Apg29 – och försök till ett vanligt liv: Nyhetsbrev från familjen Hermansson, augusti-september 2011

Lång tid har gått, mycket har hänt. Augusti månad blev den lugnare månad vi behövde, förutom det vanliga arbetet i församlingen hade vi besök av Ulrika Morazan, latinamerikasekreterare för Svenska Missionskyrkan. I samband med hennes besök hade vi en missionärsträff i närheten av Otavalo, då vi tillsammans med familjen Ron (Leslie, Ulla-Britt och Felicia) fick en dag till samtal och avkoppling. Mer sådant SMK! Men augusti har framför allt varit en tid av fokus på lärjungaskolan Apg29.

Svensk-ecuatorianska missionärer i Ecuador

Den 4 september invigdes skola, som består av 17 svenskar, 15 ecuatorianer, 2 colombianer och 2 chilenskor. Basen är Santa Rosa, en by fem kilometer bort från Chaco där den gamla radiostationen fungerar som campus. De första tre veckorna har Petter fungerat som lärare och skolledare från Sveriges sida, så det har varit en tid av mycket jobb eftersom aktiviteter och ansvar i kyrkan i Chaco har varit ungefär de samma. Men en välsignad tid då Gud blivit konkret i mångas liv. Och en inspirerande tid, eftersom det är skillnad mellan att arbeta med en stor grupp ungdomar som glatt ställer tre månader till förfogande för Gud jämfört med att arbeta med en församling med dess självklara grupper av trötta medlemmar som undviker ansvar och utmaningar. Samtidigt är församlingen den form Jesus valt att lämna efter sig, så trots trötthet och brister är den ju det vackraste som finns.

Farmor och farfar

För två veckor sedan kom också farmor och farfar, Natanaels. Efter 9 månaders avstånd, med visserligen lite Skypande då och då, var det roligt att se Natanael skrika till av glädje när han såg dem på flygplatsen. Farmor skämmer bort sitt barnbarn, precis som det ska vara, och han stortrivs och leker mycket med dem.

Scouter i djungeln

Andrea fortsätter med sina masterstudier men också med arbetet i församlingen. För några veckor sedan gav sig hela scoutgruppen ut på en galen vandring, fem timmar i svår terräng. De som klarade sig bäst var de allra minsta, från sju års ålder. Barn som är vana att gå i djungeln. Ledarna fick kämpa hårdast för att hänga med.

Vi har fortfarande mycket att göra, som stödpersoner till Apg29 och i församlingen, allt som ska ordnas inför två veckors kommande semester i mitten av oktober. Just nu har livet komplicerats lite extra då Petter i förra veckan blev krockad, (alltså passivum av att krocka), och vi nu är utan bil i någon vecka till. Krocken var inte allvarlig, ingen blev skadad, förutom bilen. Men vi hoppas den är lagad innan vi nästa helg åker ned mot kusten.

Fortsätt be för oss, vi behöver det.

//Natanael, Andrea & Petter

  • Hans Dahlgren

    Det är fantastiskt att få följa er! Att kunna se allt ni berättar om inom sig, till och med djungelvandring vet jag vad det är och betyder av strapats och utmaning. Tack för Nyhetsbrev och Guds ledning, inspiration och kraft i allt ni står i! /HD