(klicka på bilderna)

För 30 år sedan byggdes missionskyrkan i Kobe. Kyrkan invigdes den 4:e april 1982. Församlingens vision var att vara ett vitt kapell i storstaden. Kyrkan, en trevåningsbyggnad  belägen en bit upp för backen mellan hamnen, som tar emot skepp från alla världens områden, och det gröna Rokko berget, ligger i hörnet av en storstadsgata. Mitt emot kyrkan ligger en mellanstadieskola. Snett över gatan ligger en stor och öppen plats för lek och rekreation. Annars omges byggnaden av både höga och låga byggnader. När kyrkan planerades och byggdes hade NSKK stora visioner för mission i storstad. Under 1980-talet och början på 90-talet hade kyrkan volontärer som Eva Larsen (Kristiansson), Per Sjönneby och Lars-Anders Kjällberg, med flera. Andra utlänningar som Paul-Gerhard och Claudia Knöppel förknippas också med denna kyrka. Kyrkans både materiella grundläggande och andliga arbete har naturligtvis starka kopplingar till Gunnar och Marianne Kristiansson och Anna-Maj Ohlson. Också paret Kono har varit en avgörande kraft i kyrkans första utvecklingsskede. 1987 började Kasamaki Masashi och fru Yoko pastorsarbetet här. (De studerade i på Lidingö 1986.) Kyrkan har varit en mötesplats för både ung och gammal, och under åren fram till 1995, hade det vita kapellet i storstaden växa i numerär. Man hade då förutom söndagsmöten också studentmission, söndagsskola och café-kvällar. Församlingen var ganska ung vid den tiden, men fler och fler något äldre inlemmades i de gemenskapen.

Den 17 januari 1995 drabbades Kobe stad av den stora jordbävning som kallas Hanshinawajidaishinsai. Omkring 6000 människor omkom genom hus ras och brand. Kyrkan drabbades också, men väl nog stannade lutning inom de tillåtna 7 graderna. Pastor Ito Mariko, som var kyrkans pastor sedan 1992-2004, var vid tillfället inte hemma. En första tiden efter själva jordbävningen tjänade kyrkan som samlingsplats för många människor som förlorat hem och anhöriga. NSKK hade med denna kyrkan en bas att arbeta utifrån vad det gällde att ge stöd och konkret hjälp i katastrofen. Genom det arbetet blev kyrkan ett gott vittnesbörd om osjälviskhet. För många av medlemmarna blev också med det kyrkan en tröstens plats. Men de ganska stora skadorna  krävde en omfattande reparation. Genom reparationen fick kyrkan nya innerväggar i furu. Yttersidan målades om i en varm, gulbeige, färg. Möbleringen byttes ut 1999, och nu är det sköna stolar, som skänkts från Norge, att sitta i för gudstjänstbesökare.

Söndagen den 22:a april 2012 firade församlingen 30 år. Lokalen var naturligtvis välfylld. Under gudstjänsten predikade NSKK:s missionsföreståndare Kawaguchi Tatsuya från Okayama. Hans textval från Romarbrevet 10:1-15 belystes i predikan utifrån att våra försök att hjälpa människor till tro inte bara handlar om att ha missionsiver. Vår bekännelse av Jesus som Herre och Frälsare är  vårt budskap till människor i alla tider och på alla platser. Vårt anropande av Herren är avgörande för både tro och liv. Under gudstjänsten vittnade Teruo Sugimoto, som blev knuten till församlingen under Per Sjönnebys volontärs tid i slutet av 1980-talet, vittnade om kyrkan som hans andliga hemvist. Också Yoshikazu Uotani gav ett vittnesbörd om hur kristen tro fått lysa genom denna kyrka.

Nu tjänar sedan 2008, Fujita Hidehiko med fru Tamae. Kobe kyrka har under de trettio år som förlöpt varit utan pastor under 4 år, dock inte helt utan tjänande pastorer, som besökt och predikat, undervisat och stött medlemmarna i deras outtröttliga arbete för evangelisation i storsaten Kobe. Firandet fortsatte med gemenskap och återblickar under måltiden efter mötet. Shinichi Morooka (som i stort sett utformat kyrkans arkitektur) sjöng några av de egna låtarna, till stor glädje för dagens firande gäster.

