Arkiv - Okategoriserade RSS Feed

Avslut/Mellantid/…

Avslut/Mellantid/…

Vi har åkt hem! Eller bort… Vi har lämnat Ecuador, sedan i lördags befinner vi oss i Sverige igen, efter drygt två år i Ecuador. De sista månaderna, sedan sista nyhetsbrevet, har varit en tid av uppbrott. Strax innan jul lämnade vi Chaco för att under knappt två månader bo på kusten, i vårt hus i Montecristi nära Andreas familj. Det har varit en tid av fixande med huset, vila och några uppgifter för den nationella kyrkan, med årsmöte bl.a.

Chaco lämnade vi med all den smärta som kommer efter att under två år ha bundit oss till församlingen, orten, människorna. Vi har trivts bra och fått se Guds vilja förverkligas på många områden, men samtidigt lämnar vi så mycket ogjort eller halvfärdigt. Två år är inte lång tid för att förändra, men många menar att mycket har hänt. Vi kan också se det, även om det är svårt (och farligt) att mäta ”andliga framsteg”. Vi har fått vara med och döpa 23 personer in i församlingen, men redan nu har några fallit bort. Vi har fått se ett större ansvarstagande i ledarskap, med fler som börjat se församlingen som sitt hem, framför allt många ungdomar. Det har bl.a. visats i det ekonomiska åtagandet, där församlingen nu har den sjunde starkaste ekonomin av Pactokyrkorna i landet. Den procentsats som vi bidrar med till nationella arbetet visar situationen. Och ekonomi är på ett sätt en bisak, men när man tror på den lokala församlingens uppdrag, givet av Gud, så reflekteras det även i tionden och givande. Den nye pastorn får en relativt bra lön, bra för att vara pastorslön och uppseendeväckande bra för att vara en landsortsförsamling. Det är kul!

Vigsel i Chacos sporthall

Vi vet att vi inte gjort bort oss, även om mycket fattas. Chaco är en plats som vi bär med oss, som vi är en del av. Ett sista besök blev det i slutet av januari, då Petter fick viga i ett ”massbröllop”. Fem par som sedan länge varit gifta borgerligt tog också steget i kyrkan. En udda och intressant upplevelse i en välfylld sporthall där nästan alla fanns med.

På väg mot flygplatsen

För Natanael är Chaco platsen där han satte ord på världen och för honom vara det några tuffa veckor i Montecristi innan flytten sjunkit in. När vi nu lämnade Montecristi och åkte till Sverige så verkar flytten ha varit lättare. Men han har sina typiska uttryck från Chaco som påminner om att han är ”chaqueño” till stor del och minnen finns ju där. Han får något i blicken när vi pratar om Chaco och tanken förs till de ”längtanslinjer” som Lennart Hagerfors beskriver i några av sina böcker. Ett barns minne är förresten underligt; i Örebro hemma hos farmor och farfar kommer Natanael plötsligt med en liten tygboll och säger ”no hay pilas” (det är slut på batteriet). Det visar sig att bollen, som han lekte med strax innan han fylld ett år, hade en ljudgrej i sig som lät när man studsade den. För två år och tre månader sedan.

Nu kommer vi under ett drygt år finnas i Örebro, där vi snart har klart med lägenhet. Vi kommer ha ett typiskt viloår med all tillhörande kulturförvirring (se Hagerfors och Hyllienmarks barndomsskildringar), innan vi nästa år hoppas åka tillbaka till Ecuador för en ny arbetsperiod. I juni väntas tillökning. Andrea jobbar vidare med sina studier på distans och Petter kommer också fortsätta studera. Vi hoppas också kunna besöka församlingar under denna tid och få dela av vår syn på mission och vikten av en kyrka som går utanför de enkla gränserna. Hoppas vi ses!

I snön med farfar och farmor

Tack för böner och det stöd vi känner. Tack Jesus!

/Natanael, Andrea & Petter

På väg hem..?

