Vilse i Anderna…

Nej, så illa är det inte, men onekligen gick mina tankar till den gamla Carl Barks klassikern under våra resa till kusten igår. (Just det, inte Karl Barth, ni teologer som läser detta).

På måndagsmorgonen lämnade vi Chaco för att resa  ned till kusten, men på grund av mycket regn och  nedrasade vägar kunde vi inte åka den vanliga  vägen, via Aloag – Santo Domingo. Istället blev det  vägen via Latacunga och därifrån små men fina  vägar upp mot Quilotoa. Ett otroligt vackert  landskap, kargt med slingrande vägar och otroligt  imponerande odlingar; små odlade jordlotter i de branta backarna upp mot varje bergstopp. Vi anade att det är ganska hårda liv som levs, av de indianer som bor och odlar bergen.

Vägen gick så småningom nedåt och efter några timmar kom vi ned till bananodlingarna runt Quevedo, därefter hade vi ytterligare ca tre timmars resa till Montecristi. Mycket regn och en av de intensivaste blixtstormarna jag har sett, en blixt varannan sekund i säkert en halvtimma. En av blixtarna slog ut elnätet precis när vi åkte förbi, så gnistorna flög.

Strax efter 12 på natten kom vi fram, efter att ha fått se nya delar av vårt vackra land. Nu väntar en veckas vila och umgänge med Andreas familj.

// Petter

  • Kalle

    Inga fyrkantiga ägg då? ;)