Jan-Åke Palmaer
Missionär i Japan

Familjen Geppert tillsammans med Aníbal Nicolalde

Förra veckan var jag i Spanien och träffade bland annat Aníbal Nicolalde och Andreas och Conny Geppert.Paret Geppert är tyska missionärer hos vår systerkyrka FIEIDE i Spanien sedan över 25 år tillbaka. Aníbal och hans familj kommer från Ecuador och har funnits några år i Cullera, nära Valencia, som missionärer. De är utsända av Förbundskyrkan i Ecuador med ett omfattande stöd från Sverige.De samarbetar en hel del med familjen Geppert som också finns i Valenciaregionen.

Nicolaldes har arbetat framför allt med projektet Los Esparcidos, de kringspridda, som handlar om de hundratusentals invandrare från Latinamerika i Spanien. Särskilt i dessa kristider lever de i en utsatt situation, både ekonomiskt och pga diskriminering. Även i församlingarna har de svårt att hitta en plats och bli accepterade. Här har Nicolaldes gjort ett fantastiskt arbete, de första åren tillsammans med Krister och Lisbeth Gunnarsson från Sverige. Krister arbetar fortfarande med projektet, fast nu från Sverige. Nicolaldes ger stöd till många invandrare och ger personligt stöd och jobbar med själavård, men också med hjälp till församlingar när det gäller invandrare.

Det andra som de jobbar med är en församlingsplantering i Cullera. Moderförsamlingen är församlingen i Valencia. I Cullera har man nu gudstjänst varannan vecka. De har även två söndagsskolegrupper samt sedan februari månad en kurs för nykristna där fem personer deltar. Just nu arbetar de med att konsolidera den nya församlingen och leda den till självständighet. Det innebär att bilda församlingsstyrelse, att arbeta med stadgar och församlingsordning mm.

Familjen Nicolalde gör en mycket uppskattad och värdefull insats i Spanien. Projektet som det var överenskommit från början tar slut denna sommar, men både från ecuadoriansk och från spansk sida har man sagt att man skulle vilja fortsätta. Själva är de beredda att stanna ytterligare några år. I en tid då det råder en ekonomisk kris i Spanien, som märks även i församlingarna, är det dock svårt att finansiera detta. Samtidigt, på grund av samma kris behövs deras insats oerhört mycket bland invandrarna. Även i Cullera behövs de för att leda församlingen till självständighet. Det behövs ett fortsatt starkt stöd från Sverige om en fortsättning skall vara möjlig. Du kan vara med via vår projektinsamling. Märk ditt bidrag ”Spanien”.

Våren 2010 startade bygget av en ny grundskola för eleverna på St. Johans English Medium School i Gulbarga, i delstaten Karnataka. Skolan hade då sedan länge vuxit ur sina klassrum på HCCs resurscenter inne i centrum och man längtade efter att få flytta över verksamheten till större, anpassade lokaler. Resurscentret var också ivriga att få tillbaka sina rum för att bättre kunna använda dem till sina yrkesutbildningar för unga kvinnor.

Under 2009-2011 har Missionskyrkan samlat in drygt 2 miljoner kronor till bygget. Den största delen har kommit från  Svenska Frälsningsarmén, men många secondhandbutiker och privata givare har också funnits med och bidragit. Stort tack till alla er!

Den 15 augusti 2011 flyttade eleverna äntligen över till sina nya lokaler! Skolan ligger i utkanten av Gulbarga i ett nytt område som håller på att växa fram. Det är än så länge den enda grundskolan här. 350 elever finns på skolan och fler kommer att tillkomma i takt med att skolan utökas med fler årskurser, och nu när man har plats att växa.

Målet med skolan att ge en högkvalitativ utbildning till elever som annars inte skulle ha råd med det. Rektorn Mrs Mulla är noggrann med att standarden ska vara som på bättre skolor, och att det också ska kännas i miljön. T.ex. har man just därför infört skoluniform, som är brukligt i Indien. På så sätt får man eleverna att känna att de går på en ”riktig” skola – d.v.s en som är som medelklassens skolor. Skolan tar ut avgifter, precis som andra privata skolor, men de är ovanligt låga. Många betalar dessutom bara en del av avgiften utifrån vad de har råd med.

Vill ni vara med och ge stöd till dessa och andra elever även framöver så kan ni vara med och ge till ”stipendier för utbildning” (projektnummer 32) där vi ger barn och unga möjligheten att gå i skolan.

 Bilderna visar den nya skolan och ett av de äldre elevernas klassrum.