Om några timmar lyfter vi, från Guayaquil mot det kalla Europa, mot Sverige. Med glädje och med det vemod som alltid infinner sig inför att lämna. Vi avslutar den här arbetsperioden men siktar på att komma tillbaka om ett drygt år, om Gud vill.

Våra sista veckor har varit fina, i vårt hus i Montecristi med mycket fix och en del vila. Vi bygger ju vidare på huset, vilket tar sin tid, Andrea har dessutom haft två intensiva veckor i Quito för sina studier. Så nu får vi ta och vila upp efter dessa viloveckor när vi kommer till Örebro;)

Natanael pratar om ”Suecia” ibland och nämner alla i familjen som väntar, de flesta har han ju inte sett sen han var ett knappt år gammal, och lär väl inte minnas. Men vi har sett foton och Skypat, så det blir nog inte så konstigt. Viss språkförbistring kommer nog, då han konsekvent pratar på spanska, förutom enstaka ord. Men han förstår svenska, eftersom jag bara pratar svenska med honom, så det tar väl några veckor så kommer han in i det.

Vi ser fram emot resan, mot Sverige och det som kommer. Bland det som kommer inräknas ett barn i mitten av juni:), om allt funkar. Och i är tacksamma för den tid vi fått här. Jag kommer skriva ett längre nyhetsbrev/avslut nästa vecka, men stort tack till er som stöttat i bön och uppmuntran.

Paz/ Petter

Pactokyrkans årsmöte

Helgen som gick hade vi årsmöte i Pactokyrkan, och en del av er har bett att få höra lite om hur det gick. Som vanligt samlades vi på kyrkans lägergård i Santo Domingo, för ett årsmöte som delvis såg annorlunda ut mot de ”vanliga”. Till exempel så började årsmötet redan på fredagskvällen, men god uppslutning. Under lördagen gick vi ganska snabbt igenom de olika rapporterna, där inga frågor väckte stor uppmärksamhet eller bråk.

Det var ett ovanligt lugnt årsmöte, ni som varit med vet att det ibland kan vara ganska heta diskussioner. Vid några frågor kanske det till och med fattades lite mer bråk, tänkte jag. Pactokyrkan har en väldigt direkt demokrati, där alla får och vågar uttrycka sina åsikter. Valen görs inte med raka listor, och det känns som att hela kyrkan är med och bestämmer (något vi ibland tappar i en passiv demokrati, där framför allt valberedningen lägger kursen.) Å andra sidan är det möjligt när det handlar om drygt 100 ombud, svårare när antalet stiger.

De val som gjordes gällde vicepresident, sekreterare och kassör för administrativa styrelsen, samt 4 pastorer till pastorala styrelsen. Vicepresident blev gamle Fransisco Cantos från Guayaquil, sekreterare blev Margot Mera från Tulcan och kassör blev Roberto Espinoza från Guachalá, en ung duktig kille som tidigare var president för Kichwa-distriktet. Det känns som bra val och vi hoppas på en stabil styrelse som kan jobba demokratiskt hela året, efter att förra året ha lidit av vissas avhopp och brist på engagemang.

Till pastorsstyrelsen blev Mauro Mero omvald, samt tre nya; Roberto Santana från Guayaquil, Samuel Gunnarsson från Jipijapa, Manabí (och Sverige) och Luis Alberto Tandayamo från Kichwa. Kul för Samuel att få utveckla sitt ledarskap genom alla de situationer man möter i Pastorsrådet.

Jag fick nu lämna pastorsrådet efter två mycket givande år, då jag visserligen fått vara med om en del tunga saker (tunga situationer, jobbiga konflikter, direkta utskällningar och hot) men också, hoppas jag, fått vara med och vårda ledare som behöver stöd. Som en sista arbetsuppgift för den nationella kyrkan fick jag äran att predika på lördagskvällen.

På söndagen arbetade vi en bra stund med strategier och mål för de kommande fem åren, utifrån de fem linjerna som Pactokyrkan har för sin ”misión integral” (evangelisering, undervisning, gemenskap, tjänande, förvaltande). Det blev ett positivt tillskott på idéer inom många områden, som jag hoppas kan förvaltas.

