Pactokyrkan i Ecuador står inför en stor utmaning; att klara av de nya lagarna om anställningsvillkor. Det är nödvändigt att alla arbetare har drägliga villkor och lagenlig lön, samt sjukförsäkring. För en kyrka där det ibland funnits en mentalitet att ”pastorn jobbar för Gud och behöver inte några pengar” innebär det vissa problem. Samtidigt uppstår problemen inte bara p.g.a. metalitet, många Pactoförsamlingar finns i små byar där församlingen inte kan ha ekonomi för att anställa en pastor, så istället har man gett en mindre summa varje månad, utan kontrakt. Pragmatiskt, men numera olagligt. Så församlingarna måste definiera om de klarar av en heltids- eller halvtidslön, annars bara jobba med en vald styrelse utan anställd.

Igår besökte Pactokyrkans nye president Henry Burbano och jag tre av församlingarn i Amazonas-distriktet för att informera om läget. Först till Reventador, någon timma ned från Chaco, där en liten men ekonomiskt stark församling faktiskt skulle klara av att heltidsanställa en pastor. Just nu jobbar pastor Luis Salazar, ”El Gringo negro” hos dem, men med en ålder av 74 år blir det nödvändigt att också tänka framåt. Reventador är en liten stad/by, men med en heltidsanställd pastor skulle församlingen också kunna sikta vidare, t.ex. mot de städer som uppstår kring bygget av Coca Coda Sinclair, det enorma vattenkraftverket som staten bygger i floden Quijos mellan Chaco och Reventador.

Med styrelsen i Reventador

Däreftet vidare mot byn Gonzalo Pizarro, eller ”62 1/2″ som den kallas (då den ligger vid kilometer 62 1/2 från staden Lago Agrio). Där ligger en liten församling med 16-17 medlemmar. Där liksom i nästa by, Lumbaqui, pratade vi med styrelserna om möjligheten att tillsammans med församlingarna längs med floden Agua Rico (Cabeno, Sinangüe och Puerto Libre) anställa en gemensam pastor. Mycket jobb att hinna med fem församlingar för en pastor, men samtidigt en möjlig lösning. Några av församlingarna är små i små byar, medan andra är små församlingar i större byar/städer där potentialen att växa är betydligt större. Och bara någon haltimma nedåt djungeln ligger den stora staden Lago Agrio…

//Petter

Un saludo desde El Chaco, Ecuador. Pocas veces escribimos en español en este blogg, pero si sería bueno comunicarnos un poco mas, verdad?
Estamos bien, bendecidos por el Señor. El trabajo en la iglesia del Pacto en Chaco va avanzando, poco a poco. El fin de semana estuvimos con muchas cosas, empezando el día sábado con reunión del Distrito Región Amazonico en Santa Rosa. Como siempre mucho que hablar. Estamos viendo las posibilidades de tener un pastor a tiempo completo en las iglesias en Sucumbios, desde 62 1/2 hasta Puerto Libre. Orarán.
Sábado de noche hicimos un programa por el día de las madres, los jóvenes habían organizado bien bonito. Como siempre cuando hay fiesta la iglesia se llenó, con unas 150-180 personas. Sería bueno con el mismo número en los cultos de oración;)
Y el domingo full, como siempre, con culto de mañana, enseñanza para los bautizos y de noche reunión de jóvenes. Estuvimos en el nuevo parque del Chaco, jugando y también compartiendo la Palabra de Dios. Tan sencillo, pero tan bueno el hecho de salir de la iglesia. Con los jóvenes estamos ahora preparando las participaciones para las fiesta del Chaco, que estan para comenzar en esta semana.
Así es la vida en El Chaco.

Bendiciones// Petter

Så ett nytt nyhetsbrev från oss, med lite om allt det som händer i vår tillvaro. Både mars och april har varit fina månader då mycket hänt. Vi började i mars med en lite längre frånvaro från vår församling i El Chaco. Andrea och Natanael var under nästan två veckor på kusten hos Andreas föräldrar, medan Petter var med på lärjungaskolan Apg29 i Chile där han undervisade och arbetade som ledare. För Andrea en tid av vila och för Petter en tid av intensivt arbete och mycket välsignelse. Men två veckor var nog lagom lång tid ifrån varandra, och från församlingen.