/Rut Eliasson

- Moses är död, stå upp och gå över Jordanfloden. Jag är med dig.
Eller med andra ord: – Lämna det gamla bakom dig, stå upp för Jesus idag och låt honom använda dig än mer framöver! Gud är med dig!
Det var uppmaningen, med utgångspunkt från Josua 1, som gavs i predikan vid återinvigningen av St Andrews Church i Pune den 31 mars.
- Gud ska göra mer i våra liv och i vår kyrka och Gud ska välsigna Pune än mer genom den återuppbyggda kyrkan.
Det var orden från pastor Shantkumar William i New Life Church i Pune, en av de tre församlingar som använder sig av St Andrews Church.
HCC-församlingen är den största och den som formellt är ansvarig för kyrkan, men det finns ytterligare två församlingar som regelbundet samlas till gudstjänst i kyrkan. Den tredje församlingen är en grupp från den kristna delstaten Mizoram i nordöstra Indien, som bidrog med vacker sång i gudstjänsten om att vara Guds vittnen i världen.
Annars var det HCC-pastorn Sachin Mashih, som ledde gudstjänsten. HCCs missionsföreståndare Steven David och pastor Joyti Deep medverkade med historisk återblick och vittnesbörd om Guds trofasthet efter branden första advent 2011.
Själv hade jag glädjen att medverka med bön och en hälsning från Sverige i form av ett kors med en bibelhälsning från Jeremia 29: 11 som stämde väl överens med predikans budskap: ”Jag vet väl vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp”.
Gudstjänsten avslutades med en sång om alla de välsignelser Gud ger, även genom svårigheter som drabbar oss.
Kyrkan har smakfullt renoverats på tre månader med bevarande av den gamla stilen, från 1860 då kyrkan byggdes. Missionskyrkan och sedan HCC har haft ansvar för kyrkan drygt 70 år. Efter branden första advent förra året har en totalrenovering gjorts: teak och andra träslag har använts i taket och till bänkar, fönster, dörrar. Ny elinstallation har dragits och ett flertal andra förbättringar, varför kyrkan nu har fått en rejäl uppfräschning som kommer att räcka många år. Många duktiga hantverkare har arbetat och frivilligarbetare från HCC-församlingar flera timmars bilfärd ifrån Pune har hjälp till. Att reparationen av kyrkan varit en angelägenhet för hela HCC vittnar alla deltagarna vid återinvigningen om, som kom från Gulbarga, Sholapur, Mumbai m flera platser.
Många människor och kyrkor i Indien har frikostigt gett av sina gåvor. Det har även kommit gåvor från församlingar och enskilda i Sverige och USA. Totalt har reparationen kostat c:a 1,3 miljoner kronor, varav nästan en miljon redan samlats in, men minst 300.000 kr ytterligare behövs.
Vi tackar Gud för HCC och deras enastående arbete med centralhelgedomen, där generationer av människor samlats till gudstjänst, dop och inspiration att fortsätta Guds verk i vår värld. Vi ber för HCC och alla de utmaningar de står inför. De senaste månadernas arbete har svetsat samman HCC ytterligare och gett dem ny frimodighet att gå vidare i Guds mission.
Bertil Svensson, missionssekreterare

(Klicka på en bild för att se den större)

Nyligen skrev Bertil Svensson om 125 års jubileet i Alaska. Du som är intresserat kan läsa lite mer om det på Evangelical Covenant Church egen blogg, där man bl.a. uppmärksammar att det skrevs om jubileet i Sverige. Där finns även någon fler bild.

Gerard Willemsen

Pastor Kyoshi Saito

Pasor Woosik Na

Vår japanska systerkyrka NSKK hade sitt årsmöte den 20:e mars. Under årsmötet hade samfundet glädjen att presentera två nya medarbetare till samfundet.

Pastor Kyoshi Saito med fru Masumi, började pionjärarbete i Urayasu Missionskyrka nära Tokyo Disneyland den 5:e Juli 1987. Efter 25 års arbete i Urayasu (omkring 35 i NSKK) har nu pastorsparet Saito lämnat över arbetet till en av NSKK:s nykomna pastorer. Nu blir det pastor Woosik Na som blir församlingens ledare. Pastor Na kommer från Korea. Församlingen har ett 60-tal medlemmar. Pastor Na har arbetat i en annan församling i Tokyo under 17 år.

