Livets och jordens instabilitet

Vår bil har just nu ingen matricula. Matricula är registreringsbevis, eller besiktningsbevis. Vi skulle fått det klart i förra veckan, men det drog ut på tiden. Inga problem med det, men när jag i torsdagskväll fick veta att jag skulle ta hand om en begravning på fredagsförmiddag komplicerades saken. Vi var nämligen i Quito och begravningen var i Chaco. Så fredagsmorgon åkte vi mot Chaco med en kopia av den gamla matriculan, vilket är nästan helt ok enligt de som känner polisen i Ecuador.

Resan gick bra, utan poliskontroller, och begravningen gick också bra. En äldre man, rullstolsbunden och gravt alkoholiserad, hade tagit sin sista rejäla fylla, en fylla som kostade honom livet. Jag kände honom inte, men hans kristna syskon ville att han skulle få en evangelisk begravning, så det fick han. Ett fåtal fanns med på begravningen, bara en syster grät. Naturligtvis väcks tankarna; vad är ett liv och vad kan det bli av det. Alla de förhoppningar som en gång fanns inför det liv som var hans, vad infriades?

Fler tankar på det jordiska livet ändlighet väcktes i samband med att vi väcktes på söndagsmorgon, 06:40, av ett kraftigt jordskalv. Strax därpå ett till, vi stod beredda att lämna huset men sedan skakade det inte mer. Det var ett mindre skalv, 4.3, någon mil från Chaco. För de många som var med vid jordbävningen 1987 lär det ha varit svårt att somna om. Vi sov dock en stund till.

En intensiv helg är nu över, som förutom det ovan nämnda också innehöll en bönenatt i kyrkan, ett torgmöte med kyrkans medverkan, starten av scoutarbete i vår kyrka – med ca 50 barn vid första träffen - ett möte med distriktet i Reventador och några ganska komplicerad samtal om konflikter i och runt kyrkan. Skönt med ledig måndag!

//Petter