There will be blood: Nyhetsbrev från familjen Hermansson, juli 2011

Har ni sett filmen There will be blood? En våldsam film som handlar om nybyggare som letar olja i Kalifornien för länge sedan, deras strider och deras liv. Chaco har sina likheter med filmen; Chaco är nybyggarland. Visserligen var det längesedan de flesta ”colonos” flyttade hit, många har funnits i byn sedan 30-60 år tillbaka. Men en känsla av nybyggarmark á la There will be blood infinner sig ibland, det förekommer fortfarande gränsstrider och genom historien har många sådana strider kämpats. Den sista veckan har dessutom alltför många personer lämnat jordelivet; en ung man dog när han skulle ta sig över floden Quijos, den provisoriska linbana han åkte på gav vika. En annan ung man dog i ett slagsmål, i fyllan. I torsdags hade vi en gudstjänst i den sörjande familjens hus. En kvinna dog häromdagen efter att ha tagit för mycket maskmedicin. Tyvärr brukade hon ta maskmedicin som var avsedd till kor, vilket nog inte gjorde saken bättre. I de flesta familjer finns saknaden efter anhöriga som dött i olyckor eller olika typer av brott. Det känns som att det hårda livet många lever skapar just hårda människor. Även om det finns ett relativt välmående Chaco så finns det samtidigt mycket lidande och problem.

Som kyrka lever vi med utmaningen att ge konkret hjälp till de många människor med behov vi möter, men också att låta evangeliet få förändra den hårdhet många vuxit upp med och gjort till sin. Vi söker tydligare brytpunkter, där evangeliet får sammanklinga med tjänandet av samhällets behov. Många, både i kyrkan och samhället har idén att kyrkan lever lite vid sidan av, utan att riktigt lägga sig i de världsliga problemen. Den idén vill vi ändra. Just nu undersöker vi framför allt två möjliga projekt med tydligt fokus på de problem vi ser i Chaco, där vi ser att kyrkan har en roll och att vi kan vara evangeliet troget. Men mer om det längre fram, när vi blir mer konkreta…

Invigning i Chontaloma

Ett till dödsfall nu i dagarna har också skakat om oss; en ung man från vår systerkyrka i USA drunkade i Lumbaqui, några timmar längre ner i djungeln. Han var här tillsammans med ett team för att hjälpa till med ett kyrkbygge. Var gärna med oss i bön för den sörjande familjen och de många berörda.

Juli månad har trots den senaste veckans händelse varit en festmånad. Vi invigde den nya kyrkolokalen med stor fest (se tidigare inlägg på vår blogg) och vi började med söndagsgudstjänster i Chontaloma, vår utpost, för en vecka sedan. Ett äldre par som vi har anställt kommer arbeta med den delen av församlingen.

Kyrkans dansgrupp var med

På invigningen var det runt 60 personer samlade, många nya. Dessutom har vi haft dop, vid ett tillfälle i Chaco med 11 ungdomar och en vecka senare i Sumaco där fem personer döptes. Då Petter är en av få ordinerade pastorer i distriktet blir det lite extrajobb i andra församlingar. Ett bröllop blev det också, ett svensk-ecuatorianskt sådant i Santa Rosa då Jennie och Edwin gifte sig i lördags. Båda var elever på Apg29 2005.

Vid ett besök i Tarapoa, församlingsplanteringen längre ned i djungeln, passade vi på att turista en dag. Efter några timmar i kanot kom vi fram till de stora lagunerna i Cuyabeno. Tyvärr såg vi varken sötvattensdelfiner eller anakonda, båda vanligt förekommande. Men en del apor och en riktigt fin dag tillsammans med Andreas föräldrar blev det. Nu i augusti försöker vi ta det lite lugnare, i september börjar årets upplaga av Apg29 och vi samlar krafter. Men behoven i kyrkan finns förstås, så vi får se hur lugn månaden blir.

Natanael på djungeltur

Tack för hälsningar och förböner!

