”Nu river vi väggen…”

Nu var det slut på konferensandet och jag är hemma igen.  Äldsta dottern hade lagat jättegod mat när jag kom hem, hunden och yngsta dottern överföll mig av ren glädje. Jag har varit ute på en kort kvällspromenad med hunden i ett underbart vinterlandskap och familjens båda herrar som varit på vift på var sitt håll i kväll, har också kommit hem.

En gammal sångstrof sjunger i mitt huvud, skriven av en baptist (på tal om Torbjörn Bådagårds tal om att bara baptister och metodister kunde skriva sånger i hans ungdom); ”Nu river vi väggen, vi ska riva väggen, nu ska väggen rivas ner… Nu river vi väggen, nu måste den bort…” Minns ni den? Det är Ingmar Olsson och musikalen ”Pappa”, tror jag.  ”Kyrka utan väggar” är spännande, men så är det ju det där med bärande väggar som Gustav Fridolin påmind oss om på förmiddagen. Dom måste få vara kvar. Kan vi komma överens om vilka de bärande väggarna är? Om man inte är byggkunnig är det inte alltid så lätt att veta. Det finns dom som gjort misstag på detta område. Men om man är uppmärksam, så brukar man märka när det blir fel och det finns sätt att åtgärda efter hand, så vi kanske inte behöver vara så ängsliga. Vi får väl pröva och se vilka väggar som bär och hur många vi kan undvara.

Funderar på att låta församlingens olika råd, som åker på sin årliga ”prat-och visionshelg” nästa vecka, få fundera lite kring ”Kyrka utan väggar” och kring bärande väggar mm.och se vart det leder i vår verklighet här i Lindome.

Tack för de personliga samtalen och mötena, tack för föreläsningar, seminarier och gudstjänster!  Jag har en hel del med mig hem att fundera vidare på och att prova på här hemma!  Tänk vad väggar som ska rivas fram över i våra församlingar och i vår nya gemensamma kyrka! Spännande, hoppas jag!