Pastor Yoshikane Masuda

Tsuyama Missionskyrka, omkring 60 km norr om Okayama, har under ett antal år varit utan pastor. I NSKK har under sådana förhållanden någon pastor ansvar för två församlingar. Under förra året hade man dock en baptistpastor, Takao Kawai , under omkring 10 månader. Pastor Kawai slutade korttidstjänsten i mars i år. Under tiden har intervjuer gjorts med några sökande och tänkbara kandidater för tjänster inom NSKK. Från och med 1:a april kommer pastor Yoshikane Masuda att tjäna i Tsuyama. Pastor Masuda har tidigare arbetat på Hakuaikai sjukhus som kaplan för sjukhusets kyrka. Hakuaikai sjukhus drivs i kristen regi.

Årsmötet uttryckte sin glädje över de nya medarbetarna med en rungande applåd. Pastor Saito:s trogna arbete i Urayasu kan inte nog värderas. Vid den stora jordbävningen förra året i Tohoku fick också Tokyo känna av krafterna, och då inte minst Urayasu. Under pastors Saito:s sista år har församlingen reparerat byggnaden med stöd från NSKK och SMK.

Jan-Åke Palmaer
Missionär i Japan

Vi har fått en hälsning från Unalakleet, Alaska, där man den gångna helgen firade 125-årsjubileum sedan de svenska missionärernas ankomst. Tag emot den traditionella hälsningen ”nayaangaq”!

Kära Bertil.

Jag ville rapportera till dig att jag delade er hälsning på vår årliga konferens här i Unalakleet. Under konferensen har vi reflekterat över den underbara historien om hur de goda nyheterna kom till oss och hur det fortsätter att gå framåt i dag.

Vi inser att det inte är på grund av vår egen styrka, utan därför att Gud rör människors hjärtan på samma sätt som den gode herden söker och räddar dem som är förlorade.

Tack för hälsningen till vår konferens. Må Herren vägleda kyrkan i Sverige, då ni nu går igenom många förändringar.

Jag bifogar en bild jag tog sedan jag läst upp hälsningen till församlingen. Tidigare var det en tradition att sända hälsningar till andra församlingar och de som önskade att vara med i hälsningen ombads att höja sina händer. Personen skulle vara säker på att de skulle vara med i hälsningen. På vårt språk kallades det att skicka ”nayaangaq” (nye-yong-uck). Jag sa till dem att i dag glöms den traditionen bort, eftersom vi numera kan bli vänner på Facebook! Men jag sade till dem att vi nu skulle skicka naiyangak till våra bröder och systrar i Sverige på det traditionella sättet – och det är vad den här bilden är.

 Era bröder och systrar i Alaska sänder varma hälsningar till bröder och systrar i Sverige – i Kristi namn.

 Curtis Ivanoff

 Distriktsföreståndare Evangelical Covenant Church of Alaska

Under den gångna helgen var jag i Estland och deltog i en vänförsamlingskonferens med deltagare från både svenska och estniska församlingar. Där mötte jag pastorn och några medlemmar från en liten rysktalande församling i Kiviõli i nordöstra Estland. Jag fick höra en fantastisk historia om vad som hände där under fjolåret. Kiviõli är en församling som har funnits länge och som har haft ganska många medlemmar. Men precis som i Sverige händer det att församlingar minskar och blir väldigt små, för att så småningom läggas ner. Kiviõli var på väg dit. Församlingen bestod till slut av endast en medlem. Då var det en ung pastor, Iurii Sider från Moldavien,  som kände en kallelse att just ta sig an denna församling. Tillsammans med sin fru Albina funderade han och de bad över detta och i början av 2011 flyttade de och började arbeta i denna lilla församling. Strax efter det hörde några från Sverige talas om detta unga par och så kom det ett stöd från Sverige till detta arbete. Ganska snart kunde Iurii ta in fem nya medlemmar, och sedan ytterligare några. Idag är det mellan 15 och 20 personer som samlas till gudstjänst!

Ibland kan det verka om det inte finns några möjligheter kvar för en församling att leva vidare. Men rätt vad det är kan det hända att Gud öppnar en dörr som ingen kan stänga, som det står i brevet till Filadelfia i Uppenbarelseboken. Hoppet är aldrig ute!

