Jesus hade ingen affärsidé

… han hade bara ont. Jag älskar det citatet ur Sånger från andra våningen. En dag med ganska mycket smärt, men även hopp, är slut. En ny dag är påväg. Tomas har sjungit Cohen och vi har skrattat åt Gunlög och oss själva. I morse talade Donald Eadie om sin egen smärta och om att identifiera sig med den. På seminariet lite senare fick och vågade vi tala om vår smärta. Vi kan inte söka smärtan, den bara kommer, den bara finns. Kanske skulle den få vara vår identitet. Den som är ett med sin smärta är det inte synd om på samma sätt som den som kämpar med sin identitet. Att tala om kris i församling och samfund gick väl lite på samma tema, för mig idag. Att leva med smärta i sin egen kropp ger identitfikation med Jesus själv. Lidande och hopp om uppståndelse. Jag funderade en del hur vi planerar och lever tillsammans med olika förutsättningar. Om vi står inför en avsats på, säg 1,5 meter och vill upp, hur gör vi för att alla ska komma med? Trappor kanske inte är det ultimata för någon? En kan skutta upp med lätthet. För henne blir det ett handikapp att vara för kvick och vig. En annan bara orkar inte alls, på egen hand. Vi sänker tempot och väntar. Då kommer ingen upp… Jag funderar vidare.

Ja! Vi bygger en ny kyrka.  Tillsammans.

  • http://www.facebook.com/people/Tore-Eriksson/1319786399 Tore Eriksson

    Vilken Tomas?