Avslut/Mellantid/…

Avslut/Mellantid/…

Vi har åkt hem! Eller bort… Vi har lämnat Ecuador, sedan i lördags befinner vi oss i Sverige igen, efter drygt två år i Ecuador. De sista månaderna, sedan sista nyhetsbrevet, har varit en tid av uppbrott. Strax innan jul lämnade vi Chaco för att under knappt två månader bo på kusten, i vårt hus i Montecristi nära Andreas familj. Det har varit en tid av fixande med huset, vila och några uppgifter för den nationella kyrkan, med årsmöte bl.a.

Chaco lämnade vi med all den smärta som kommer efter att under två år ha bundit oss till församlingen, orten, människorna. Vi har trivts bra och fått se Guds vilja förverkligas på många områden, men samtidigt lämnar vi så mycket ogjort eller halvfärdigt. Två år är inte lång tid för att förändra, men många menar att mycket har hänt. Vi kan också se det, även om det är svårt (och farligt) att mäta ”andliga framsteg”. Vi har fått vara med och döpa 23 personer in i församlingen, men redan nu har några fallit bort. Vi har fått se ett större ansvarstagande i ledarskap, med fler som börjat se församlingen som sitt hem, framför allt många ungdomar. Det har bl.a. visats i det ekonomiska åtagandet, där församlingen nu har den sjunde starkaste ekonomin av Pactokyrkorna i landet. Den procentsats som vi bidrar med till nationella arbetet visar situationen. Och ekonomi är på ett sätt en bisak, men när man tror på den lokala församlingens uppdrag, givet av Gud, så reflekteras det även i tionden och givande. Den nye pastorn får en relativt bra lön, bra för att vara pastorslön och uppseendeväckande bra för att vara en landsortsförsamling. Det är kul!

Vigsel i Chacos sporthall

Vi vet att vi inte gjort bort oss, även om mycket fattas. Chaco är en plats som vi bär med oss, som vi är en del av. Ett sista besök blev det i slutet av januari, då Petter fick viga i ett ”massbröllop”. Fem par som sedan länge varit gifta borgerligt tog också steget i kyrkan. En udda och intressant upplevelse i en välfylld sporthall där nästan alla fanns med.

På väg mot flygplatsen

För Natanael är Chaco platsen där han satte ord på världen och för honom vara det några tuffa veckor i Montecristi innan flytten sjunkit in. När vi nu lämnade Montecristi och åkte till Sverige så verkar flytten ha varit lättare. Men han har sina typiska uttryck från Chaco som påminner om att han är ”chaqueño” till stor del och minnen finns ju där. Han får något i blicken när vi pratar om Chaco och tanken förs till de ”längtanslinjer” som Lennart Hagerfors beskriver i några av sina böcker. Ett barns minne är förresten underligt; i Örebro hemma hos farmor och farfar kommer Natanael plötsligt med en liten tygboll och säger ”no hay pilas” (det är slut på batteriet). Det visar sig att bollen, som han lekte med strax innan han fylld ett år, hade en ljudgrej i sig som lät när man studsade den. För två år och tre månader sedan.

Nu kommer vi under ett drygt år finnas i Örebro, där vi snart har klart med lägenhet. Vi kommer ha ett typiskt viloår med all tillhörande kulturförvirring (se Hagerfors och Hyllienmarks barndomsskildringar), innan vi nästa år hoppas åka tillbaka till Ecuador för en ny arbetsperiod. I juni väntas tillökning. Andrea jobbar vidare med sina studier på distans och Petter kommer också fortsätta studera. Vi hoppas också kunna besöka församlingar under denna tid och få dela av vår syn på mission och vikten av en kyrka som går utanför de enkla gränserna. Hoppas vi ses!

I snön med farfar och farmor

Tack för böner och det stöd vi känner. Tack Jesus!

/Natanael, Andrea & Petter