Mañana, mañana…

Guds nåd över våra liv, på något sätt, mitt i stressen (fastän vi är i Latinamerika;)) och de tunga saker som ibland tar energi, kväver, utmanar. Dagarna flyter iväg och vi försöker göra det bästa vi kan. Ibland går det att göra mycket, andra dagar är det svårare. Idag t.ex. skulle mycket göras, jag började med att lämna in bilen på verkstaden i morse (trasig ljuddämpare). Det skulle ta en liten stund, men blev klart först nu, 15.00. Då har vi ändå en bra mekaniker, en god broder i Kristus, som inte lurar oss bara för att vi (jag) är ”gringo”.

Men mycket kan fortfarande göras idag, några viktiga hembesök blir det lite senare. O ett möte med de tonåringar som ska på läger i Santo Domingo imorgon. Vi ska också dit, så var inte planen men den ledare som skulle hålla i vår grupp kunde inte. Ca. 15 yngre tonåringar från Chaco ska med. O nästa helg är det ungdomsläger här i distriktet, o helgen efter det är det scoutläger på kusten, i Manabí. Det liknar svensk lägersommar…

Men det är dags för semester. Pastorslivet sliter. Vi kommer nog kunna ta några veckor efter scoutlägret och stanna i Manabí, hos Andreas familj.

En intressant grej med Ecuador är att folk inte bränner ut sig, termen finns knappt. Inte för att dom inte jobbar, för det gör dom, många har krävande jobb och pluggar ofta extra på kvällstid eller distans. (Masterexamen är nödvändigt i många jobb). Så ansträngningsnivån är nog som i Sverige, eller mer för många. Men kravnivån är lägre. Om man kommer sent eller inte hinner med ett arbete så är det inte hela världen. Vår mekaniker bad visserligen om ursäkt att han inte fick klart bilen som han sagt, men det är liksom inget problem, även om det är en stressad gringo som behöver bilen. (Mekanikern som för övrigt har arbetsdagar på mellan 12 och 20 timmar, då han är en av de bättre här i Chaco och mycket maskiner vid vattenkraftsverket som byggs brukar gå sönder.)

Så, om du ska bo här; lär dig ”mañana, mañana” men tro inte att det är en ursäkt att bara softa. Inte i Chaco i alla fall.