 

//Natanael, Andrea & Petter

 

Regnet, det eviga…

Från det enorma amazonasområdet driver all fukt som avdunstar upp mot Andernas höjder, men ända upp kommer inte vattenångan, istället, vid en viss höjd har molnen kylts av så pass mycket att vattenmolekylerna får tyngd och samlar sig med andra vattenmolekyler för att bilda regndroppar, som sedan faller ner mot jorden, mot åkrarna, mot floderna som för vattnet ned mot värmen, mot att åter avdunsta och igen återvända mot Andernas höjder, så som dropparna alltid gjort och alltid kommer fortsätta göra. Där dropparna faller ligger Chaco.

Det är regnperiod, en del säger att regnet slutar nu i juli, andra att det fortsätter till slutet av augusti, andra att det slutar i juni (!), vilket inte stämde. Ett stående skämt i Chaco är att här finns bara två typer av väder; regn eller syndaflod. Vissa dagar är det bara regn, andra dagar kommer solen en sväng. Vid några tillfällen har vi haft dagar utan regn och vi reagerar ungefär som man gör i Sverige en fin dag; vi njuter.

De gröna kullar som omger Chaco är just gröna, alltid. Vackert gröna med sina olika nyanser. Och jordbruken ger väldigt goda resultat, våra närmsta grannar packar trädtomat i säckar varannan vecka, konstant. Mellan 20 och 50 säckar varje skörd. Jag har nämnt för dem att en trädtomat i en svensk ICA-affär kostar runt en dollar, så det är många dollar som packas. Om bara Sverige låg lite närmare…

Livet i regnet är trots just regnet bra. Människan har ju förmågan att anpassa sig och vi anpassar oss. Att ibland åka till Quito, staden, solen är dock ett välkommet avbrott i rutinerna. I natt kom vi hem från ett sådant avbrott, två dagar med lite jobb och lite vila. Nu jobbar vi vidare med allt som händer i församlingen i Chaco. Och nu börjar det regna, igen.

 

//Petter

Fiesta!

Helgen som gick innebar fest i Chaco.

Kyrkans port

På lördagen hade vi invigning av den nya kyrkan med mycket folk. Runt 300 personer hade samlats, bland dem Chacos borgmästare, Pactokyrkans president och Svenska Missionskyrkans missionsekreterare Bertil Svensson med familj.

Dansgruppen deltog

Kyrkan har under flera år kämpat med bygget, med gemensamma arbetsdagar och ekonomiska insatser. Stöd har även kommit från systerkyrkorna i Sverige och USA.

Klippande av bandet

Nu är andra våningen klar, där gudstjänsterna firas. Fortfarande fattas delar av undervåningen där ett antal klassrum ska göras i ordning, men det blir så småningom. Så vi firade flera års arbete med mycket mat, som sig bör i Amazonas. En ko, en gris och ett antal kycklingar hade medlemmar i församlingen bidragit med.

Dop

På söndagen fortsatte vi festen med dop i floden. 11 personer döptes och så gott som hela församlingen var samlad. Så det var en större fest än lördagskvällen, för vad är en kyrkobyggnad jämfört med 11 unga människors beslut att följa Jesus.

Glädje efter att ha blivit döpt

Kyrkans nya ovanvåning

Missions- & bröllopsfokus; Nyhetsbrev från Hermanssons, juni 2011

Juni månad är slut och här kommer en liten rapport från oss i Ecuador. Håll till godo!

Cotopaxi på väg mot kusten

Chaco. I Chaco fortsätter arbetet framåt, vi börjar se resultat i den grupp av ungdomar som vi har lärjungaträning (läsa Bibeln, be, samtala, fika) med en gång i veckan. Flera av dem tar större ansvar i kyrkan och vill mer än tidigare. Samtidigt fortsätter kampen med att många i kyrkan ”alltid funnits med”, och är ganska nöjda med det, utan att vilja mer. Vi ber för vision och passion i församlingen. De splittringar som församlingen varit med om det senaste året har tagit kraft och glädje från många, men vi tror på en ljus framtid. Gud är ju med.