På begravning i Montecristi

Väl tillbaka i Chaco fortsatte vi med allt arbete som ständigt finns, hembesök och själavård samt alla aktiviteter i kyrkan. Petter håller i en kurs för dem som vill lära sig att predika och runt 20 personer finns med. Just nu är det ett fåtal som också studerar grunder i kristen tro inför dopet, men vi hoppas på en större grupp efter sommaren.

Under påskhelgen hade vi besök av predikanter från en församling i Quito, två engagerade bröder som lämnat ett liv i droger. Och eftersom människan är religiös i sin konstitution så fylldes kyrkan vid denna religiösa högtid, med ca. 200 personer i varje gudstjänst under fredag, lördag och söndag. Pactokyrkan i Chaco har funktionen som ”folkkyrkan” för många Chacobor, något ganska ovanligt för en evangelisk kyrka i Ecuador. Utmaningen är att få fler att ta steg mot ett seriösare liv med Jesus. Vi ser ofta nya människor på gudstjänsterna och vi försöker hitta sätt att fler också kommer med i församlingen. Evangelisation är annars ett område där vi vill växa, även om några saker görs; för några veckor sedan passade 25 av våra ungdomar på att delta i festligheterna i en by i närheten där de deltog med ett bra drama med tydlighet om evangeliets innebörd.

Med nya kompisen Sigrid

Mot slutet av april fick vi tillfället att hälsa på Andreas familj på kusten en gång till då både pastorsrådet där Petter finns med och FACE-styrelsen där Andrea finns med hade möten i Montecristi, Manabí. Tanken är att kyrkostyrelserna ska besöka alla distrikt under året och därmed förbättra känslan av att vi är EN kyrka med gemensamma mål som Gud leder oss mot. Det kan bli väldigt bra. Vi hann möta ledare och styrelser från de lokala församlingarna, förutom alla beslut som skulle hinnas med.

Natanael med boll

En glädje är också att familjen Gunnarsson har kommit hit; Samuel, Emma och lilla Sigrid. De bor nu i Quito under några månader men kommer sedan arbeta i staden Jipijapa i Manabí, på kusten. Samuel är missionärsbarn som delvis vuxit upp med Petter i Quito och under studietiden i Stockholm bodde vi i samma hyreshus. Kul med svenska vänner!

Med de svenska missionsarbetarna och vänner i Quito

Fortsätt be för oss!

//Andrea, Petter & Natanael

Om några timmar är vi på väg mot bergen och Quito, efter några bra dagar i Montecristi. Under helgen som gick hade både administrativa och pastorala kyrkostyrelsen möten här i Manabí, med det nybildade distriktet ”Costa Norte”. Det är ett nytt grepp i år, för att stärka Pactokyrkans identitet och enhet, att varje månad ha en helhelg i ett av de sex distrikten, istället för att bara samlas i Quito. Mycket bra!
Förutom allt bra så har det också varit en jobbig helg då Alfonso Pico dog i torsdags. Han var ledare i kyrkan ”La Hermosa” och dessutom den drivande i starten av församlingen i Tarapoa, 22 timmar härifrån ned i djungeln. En bra man som alltid ville berätta sitt vittnesbörd, hur Jesus funnit honom och hur han lämnat all avgudadyrkan av statyer och annat dumt. Vittnesbördet berättade han alltid fram till att pastorn avbröt honom, eftersom det var samma vittnesbörd och de flesta redan hört det i varje gudstjänst:) Andrea och jag träffade honom en sista gång förra tisdagen, på ett sjukhus i Quito, men redan på torsdagen var det alltså slut. Fler sådana människor till arbetet för Guds Rike, tack.
Dessutom har vi denna helg umgåtts med Samuel och Emma och Sigrid Gunnarsson, den nya missionärsfamiljen från Sverige som kommer arbeta i staden Jipijapa här i Manabí. På söndagskvällen åkte vi till Jipijapa där vi träffade den lilla men engagerade gruppen som ännu inte är en formell församling. Men snart…

//Petter

I en dryg vecka har jag nu varit i Concepción i Chile, för att undervisa på lärjungaskolan Apg29 och hjälpa till som skolledare. Det har varit mycket intensiva dagar med lektioner, själavård, ledarsamlingar och en helt underbar gemenskap. Gud välsignar denna skola och det är en nåd att få vara med. Dessutom är vi i chilensk sensommar som är precis lika vacker som den svenska sensommaren, så det är inte fel efter ett drygt års blandat regn i Chaco.

