståndare upp i talarstolen. Han spänner ögonen i oss och läser för oss om korset som vi också måste ta på oss. Det är något konstigt med det här, men då känner jag det stora suget som är som den kraftigaste underström man kan känna – den kristnas trons fantastiska upp och nervända teologi. Det är nåd i massor men inte bara mjäk utan ett stort allvar som kräver något av mitt liv. Jag kippar efter andan men vet ändå att det här med Jesus det är nåt. Känner du detsamma?