Passa-på-sjukan (reviderad)

Risken med medarbetarkonferenser är att jag drabbas av passa-på-sjukan. Nu menar jag inte passa på att göra Stockholm eller passa på att sova, utan passa på att ha möten. När ska vi mötas? Ja, vi har ju medarbetardagarna i januari då finns det massor av tid. Fyra långa dagar? Men det är ju inte precis så att schemat för dagarna är tomt. Idag har jag haft några sådana möten; bra och mycket viktiga sådana, men risken är förstås att jag inte blir riktigt närvarande i konferensen. Särskilt om man ska blogga om vad som sker är det ett problem. Samtidigt antar jag att företeelsen är så pass utbredd att jag talar för fler än bara mig själv. Men uppenbarligen är det också många som faktiskt deltar i programmet vilket ju är rätt skönt att notera. Imorgon ska jag gå på seminarier. Nu sitter jag på årsmöte för Baptisternas personalförbund – troligen det sista någonsin.

Vet inte vad jag tänkte på när jag skrev det här igår. Som styrelseledamot borde jag veta att vi har ytterligare ett årsmöte i november för att kunna ta det andra beslutet om att gå in i ett nytt gemensamt medarbetarförbund. Det första beslutet togs enhälligt igår.