Tack för denna gång

Nu har tiden kommit till tack i konferensen. Och jag passar på att tacka, jag också. Jag tycker att det har varit ett mycket bra arrangemang. Ska jag använda ett ord blir det nog ”trivsamt”. Jag inser att det låter lite platt och trivialt men det är mycket positivt menat. KOnferensanläggningen är ny, stor och fräsch men knappast det vräkiga lyxhotell som en del icke-närvarande har gjort gällande. Den stora samlingslokalen är betydligt mer intim än den i Skövde, vilket för mig varit gott. Men även samlingar och gudstjänster har präglats av en större intimitet eller enkelhet än vid det förra vintermötet. Musiken har haft en lättsam och samtidigt seriös prägel som tilltalat mig väl. Gårdagens nattvardsgudstjänst i små duklag och att få Dela ordet den första kvällen var goda erfarenheter. Jag har fått olika mycket ut av föreläsningarna men det handlar i hög grad (liksom allt annat förstås) om dagsform och preferenser. För min del var emellertid Marie Demkers föredrag outstanding. Seminariet om kristendom på 2000-talet med Tomas Kazen utmanade mig också mycket och befrämjade åtskilliga eftertankar. Är det positivt eller negativt att leva i flera världar och med flera världsbilder? Ur ett postmodernt perspektiv, kan det knappast vara en nackdel med flerfaldighet. Lever inte alla människor i flera berikande världar som är sinsemllan motsägande. Det funderar jag vidare på.

Maten har som jag tidigare skrivit varit utsökt god. Det enda jag kan invända mot är att kakor och smörgåsar har tagit slut rätt fort vid fikatillfällena. Enligt hotellpersonalen berodde det den första eftermiddagen på att somliga tog 3-4 stycken. Sant? Vet inte. Hoppas inte. Idag fick jag i alla fall ingen munk, men det var nog ingen större nackdel ur ett hälsoperspektiv. När det gäller hälsa förresten är det väl knappast så att en konferens av det här slaget befrämjar den i någon större utsträckning. Mycket sittande blir det, men vad skulle man annars göra? Motionera får man väl göra nån annan gång, i ett annat liv, i en annan värld.

Till sist: tisdagens förmiddag med funktionshindrade människor i centrum gjorde mig tagen och eftertänksam. Ett stort tack till arrangörerna och inte minst det mod med vilket ni gjort programmet.

Så vill jag tacka Gud för att jag fått nåden att vara med i detta rika sammanhang. Tack!

  • Magnus Kronberg

    Tack för ditt referat. Det hade självklart varit roligare att vara närvarande än ickenärvarande. Min personliga uppfattning om ”lyxhotell” har dock inte ändrats :) Bilingehus var väl inte heller nåt mer än ett upphottat motell, men det sitter för mig inte i marmorn och guldkranarna. Jag förlorar mig själv, känner min tro förminskas, i såna miljöer. För mig blir det för långt från ”min mästares fötter” eller hur jag nu ska uttrycka det. Är det verkligen så omöjligt att tänka sig gemenskap, samtal och gudstjänster i andra typer av miljöer? Vi ses imorron! / Magnus Kronberg

    • Per Westblom

      Hej Magnus!

      Jag skönjer en viktig och aktingsbjudande uppriktighet när du skriver:

      ”Jag förlorar mig själv, känner min tro förminskas, i såna miljöer. För mig blir det för långt från ”min mästares fötter” eller hur jag nu ska uttrycka det. Är det verkligen så omöjligt att tänka sig gemenskap, samtal och gudstjänster i andra typer av miljöer?”

      Är det så bör man förstås stanna hemma. Och jag förnekar inte att detta gäller även oss som var där men inte märkte vad som hände med oss. Men din avslutande fråga kan också vändas tillbaka:

      Är det verkligen så omöjligt att tänka sig gemenskap, samtal och gudstjänster i”

      denna typ av miljö?

      Jesus drog sig inte för några platser. Däremot tror jag vi är helt överens om vilka sammanhang han trivdes i – syndarnas…

      Broderligen /Per

    • Peder

      Säkert ärligt menat och värt respekt. men kyrkan som organisation(er) har väl för länge sedan kastat loss från de idealen. Kanske bättre då att vara konsekvent och inlemma sig till rådande förhållanden.