Mission. En rolig händelse under månaden var den missionsgudstjänst vi blev inbjudna till i Ibarra, norra delen av Ecuador. Det var inte för att predika utan för att tillsammans med flera andra missionsarbetare från Sverige och USA, men också flera ecuatorianska pastorer som jobbar kring Ibarra i indianbyarna, få deltaga i en gudstjänst där missionen framhölls som livgivande i kyrkan. Vi ber att pactokyrkan i Ecuador ska få ännu mer vision för internationellt missionsarbete, just nu finns en familj från Ecuador i Spanien som missionärer, men mer kan göras.

Vigsel i Manta

Besök från Sverige och bröllop. Månadens höjdpunkt var och är fortfarande besöket från Petters syster Josefin. Hon kom till Ecuador i mitten av juni och om någon vecka åker hon tillbaka. Mycket roligt tycker vi, Natanael var i början lite fundersam, han kände nog igen henne, men det var ju så länge sedan… Josefin följde förstås med till Ibarra och därefter ner till kusten, till Montecristi, där vi i lördags var med på bröllopet mellan Josué Leones och Hanna-Sara Svensson. Mycket trevligt bröllop och kul med fler svensk-ecuatorianska äktenskap. Vi stödjer den formen av fördjupad mission! ;)

Studier. Förutom lite arbete för Pastorsrådet så har denna veckan i Montecristi inneburit vila för Petter och Natanael. Andrea var dock bara med under helgen, veckan innan och pågånde vecka så befinner hon sig i Quito, på det teologiska seminariet Semisud. Hon har precis börjat studera en mastersutbildning i själavård och familjerådgivning. Intressant men lite väl mycket teologi tycker Andrea, som tidigare framför allt har studerat ekonomi. Men vår arbetssituation just nu innebär mer själavård än ekonomiarbete, så det känns motiverat med fördjupad kunskap i området.

I skrivandets stund befinner sig Petter och Natanael i Montecristi, men imorgon åker vi tillbaka till Chaco. Nu på lördag ska den nya kyrkan invigas, så kolla gärna ett kommande inlägg på vår blogg om detta.

Natanaels "tias" (faster och moster)

Tack för förböner och stöd!

 

//Natanael, Andrea & Petter

Guds Nåd; Nyhetsbrev från familjen Hermansson i Ecuador, maj 2011

Vid en flod i djungeln

Det har snart gått ett halvår sedan vi kom till Ecuador. Tiden ger som vanligt en konstig känsla, som att vi nyligen kom hit men samtidigt som att det var så länge sedan vi lämnade Sverige. Kanske för att det händer så mycket i kyrkan och arbetet, det finns ganska lite av vardag.

Natanael och en häst

Natanael och en häst

Månaden som gick har vi fyllt med diverse saker, med kyrkan hade vi en satsning tillsammans med Amazonasdistiktet av Pactokyrkan; en gemensam gudstjänst och en marsch i Chaco. Trots lite regnskurar så blev det mycket lyckat, med runt 400 deltagare.

De vanliga aktiviteterna i kyrkan flyter på, gudstjänsterna känns ofta som tillfällen då Gud berör. Vi har lagt ganska mycket kraft på hembesök hos de många som lämnat kyrkan de senaste åren, och vi ser resultat då en del återvänder. Samtidigt är Chaco en utmaning eftersom det är en liten stad, varje snedsteg av en kristen blir känt och påverkar folks bild av oss kristna. Det finns en idé om att kristna ska vara perfekta, antagligen för att många kristna själva odlat den bilden. Men så är det ju inte, så ganska ofta handlar Petters predikan om Guds nåd.

Guds nåd blev påtaglig under den helg som gick, då Andreas storebror Walter med familj hälsade på, tillsammans med en pastorsfamilj från Manabí. De var bjudna hit för att ge äktenskapsundervisning åt folk i kyrkan och samhället. Det blev två fina dagar då mycket dolt fick komma fram i ljuset och relationer återupprättas. Just spruckna äktenskap är tyvärr alltför vanligt bland dem vi möter.

