och plötsligt….

.. har en dryg månad gått. Utan bloggande eller nyhetsbrev. Ajdå..  Ett nyhetsbrev kommer komma, men för mycket har hänt sista tiden. Alltså inte för lite, vilket skulle kunna vara en större anledning till att inte blogga. Men för mycket, som har gett en viss trötthet, som leder till visst motstånd att sätta sig för att skriva något ambitiöst.

Lärjungaskolan Apg29 har börjat, för två veckor sedan. Just nu innebär det undervisning, ledarträffar och själavård. Jag är skolledare, i en vecka till, sedan kommer Krister Gunnarsson och tar över så då blir det bara pastorsarbetet igen. Samt det andra som finns att göra, i pastorsrådet och seminariestyrelsen.

Teologiska seminariet är en glädje; eftersom Pacto inte har ett fullt fungerande seminarie just nu (bara distansutbildningar) så arbetar vi för att samverka med andra seminarier.  I måndags var jag på ett möte med styrelsen för Semisud, där vi nu har 7 ungdomar från Pactokyrkan studerande. Vi talade om att formalisera relationen med dem, genom någon form av avtal. Våra ungdomar kommer göra sin praktik i Pactoförsamlingar och vi kommer ge dem en del undervisning, om Pactokyrkans (och hela Missionskyrkans) historia och identitet. Dessutom är jag där ibland för att tala och be med ungdomarna, om hur de mår och hur studierna går. Som en Rune W Dahlén, för er som vet vem han är. Och det är ju en förmån (och ett högmod?) att på något sätt jämföra sig med denne man.

Imorgon kommer mamma och pappa, vi är just nu i Quito och räknar timmarna. Men mer om det senare, eller i kommande nyhetsbrev.

Paz/ Petter