Så mycket mer hände inte på årets asamblea. Arbetslagarna och skattereglerna fortsätter vara en utmaning som ännu inte lösts helt. Under våran kommer ett extra årsmöte att hållas för att fortsätta med stadgeändringarna, som delvis ska hjälpa Pactokyrkan att få bättre ordning. Tills nästa årsmöte fortsätter Henry Burbano som president, något han på många sätt sköter fint. Seminariets rektor, Fransisco SanLucas har sagt upp sig och arbetet med att hitta ny rektor har nu börjat. Det avgående pastorsrådet har en stark kandidat, men vi får se hur det blir…

Paz/ Petter

Att odla sin trädgård…

Det är nu en dryg vecka sedan vi flyttade ned till kusten, till Montecristi. Vi bor i vårt hus, det hus som var nybyggt till bröllopet för 7 år sedan och där vi sammanlagt bott i ca 3 månader. Nu blir det ytterligare en och en halv månad innan vi lämnar igen.

Bygge av jordterrasser

Vi mår bra, vi trivs i värmen och med familjen som bor precis i närheten. Svärfar Silvio kommer och dricker kaffe, eller ”tintico” som vi säger i Colombia, några gånger per dag. Natanael har det tuffast, på dagarna går det bra men på nätterna vaknar han och saknar Chaco. När vi säger att huset vi bor i är vårt eget säger han ”nej, es de Emelie. Nata vive en Chaco” (det är Emelies, Natte bor i Chaco). Vi vet inte vem Emelie är..

Vänner på besök

Jag passar på att lägga pastorsarbetet åt sidan, förutom några saker för pastorsrådet som ska fixas här i Manabí. Istället ordnar vi med huset. Vi har börjat bygga en våning till och jag jobbar med trädgården. Vilken otroligt rogivande sysselsättning, att se liv och se hur det växer. Samma sak är det ju med arbetet som pastor, men ibland är det inte lika påtagligt.

Så en Nyårsönskan för ditt liv är att du odlar din trädgård, att du låter det liv Gud ger få växa inom dig och bli till välsignelse även för dem som ser utifrån.

Guds frid

//Petter med familj

Våning två och Montecristiberget i bakgrunden

En välsignad jul

En varm julhälsning från oss, från det varma Montecristi. Vi har nu lämnat Chaco efter två år i stor tacksamhet till Gud för Hans nåd och det vi fått vara med om. Nu väntar en tid med semester och blandade uppgifter inom Pactokyrkan innan vi åker mot Sverige i februari. Då ses vi!

Nu laddar vi för ecuatorianskt julfirande med familj och vänner, med förhoppningen att julens budskap ska få vara levande i våra liv, den Gud som sträcker sig mot mänskligheten genom inkarnationens mysterium. Den Gud som går över gränser och är missionsuppdraget personifierad. Låt det vara fokus i allas vårt julfirande.

Med önskan om en välsignad Jul

Un saludo con la esperanza que se encuentren bien. Nosotros si. Después de dos años de trabajo en El Chaco ya hemos salido, por el momento estamos en Montecristi y en febrero vamos a Suecia por un tiempo. Damos gracias a Dios por su misericordia y su cuidado con nosotros. 

Recuerden el motivo de Navidad en estos días, de lo que Dios hizo por nosotros en mandar a su hijo a este mundo. Es algo tan maravillosos y debe ser lo principal en nuestras mentes y corazones. 

//Natanael, Andrea & Petter

Final…

Lördagskväll, nu strax åker vi på vår sista kvällsgudstjänst i Chaco.. Det verkar som att det laddas för avskedsfest. O imorrn blir det dop och avsked, igen. På måndag går flyttlasset, via Quito, via Manabí till Sverige så småningom..

De sista veckorna har varit intensiva, packa och ordna och besöka och överlämna till nye pastorn. Men vi verkar ha hunnit med det mesta. Lite mer om denna tid kommer nog i ett senare blogginlägg, nu i veckan.