Scoutledare i Chaco

Under en vecka i maj firades Chacos utnämnande till egen kanton (subdistrikt) för 23 år sedan, och när det finns anledning till fest så firas det ordentligt. Mycket fylla, men också bra saker, till exempel de välorganiserade parader som ordnas. Naturligtvis går tankarna till gångna tiders militärregimer, men samtidigt är det imponerande när 50 barn i lågstadieåldern marscherar och trummar perfekt i takt. Kyrkans scoutledare var också med i en parad och passade då på att manifestera vad scouting handlar om ur vårt perspektiv; tjänande för samhället och Guds rikes utbredande.

Under månaden som gick blev det också några resor utanför Chaco. Tillsammans med distriktets ordförande besökte vi Tarapoa, en församlingsplantering 4-5 timmar från Chaco, in mot djungeln. Vi medverkade också på ungdomsförbundets årliga läger i Santo Domingo med undervisning och själavårdssamtal. Kul att se ungdomsförbundets effektiva arbete, 350 ungdomar hade samlats och allting fungerade utmärkt. Vi svenskar har ofta en tendens att se brister, men denna helg fanns knappt några brister.

Ungdomsläger i Santo Domingo

Så livet i Chaco fortsätter framåt, tack för era böner och allt stöd vi känner.

 

//Natanael, Andrea & Petter

 

Församlingsplantering i Amazonas

En av Pactokyrkans senaste planteringar är också en av de mest avlägset belägna. Tarapoa ligger cirka 8 timmar från Quito, bortom Lago Agrio och bara någon timma från Puerto del Carmen och Colombia. Den planterande församlingen, moderförsamlingen, är La Hermosa i Montecristi, 22 timmar i buss från Tarapoa. För snart två år sedan startade planteringen då några av La Hermosas medlemmar flyttade till Tarapoa på grund av jobb. Ganska snart kom en liten cellgrupp igång, eftersom det inte fanns någon annan evangelisk kyrka i byn. Efter ett år skickade La Hermosa sin ungdomsledare, Ricardo Gonzales med hustrun Viviana Salazar för att ta ansvar för den växande gruppen av kristna. Nu har familjen under snart ett år arbetat och levt i Tarapoa.

- Många saker liknar Manabí (kusten), men det finns också skillnader. Maten är ungefär den samma men här finns till exempel en större hänsyn för naturen. Vi lever i djungeln och vi försöker ta hand om den. Det finns också en starkare gemenskap, eftersom det är en liten by med cirka 2000 innevånare, berättar Viviana.

Viviana har fullt upp med de två döttrarna, men hon finns också med i planteringens arbete med söndagsskola, ungdomsgrupp och hembesök.

Ricardo arbetar med elbolaget i Tarapoa, eftersom det stöd som familjen får från moderförsamlingen inte räcker för att försörja familjen. Trots det så hinner han och familjen lägga mycket tid på arbetet i planteringen, bara en kväll i veckan är tom. De andra kvällarna ordnas bibelstudium, bönegudstjänster och vanliga gudstjänster.

- Arbetet är hårt och kan bara göras på kvällarna, säger Ricardo. De flesta som bor här arbetar sju dagar i veckan. Många jobbar på oljebolagen och är här framför allt för att tjäna pengar. Det finns ett antal oljebrunnar i själva byn, samt fler runtom kring.

Ricardo har teologiska studier i bagaget även om en uppsats fattas för att få ut betyget som teologie kandidat. En dag kanske tiden och pengarna finns, men inte just nu.

När vi besöker gruppens söndagsmöte så har runt 40 personer samlats. 18 av dem är döpta medlemmar. Barnen deltar i gudstjänsten och läser bibelverser, ungdomsgruppen visar ett drama som handlar om att Jesus är superhjälten framför andra. Stämningen är glad och samtidigt andakstfull. När vi delar nattvarden är många berörda. Känslan av att evangeliet är nytt i mångas liv är påtaglig och hela gruppen andas framtidstro. För ett tag sedan köpte man en större tomt i utkanten av byn och när pengarna finns ska bygget komma igång.

- Vi finns nog kvar här tills kyrkbygget är klart och vi har blivit accepterade som vanlig kyrka inom Pactokyrkan, åtminstone. När flickorna ska börja högstadiet kanske det är dags att flytta, säger Viviana.

