Nu har jag varit på två seminarier

Inser att mina bloggar idag i hög grad blir någon form av recensioner av föredragshållare. Sen jag skrev sist har jag varit på två seminarier: Förändring med Pelle Hörnmark och Kristendom på 2000-talet med Tomas Kazen. Båda givande och sinsemellan tämligen olika. Jag gillar Hörnmark. Inte bara för att han kommer från min hemstad Jönköping och för att han har en skön humor. Hans avslappnade och självironiska förhållande både till sig själv och pingströrelsen är välgörande. Dessutom hade han flera goda tankar om förändring. Med tanke på att just pingströrelsen – enligt min mening – är det samfund som har den största förändringsbenägenheten idag så blir trovärdigheten hög. När jag frågar varför det är så (att benägeneheten är så hög) blir svaret självklart: Vi har ju väntat i 100 år.

Tomas Kazen, numera professor i exegetisk teologi vid THS, tog upp det enorma glapp som finns mellan den världsbild vi lever med i Sverige idag och den (eller snarare de) vi möter i Bibeln. Frågan är knappast ny men Tomas ställde den med stor skärpa och föreslog ett antal möjliga förhållningssätt, varav flera beskrevs som rätt tvivelaktiga. Den vanligaste är nog att vi lever med två motsägelsefulla världsbilder som fungerar på olika tider och i olika sammahang, men inte samtidigt. Tomas framhöll att kyrkan idag gör många bra saker som ligger i linje med Jesu gudsrikesvision, vilken i hög grad hade sociala och politiska dimensioer. Men vad gör vi med de många, många berättelser och påståenden som helt enkelt inte går ihop med vår världsbild?

På många sätt har vi lärt oss att leva med och hantera en del av dessa egenheter i NT. Men människor som inte är vana vid Bibeln har inga sådana strategier. De sugs på gott och ont till just de avsnitt som vi bortser från. Då tvingas vi att faktiskt ta dessa ord på allvar (d v s bekräfta, benämna och hantera dem).