Svaghet och brist på riktigt

Svaghet och brist är viktiga ord i många av våra predikningar – även mina. Många gånger får orden en ganska abstrakt prägel. Det är fint med svaghet, bara den inte tar konkret plats. När konferensen ger centralt utrymme åt människor med mycket tydliga kroppsliga svagheter blir det faktiskt något helt annat. Det går sakta och jag har svårt att förstå vad som sägs. Dessutom är det inte så lätt att identifiera mig med deras situation. Då är svaghet inte längre något abstrakt och ”behagligt”.

Jag känner mig rätt ödmjuk inför vad jag hör och har lite svårt att hantera mina egna reaktioner och känslor. Det är nog konferensens hittills starkaste utmaning till mig.