Jareth, den äldsta dottern, är idag tre år gammal. Så planteringen i Tarapoa kan förhoppningsvis räkna med stöd från Ricardo och Viviana ännu en tid.

Jesusmanifestation i Chaco

Igår, söndag, var det så dags för en marsch i Chaco, tillsammans med alla kyrkor från Amazonasdistriktet. Klockan 14 skulle vi börja, men inte förrän halv tre var de flesta framma. Strax efteråt började det regna. Ordentligt.

Så med lite snabba omkast i programmet började vi med en gemensam gudstjänst, som vi egentligen skulle haft efter marschen. Vi befann oss i Chacos sporthall och nästan alla distriktets kyrkor fanns med, runt 400 personer totalt.

Framåt kvällen hade regnet slutat och vi gav oss ut på gatorna, ett långt led med plakat, ballonger och musik. Ganska mycket folk samlades för att titta och tankar väcks säkert hos alla dem som går i liknande marscher vid de katolska högtiderna, med då med statyer som tyvärr tillbes och en väntande fylla, för att verkligen fira. En polisbil åkte först och en av våra ledare fick låna deras mikrofon för att från polisbilen berätta om Jesu kärlek för Chaco. Coolt!

Framåt kvällen avslutade vi marschen och syskonen från andra kyrkor återvände hem, liksom vi, nöjda och glada.

//Petter

Uppståndelsens hopp: Nyhetsbrev från familjen Hermansson i Ecuador, april 2011

Tiden flyger fram, ytterligare en månad har gått. För vår del har har det varit en ganska intensiv månad i kyrkan. Vi firade påsk med en ordentlig långfredagspredikan om Jesu sju ord på korset, som man ofta gör här i Ecuador. Vi fortsätter också stärka arbetet i kyrkan och nu har vi startat cellgrupper på några platser i Chaco. En vanlig vecka ser ut ungefär såhär;

Måndag – vila

Tisdag – lärjungaträning med ungdomsledare och lovsångsgruppen

Onsdag – gudstjänst i Chontaloma

Torsdag – bibelstudium och bön

Fredag – kvinnomöte och cellgrupper

Lördag – scout, dopundervisning och gudstjänst

Söndag – tonårsgrupp, ungdomsgrupp och gudstjänst

Dessutom klämmer vi in en hel del hembesök, framför allt hos de många som de senaste åren har lämnat kyrkan. I kyrkan pågår också andra aktiviteter som vi inte deltar i, till exempel den dansgrupp som nyligen startats.

Två positiva saker bland veckoaktiviteterna är gudstjänsten i Chontaloma (Tjåntalåma) och dopundervisningen. Chontaloma är ett kvarter i Chaco där kyrkan sedan ca 20 år har en liten kyrkobyggnad. När vi kom hit i januari samlades 5 – 10 personer på gudstjänsterna men sista tiden har fler tillkommit, nu är det ofta runt 30 – 45 deltagare. Ett äldre pastorspar som nyligen flyttat hit hjälper till med predikan och vi tror att det kan bli riktigt bra med deras förstärkning, Gud vill mer med Chontaloma. Be gärna för detta. Dopundervisning startar nu inför dopen vi kommer ha den 10 juli. Runt 20 personer har anmält sig och vi hoppas alla kan fullfölja.

Arbetet med Distrito Región Amazonica (distriktet inom Pactokyrkan där vi finns) är också spännande. Under påskhelgen hade vi en gemensam gudstjänst och en marsch i Baeza, en stad i närheten. Runt 300-400 personer samlades och proklamerade att Jesus uppstått. Det blev en stark stund i en stad som förr i tiden försökte jagade iväg ”evangélicos” med stenar och bensin. Den 15 maj gör vi en liknande marsch i Chaco. Vi har också besökt andra kyrkor, en sväng till Sumaco (se vår blogg) samt ett distriktsmöte i Gonzalo Pizarro.