Lektion med Miguel Ortiz från Mexico

Veckan har varit fin, i onsdags gick vi till Concepcións universitet där vi hade våra lektioner på campusområdet. Jag undervisar denna vecka ur Apostlagärningarna, förra veckan undervisade jag om Församlingen och vad den är till för. Väldigt roligt!

Förutom arbetet med skolan har jag hunnit med ett besök i Tomé, den kuststad där vi jobbade med Apg29 för sex år sedan, och träffat flera av de gamla vännerna. Nostalig. Andrea är tyvärr inte med, men på bilden är Rosanna, Andreas syster som är ledare på skolan. Dessutom ett sjölejon vid namn Juan som tydligen brukar hänga på playan i Tomé.

På stranden i Tomé

På måndag lämnar jag Chile, med glädje över att få åka hem till Andrea och Natanael men också med sorgen att behöva lämna detta underbara ställe.

//Petter

Sjölejonet Juan med fru

Vänner!

Ett nytt år har börjat, visserligen två månader sedan men fortfarande nytt. I Sverige är våren på väg, i El Chaco regnar det. Idag är det tredje dagen med regn, nästa helt utan uppehåll. Det finns mycket vatten i Amazonas…

Natanael med kusinen Anita Sofia

Dessa första månader har för oss inneburit mycket att göra, som vanligt. Andrea fortsätter med sina studier, i januari hade hon två veckors undervisning på seminariet i Quito. Petter var hemmapappa i kombination med allt som borde göras i församlingen. En ny styrelse tillsattes, ett bra team som nu har jobbat fram diverse mål inför 2012. Spännande och utmanande. Bland annat vill vi döpa 20 personer och bygga klart en våning för barnverksamhet och ett kafé/ungdomsgård i den gamla kyrkan.

Parallellt med allt det positiva möter vi också svårigheter. Det äldre par som samarbetade med oss i Chontaloma (ett kvarter av Chaco) kunde vi inte längre betala det vi enligt lag behövde, så de har lämnat oss. Just nu finns det alltför många små grupper av kristna i Chaco som kritiserar oss och andra samt med visst mellanrum splittras. Förvirrande för dem som ser på utifrån, och ett tråkigt vittnesbörd som kristna. Bed gärna för denna situation.

Som kyrka försöker vi också engagera oss i samhället. Nu senast blev det i samband med Carnaval i februari, då kommunen hade planerat för ”wet t-shirt tävling”. Som kyrka sa vi emot, genom en facebook-grupp och 170 underskrifter på ett brev till borgmästaren. Moralpanik kanske någon tycker, men när ”tävlingen” genomförs framför barnfamiljer med minderåriga som deltagare känns det långt ifrån ok. Genom Guds ingripande (?) blev det inte heller någon ”tävling”, då ingen anmälde sig för att deltaga.

Den sista helgen i februari var det årsmöte i Pactokyrkan, i Santo Domingo. En ny president valdes, Henry Burbano från Quito, men kommer ursprungligen från Chaco. Ny sekreterare är Araceli Zarria, också hon från Chaco. Och Petter finns med i pastorsrådet ett år till, så Chaco är väl representerat i kyrkans styrelse. Det är ett ungt team som kommer leda kyrkan detta året, och det känns verkligen hoppfullt.

I skrivandets stund är det lördagskväll, imorgon firar vi Nattvard och sedan åker vi upp till Quito. Andrea och Natanael ska hälsa på familjen på kusten och Petter ska flyga till Chile, för att under två veckor hoppa in som skolledare och lärare på lärjungaskolan Apg29. Skolan pågår som ett samarbete mellan Missionskyrkan i Sverige och Pactokyrkan i Chile. Förutom svenskt och chilenskt deltagande finns två ledare från Ecuador med; René Pillajo från vår kyrka i Chaco och Rosanna Vallejos, Andreas syster. För Petter är det också kul att efter sex år få komma tillbaka till Chile. Men mer om Chile kommer här på vår blogg, så följ oss gärna.

Njut av den svenska våren, något av det bästa som Gud gett till världen. Och be en bön för oss.