Be för oss, speciellt för Natanael som nog har det svårt med flytten. Han tittar frågande på oss när vi packar han saker och förklarar att vi ska till farmor och farfar, o så säger ”Chaco bueno” (Chaco är bra) med stor undran..

Paz/ Petter

Bye, bye Chaco

Så har ytterligare en tid gått och här kommer en hälsning från oss. Som vi tidigare skrivit så är vi som familj på väg härifrån Chaco, nästa år kommer vi till Sverige.

Farmor och Natte

I lördags hade vi församlingsmöte där det beslutades att kalla Enrique Pantoja som pastor till församlingen. Enrique föddes och växte upp i Chaco, för ca 20 år sedan arbetade han med församlingen under en tid och även i Pactokyrkan i Reventador under ca 8 år. Sedan jobbade han och hans fru med en annan kyrka i Quito under 12 år men nu har de kommit tillbaka till Chaco. Det känns som ett väldigt bra val, vi tror att Enrique kommer bli till välsignelse och även fortsätta mycket av det vi har startat denna tid.

I en by i bergen

Enrique kommer börja tjänsten först i januari, men redan nu är han med och predikar. Vi kommer under denna tid jobba tillsammans för att det ska bli en bra övergång, där vi kommer dela vision och projekt som kyrkan står i. I mitten av december flyttar vi från Chaco, antagligen åker vi direkt mot kusten för att vara nära Andreas familj fram tills att vi åker i februari.

Vattenfallet San Rafael

Det är mycket som ska hinnas med innan vi åker och det är med vemod vi förbereder vår flytt. Chaco är en vacker plats och församlingen är inne i en rolig period med tillväxt och väldigt få allvarliga problem. Många beklagar att vi ska åka och menar att vi har uträttat så mycket under dessa två år. Vi har visserligen jobbat hårt, men också haft många andra åtaganden inom kyrkan nationellt och ibland inte hunnit med allt i den lokala församlingen. Framstegen beror på engagerade ledare, framför allt bland ungdomarna, och ytterst på Guds nåd. Det vi kanske gjort annorlunda är att vi gett mycket förtroende till våra ledare, och också förväntat oss mycket av dem. Till exempel har vi runt 15 personer som mer eller mindre regelbundet predikar, att jämföra med många församlingar där enbart pastorn predikar.

Några av våra ledare

Under de sista månaderna har vi varit relativt mycket i Chaco, Petter har haft några resor med Pastorsrådet, till Guayaquil och till Kichwadistriktet, runt Cayambe. Andrea har möten med FACE då och då, men oftast i Quito. Nästa vecka kommer vi dock göra en liten resa som familj, då vi åker till Galapagos med några vänner från Guayaquil. Vi fick tag i en väldigt billig resa och passar på. För Andrea och Natanael blir det första besöket, Petter var nyligen där, bara 28 år sedan;)

Cowboy

Be gärna för de processer som en flytt innebär, för oss som familj – framför allt för Natanael – men också för församlingen och de förändringar som kommer.

Guds frid!

//Natanael, Andrea & Petter

Vulkanen Reventador, synlig från vårt hus

”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek”

Enligt Joh 13:35 (versen i titeln) så ligger det något oerhört stort i den kristna gemenskapen. Det är mer än att bara hänga med kompisarna eller umgås; i gemenskapen ligger en gestaltning av vem Gud är. Motsägelsefullt, med tanke på alla våra brister och tillkortakommanden, men ändå.. Den kristna gemenskapen innehåller potential att förändra denna värld, och sakta, sakta gör vi det. En gemenskap som går utanför de gränser som den lokala församlingen innebär, en gemenskap av tillhörighet med alla dem som bekänner Jesus som Herre.

I gemenskapens anda hade vi denna helg pastorsretreat i Santo Domingo. Tyvärr var inte alla pastorer där, men runt 40-50 pastorsfamiljer var samlade för två dagar av undervisning och framför allt gemenskap. En av de viktigaste sakerna som vi i pastorsrådet gör under året.

