Regnet, det eviga…

Från det enorma amazonasområdet driver all fukt som avdunstar upp mot Andernas höjder, men ända upp kommer inte vattenångan, istället, vid en viss höjd har molnen kylts av så pass mycket att vattenmolekylerna får tyngd och samlar sig med andra vattenmolekyler för att bilda regndroppar, som sedan faller ner mot jorden, mot åkrarna, mot floderna som för vattnet ned mot värmen, mot att åter avdunsta och igen återvända mot Andernas höjder, så som dropparna alltid gjort och alltid kommer fortsätta göra. Där dropparna faller ligger Chaco.

Det är regnperiod, en del säger att regnet slutar nu i juli, andra att det fortsätter till slutet av augusti, andra att det slutar i juni (!), vilket inte stämde. Ett stående skämt i Chaco är att här finns bara två typer av väder; regn eller syndaflod. Vissa dagar är det bara regn, andra dagar kommer solen en sväng. Vid några tillfällen har vi haft dagar utan regn och vi reagerar ungefär som man gör i Sverige en fin dag; vi njuter.

De gröna kullar som omger Chaco är just gröna, alltid. Vackert gröna med sina olika nyanser. Och jordbruken ger väldigt goda resultat, våra närmsta grannar packar trädtomat i säckar varannan vecka, konstant. Mellan 20 och 50 säckar varje skörd. Jag har nämnt för dem att en trädtomat i en svensk ICA-affär kostar runt en dollar, så det är många dollar som packas. Om bara Sverige låg lite närmare…

Livet i regnet är trots just regnet bra. Människan har ju förmågan att anpassa sig och vi anpassar oss. Att ibland åka till Quito, staden, solen är dock ett välkommet avbrott i rutinerna. I natt kom vi hem från ett sådant avbrott, två dagar med lite jobb och lite vila. Nu jobbar vi vidare med allt som händer i församlingen i Chaco. Och nu börjar det regna, igen.

 

//Petter