Kramar

//Andrea, Natanael & Petter

Med en av scouterna på bron till Linares

Helgen som gick var det Asamblea, årsmöte i Pactokyrkan i Ecuador. Tillsammans med ca 150 personer samlades vi på kyrkans lägergård i Santo Domingo för två dagars intensivt arbete. Tack och lov två dagar av harmoni och framtidshopp också, något som inte alltid finns med på agendan.

Inga riktigt stora frågor behandlades, rapporter och budget godkändes efter ibland vissa justeringar. En stor fråga som ännu inte har en komplett lösning är de krav som staten ställer på alla arbetsgivare: lagenliga löner och socialförsäkring. Mycket bra är det, men samtidigt svårt i en kyrka som Pacto där många pastorer ute i landsbygdsförsamlingarna har ett visst stöd från sin församling, men verkligen ingen heltidslön. Många kombinerar pastorsarbetet med annat arbete. Så regeringens krav tvingar oss att komma i ordning med saker som en kyrka mer än andra borde uppfylla.

En ny president valdes; Henry Burbano från Quito, och en ny sekreterare; Araceli Zarria från El Chaco, vår församling. Hon är 26 år ung och arbetar som advokat i Ecuadors parlament. Även Henry kommer från början från Chaco, så vi finns ordentligt representerade i kyrkans styrelse. Jag finns kvar i pastorsrådet ett år till. I de två ”consejos” (administrativ styrelse och pastoral styrelse) finns det nu många unga och det känns som att det kommer innebära ett år av harmoni och framtidsfokus. Men Gud vet…

Nu är vi tillbaka i Chaco där livet flyter på som vanligt. Hembesök och gudstjänster, kor utanför sovrumsfönstret och, idag, dessutom en nyskjuten Watusa som våra hyresvärdar visade upp imorse.

//Petter

Förutom vårt arbete i El Chaco så finns vi engagerade i några verksamheter inom Pactokyrkan på nationell nivå. Jag, Petter, har framför allt en del arbete med pastorsrådet, typ kyrkostyrelse med fokus på andliga frågor. Ett spännande uppdrag där mycket finns att göra.

Nu i helgen innebar det en resa till Guayaquil, Ecuadors största kuststad, med delar av pastorsrådet. Vi började helgen med att på fredagen vara med på en begravning i Salitre, en bit utanför Guayaquil. Det var den sverigekände Richard Santanas mormors mor som avlidit, 105 (!) år gammal. Mycket folk som var med och bar kistan under vandringen till kyrkogården, 2,5 timmar från kyrkan. Sol och så varmt som det bara är i Guayaquil.

Resten av helgen ägnades åt samtal med pastorer och med församlingar med problem, samt besök och predikan i olika kyrkor. Dessutom fick vi installera en ny pastor i Amistad Norte, en utpost till den klassiska församlingen Amistad.

Sedan hem till Chaco på måndagen innan jag på tisdagkvällen åkte till Quito ännu en sväng för samtal med styrelsen i församlingen Jipijapa, också det en klassisk församling för dem som känner till Pactokyrkan i Ecuador. De har just nu ingen pastor och tanken är att ett team från församlingen ska leda arbetet under en tid. Den 7 februari ska jag dit igen för att fortsätta processen.

Nu onsdagskväll, vi har avslutat gudstjänsten i Chontaloma, vår utpost här i Chaco, och ska nu sova. Imorgon börjar dagen vid 5 då jag ska hjälpa en församlingsmedlem med ett sjukhusbesök.

Paz y bien!

//Petter

Nu i helgen hade vi årsmöte, ”asamblea”, i församlingen i Chaco. Viss spänning innan, då årsmöten ibland har varit tillfällen då konflikter inom församlingen fått komma upp. Och sådana finns det tyvärr även nu. Men det blev ett lugnt och givande möte, med några förändringar. Bland annat blev en av de unga stabila ledarna vald till ”anciano”, ”äldste” på svenska, alltså en pastoral funktion. Tillsammans med två andra ”ancianos” formar vi ett team för att jobba med de svåra situationer som ibland uppstår. Ett bra stöd för mig.

Det valdes också sju diakoner (ett tillvägagångssätt som alltså inte ser likadan ut som inom SMK i Sverige, där man utbildas och ordineras), och ett antal församlingstjänare. Många bra personer valdes, ett bra team för året som startat.