Gemenskap över gränser var också något påtagligt igår kväll, då Mats Gunnarsson och en grupp svenska turister, från olika församlingar i Sverige,

Förbön för de svenska vännerna, med pastorer från Amazonasdistriktet

besökte vår kyrka i Chaco. Mats jobbade under några år här i området, i Santa Rosa och i Baeza. Folk från de olika församlingarna i Quijosdalen var med och under några timmar fick vi ta del av diverse presentationer, sång, dans, drama, fina ord etc. Den stora behållningen var dock känslan att få samlas och tillsammans var del av detta som Gud använder för en förändrad värld. Starkt:)

//Petter

Distrito Kichwa

Pactokyrkans båda styrelser (den administrativa och den pastorala) fortsätter med besök i de olika distrikten vi har. Nu i helgen var vi i Distrito Kichwa, området runt Cayambe där nästan alla församlingar består enbart av indianer. Vi samlades med styrelserna i Oyacachi, en liten bergsby på östsidan av Anderna, ca 3200 m.ö.h. Den gamle pastorn Jaime Lomas, som var först med att predika evangeliet i Oyacachi för ca 40 år sedan berättade att byn antagligen skapades av Inkaimperiet, då de förflyttade en rebellisk grupp från Bolivia till just Oyacachi. Ett vackert ställe med iskall vind och varma källor att bada i.

Där samlades också styrelserna från alla distriktets kyrkor för en tid av gemenskap och information och samtal. Så på söndagen lämnade vi Oyacachi för besök i resten av församlingarna. Jag fick äran att besöka och predika i Cangahua, en dryg timma från Oyacachi på väg tillbaka till ”la panamericana” (vägen som korsar syd- och nordamerika). En välbesökt gudstjänst med en blandning av spanska och kichwa, naturligtvis en traditionell kichwa-kör med indiankvinnor som sjöng. Efter gudstjänsten bjöds det på traditionsenligt marsvin innan jag återvände mot Chaco.

Så intressant att det lilla landet Ecuador kan innehålla en sådan blandning av kulturer och språk, skillnaden mellan indianbyarna i bergen och t.ex. kuststaden Guayaquil är milsvid. Men i skillnaderna finns mycket välsignelse och jag är tacksam över allt det vi får vara med om. Mycket som lätt blir vardag men egentligen är helt fantastiskt.

//Petter

Det här med relationer…

Det är inte så lätt att vara gift, vet nog de flesta som provat på. Äktenskapet är en utmaning, och många antar utmaningen med ganska dåliga baser. Känslorna styr alla beslut, ännu mer i vår postmoderna tid, och alltför ofta leder det till skiljsmässa och annan skit. Så också i Chaco.

Som kyrka vill vi ju hitta de områden där vi behövs, och där försöka gestalta evangeliet. De senaste veckorna har vi därför haft en ledarutbildning, då vi och fyra andra par i församlingen har jobbat med materialet ”Matrimonio para toda la vida” (Äktenskap för hela livet). Ett intressant, ganska radikalt material som ger bibliska principer och råd för hållbara äktenskap. I söndags hade vi avslutningsfest där andra par från församlingen och byn fanns med, med tanken att de sedan ska gå kursen med oss som ledare. Nu har vi 16 par inskrivna, och om någon vecka ska vi alltså börja undervisningen..

Som en bekräftelse på behoven som finns fick jag på måndagen göra ett hembesök i all hast, ledig dag till trots. En ung kille i byn som efter att ha bråkat med frugan (misshandlat henne) helt sonika gått o hällt i sig någon form av gift. Dock inte tillräckligt för att stilla hjärtesorgen (hjärtat), så nu satt han med sönderfrätt mun och en plötslig öppenhet för andliga frågor. Han kunde knappt tala, men det blev ändå en fin stund, med min monolog och bön. Det här med relationer är inte så enkelt…

//Petter

Sida 1 av 612345»...Last »