Marsch i Baeza

Som vanligt blev det också några resor till Quito denna månad, Andrea fortsätter arbetet i FACE (kyrkans stiftelse för samhällsutveckling), och Petter har varit med i planeringen av Apg29 samt på möte med det teologiska seminariets styrelse. Seminariet jobbar med ett program för att få fram nya pastorer som känns intressant. Under en tid har seminariet bara haft distansutbildning på ganska grundlig nivå, utan att ge djupare teologisk utbildning. Vi vill nu använda oss av de existerande teologiska seminarierna runtomkring och skicka våra ungdomar dit men med en tydlig koppling till Pactokyrkan. Som vi nämnt i tidigare nyhetsbrev så finns redan fyra ungdomar på SEMISUD (ett av Latinamerikas bättre seminarier) och Petter har ett ansvar att besöka dem ibland för stöd och samtal.

Som familj har vi haft en fin månad. Vi har bytt bostad, från en ganska liten och fuktig lägenhet till en nybyggd övervåning som är stor och fräsch. Lite väl lyxigt känns det som, men en stor välsignelse för oss. Natanael är så nöjd med de stora ytorna han kan leka på, både inomhus och utomhus, då vi bor lite utanför Chaco på en bondgård.

Natanael i sanden

 

Dessutom tog vi en vecka ledigt och avslutade månaden i Montecristi på kusten, där Andreas  familj bor. Sköna dagar med familj och vänner samt lite playa och välbehövlig vila.

 

 

 

 

 

Tack för alla förböner och hälsningar!

//Andrea, Petter & Natanael

Kyrkan i Chaco

Kyrkan i Chaco

 

Vilse i Anderna…

Nej, så illa är det inte, men onekligen gick mina tankar till den gamla Carl Barks klassikern under våra resa till kusten igår. (Just det, inte Karl Barth, ni teologer som läser detta).

På måndagsmorgonen lämnade vi Chaco för att resa  ned till kusten, men på grund av mycket regn och  nedrasade vägar kunde vi inte åka den vanliga  vägen, via Aloag – Santo Domingo. Istället blev det  vägen via Latacunga och därifrån små men fina  vägar upp mot Quilotoa. Ett otroligt vackert  landskap, kargt med slingrande vägar och otroligt  imponerande odlingar; små odlade jordlotter i de branta backarna upp mot varje bergstopp. Vi anade att det är ganska hårda liv som levs, av de indianer som bor och odlar bergen.

Vägen gick så småningom nedåt och efter några timmar kom vi ned till bananodlingarna runt Quevedo, därefter hade vi ytterligare ca tre timmars resa till Montecristi. Mycket regn och en av de intensivaste blixtstormarna jag har sett, en blixt varannan sekund i säkert en halvtimma. En av blixtarna slog ut elnätet precis när vi åkte förbi, så gnistorna flög.

Strax efter 12 på natten kom vi fram, efter att ha fått se nya delar av vårt vackra land. Nu väntar en veckas vila och umgänge med Andreas familj.

// Petter

Viaje a Sumaco

El día martes 12 de abril nos dimos partida con destino a Sumaco, fue un viaje de aproximadamente 2 horas y media. Tuvimos un agradable viaje porque viajabamos en compañia de la hna Susana Ango, hno Ernesto Morales de Santa Rosa y el presidente del distrito hno José Mejia. Los caminos ya estan en buen estado y la naturaleza que rodea los caminos tiene un lindo paisaje con las montañas verdes, mucha vegetación y orquideas de diferentes colores.  Habia que pasar 11 puentes despues del cruce en km 24.

Un pueblo muy pequeño, con casas de madera, calles sin pavimento,  poca gente, con cultivos de naranjilla, niños pequeños jugando en el patio de una escuela, un lugar un poco frio, ese es Sumaco.

Visitamos a la iglesia del Pacto en Sumaco, es una congregación pequeña pero llena de amor. Allí nos recibieron muy bien con sopa de gallina criolla. Estuvimos conversando con ellos de la iglesia y compartimos con ellos la celebración de una noche de adoración a nuestro Dios. Cantamos, oramos por las necesidades de la iglesia, Petter compartió una prédica y nos gozamos en el Señor.

A las doce de la noche estuvimos de vuelta en Chaco.

//Andrea

 

Sida 5 av 6« First...«23456»