Och äntligen fick vi lite tydligare siffror på församlingens storlek när de gamla listorna reviderades; 108 aktiva medlemmar och 32 passiva. Man bli passiv medlem om man inte går på gudstjänst under tre månader. Intressant strategi för att uppmana till kyrklig aktivitet:) Listan är inte helt tillförlitlig, men vi försökte flytta över de passiva till just ”passiv-listan”. Om det stämmer så har församlingen vuxit med 13 (aktiva) medlemmar under föregående år. Och nu kör vi igång en ny dop-omgång, med undervisning och så småningom dop. Det finns ca 10 intresserade. Guds nåd.

//Petter

Petter, Andrea & Natanael

Nu i dagarna har ett år gått sedan vi kom till Ecuador. Rutiner har förstås infunnit sig, livet blir ju mer och mer ”vanligt” och engagemanget för nyhetsbrev och blogg minskar lite. Men vi vet att information om vad vi gör är en viktig del av vårt uppdrag i Ecuador. Så här kommer en hälsning!

Det är jul på gång, även i Chaco, dock utan snö men med dessto mer regn. Julstämningen blir inte den samma, och tyvärr verkar Chaco vara en stad där julen inte är så viktig jämfört med andra städer i Ecuador. Vi kommer ha julfirande i kyrkan på julaftonskväll, ett tillfälle då många kommer, även folk som inte är kristna. Delar av Andreas familj kommer också, så vi hoppas skapa julstämning tillsammans med dem. Och julens budskap är ju viktigare än granar och ljus i fönster, så det tar vi fasta på; Gud föddes till jorden för vår frälsning!

Just frälsning var även temat på den möteshelg vi ordnade för några veckor sedan i stadsdelen Chontaloma där vi äger en kyrkobyggnad. Det blev välbesökta möten på den centrala fotbollsplanen och cirka 60 personer tog beslut om att följa Jesus eller återvända till sin bortglömda tro. Nu har vi en del uppföljningsarbete med dem för att så småningom se hur många som stannar kvar. Andra roliga saker som hänt i kyrkan sista tiden:

- Scoutinvigning med 20 nya scouter som också åkt på sitt första läger. Flera av dem har börjat gå på gudstjänsterna.

- Kvinnorna i kyrkan har startat en ny grupp men ”unga kvinnor”, många av dem var inte så sugna på att vara med på de vanliga kvinnosamlingarna. I söndags ordande Andrea julfirande hemma hos oss med drygt 2o besökare.

- De fyra deltagare från kyrkan som var med på Apg29 är nu hemma. Några av dem kommer fortsätta med teologisk studier.

- Vi har startat en ungdomsgrupp i Chontaloma, som vi hoppas kan bli ett bra alternativ till de annars få aktiviteterna som finns där – spela fotboll eller supa.

Som familj mår vi bra. Som sagt innebär julen viss saknad, det är långt till Sverige. Men tiden med Petters föräldrar blev en fin tid då vi även hann med lite semester. Vi åkte till kusten några veckor och en sväng nedåt djungeln, men framför allt var det välsignelsen att träffas. Natanael trivdes med farmor och farfar, och nu till jul blir han glad men lite konfunderad då vi besökt Quito och sett de många tomtarna: ”Farfar”, säger Natte. Hans kropp klarar bättre de bett han får ibland, även om någon form av allergi gör att han lätt får utslag och blåsor.

Vi är tacksamma för året som gått, för den Guds nåd vi fått uppleva och ofta förlita oss på. Det har inneburit många nyttiga erfarenheter för oss, både positiva och negativa. Församlingen är tuff, med en del problem och dåliga vanor och samtidigt så underbar som församlingar väl ofta är. Vi är tacksamma för fortsatta böner, speciellt för några svåra saker vi står i just nu.

Och vi är väldigt tacksamma för den omsorg vi har känt från många av er, för samtal, mejl, bloggkommentarer, brev, paket och böner. Ni betyder mycket för oss!

God jul och Guds välsignelser

//Andrea, Petter & Natanael

Vid Quijos-dalens början

P.S. Här kan du ladda ner en film med en julhälsning från oss:

https://skydrive.live.com/?sc=documents#cid=60C49566B1B72ACE&id=60C49566B1B72ACE%21132