Ytterligare bilder från mötet i Tallinn finns här på Unionskyrkans hemsida

Gerard Willemsen
Regionssekreterare för Asien och Europa

Idag, på Jungfru Marie Bebådelsedag, kom ängeln med budskapet om att ”ingenting är omöjligt för Gud”. De orden har missionärer i alla tider tröstat sig med.
Idag avslutas 125-årsjubileet i Unalakleet, Alaska, som uppmärksammar de svenska missionärernas ankomst 1887 till Alaska för att sprida de goda nyheterna – evangeliet om Jesus Kristus.
Den här veckan firar man med temat från Apostlagärningarna 1:8 om att vara vittnen ”ända till jordens yttersta gräns”.
I hälsningen från Missionskyrkan skriver vi att just det temat var aktuellt redan i Missionsförbundets/Missionskyrkans barndom, då människor kände sig kallade av Gud att sprida de goda nyheterna med början ”i sitt Jerusalem” till jordens yttersta gräns. Man såg inga svårigheter därför att man lärt känna Gud och Hans kraft i sina liv.
Missionsarbetet i Alaska var inte långvarigt för Missionskyrkans del, utan överlämnades några år senare till systerkyrkan i USA, Evangelical Covenant Church, med vilka vi fortsätter missionssamarbetet på olika håll i vår värld.
Idag invigs också en ny kyrka i vår samarbetskyrka, Hindustani Covenant Church, i Saharampur, Indien, 40 mil norr om huvudstaden Delhi, som fått stöd bl a från församlingar i Småland.
Och på lördag, den 31 mars, återinvigs St Andrews Church i Pune, efter en omfattande reparation efter branden första advent. Många såg det som ett under att man i Pune så snabbt kunde ta sig samman och ställa i ordning sin kyrka och mindre än en vecka efter branden fira gudstjänst i kyrkan. Nu har man bytt ut tak, fönster och dörrar och mycket annat och kommande vecka återinvigs alltså kyrkan.
Också till reparationen i Pune har en del pengar samlats in i Sverige och vi förmedlar gärna ytterligare gåvor, då allt ännu inte är betalt. Hör av dig om fler gåvor är på väg in så förmedlar vi gärna vidare utöver det vi redan gett. Skicka till Missionskyrkans plusgiro 824-3.
”Ingenting är omöjligt för Gud” var alltså ängelns budskap till Maria denna dag. Det gällde för missionärerna som reste till Alaska för 125 år sedan och det gäller idag i Indien och över hela vår värld – givetvis även i vårt eget land!              

Med tillönskan om en välsignad dag med ängelns budskap in i våra liv, vår kyrka och vår värld!
Bertil Svensson, missionssekreterare

Bön som innefattar hela livet
Be ständigt, 1 Tess 5:17

Jag befinner mig i Kongo Kinshasa och har nyss även besökt Kongo Brazzaville.

Som vanligt när jag kommer hit är intrycken många. Människorna, värmen, dofterna, kontrasterna mellan rika och fattiga, försäljarna, glädjen och de tutande taxibilarna är några exempel.

En annan sak som en besökare brukar lägga märke till här är bönens naturliga plats i människors liv. Man ber ständigt och ofta. Man ber innan maten, man ber innan resan, man ber innan sammanträdet och innan fotbollsträningen eller matchen. Man ber i kyrkan och man ber i hemmen. Det är så naturligt och självklart. En av våra fotbollsvolontärer berättar att när de kraftiga explosionerna väckte och skakade om hela Brazzaville för några veckor sedan samlades hans familj genast i hemmet för att be. Det var viktigt och naturligt för dem.
Som kristna är man här angelägna att allt i livet innesluts och omfattas av bön och när jag ser och upplever detta inser jag samtidigt att något väsentligt kan ha gått förlorat i våra egna kyrkor och hem i Sverige. Jag inser att vi skulle behöva återerövra bönens betydelse och rikedom.
Varför ber man oftare och mer här i Kongo än i Sverige? Beror det på fattigdomen? Ja, nöden driver oss människor ofta till Gud. Men nöden bor också hos oss. Under de dryga 10 år jag arbetat i både Sverige och Afrika har jag lärt mig två saker. Man kan vara rik trots att man är fattig och man kan vara fattig trots att man är rik. Bön ger en annan sorts rikedom än den materiella. Den förenar oss med Gud och varandra och ger våra liv mening och sammanhang. Den ger oss visshet om att vi aldrig är ensamma och en trygghet som bär genom allt som sker.
När vi i vår tid talar om ömsesidighet i mission och i utbytet med våra systerkyrkor i andra länder, så är detta att bönen bör få innefatta hela livet något vi kan lära oss av våra trossyskon här i Kongo.

Tänk om detta fick prägla Gemensam framtid! Ett försök och en möjlighet till detta är vår nya hemsida Gemensam Bön. Gå in på www.gemensambon.se och skriv in dina böneämnen och boka upp din församling för förbön och be ständigt, 1 Tess 5:17.

Tomas Hammar