Arkiv - kultuvra – kultur RSS Feed

Ingen samisk religionsundervisning

Sámeradio har granskat hur det ser ut med samisk religionsundervisning. Enligt kursplanen skall det tas upp av lärarna. Men när Sameradion intervjuar kontrollinstanser som Skolverket och Skolinspektionen hänvisar man till kommunerna. När sedan utbildningschefen Peter Nordmark i Kiruna, en i hög grad samisk kommun, får frågan har han ingen aning om hur det står till. Ansvaret bollas från den ene till den andra. En lärare i Kiruna medger att hon brukar ”snabbt svischa förbi” detta. Det är också min egen erfarenhet eller snarare mina barns på det kommunala gymnasiet i Kiruna. Det är väl bra med läroplaner, men om ingen ser till att de följs gör de inte mycket nytta. Det är faktiskt mycket dåligt, dock inte oväntat, att det ser ut som det gör. Mer om detta kan man läsa och höra på Sameradion.

Kunskap om samisk religion, eller det samiska andliga tänkandet om man så vill, är viktigt för att kunna förstå samisk kultur. Inte minst inom det kyrkliga arbetet har vi upptäckt det och faktiskt vid flera tillfällen belyst just detta som religionslärarna inte vill ta upp. För kyrkan är det viktigt att fundera över hur man kan förhålla sig till samiska andliga traditioner. Okunskap och en ovilja att lyssna och förstå har i det förflutna lett till alldeles för många motsättningar och konflikter. Okunskap gjorde att det gamla trossystemet snabbt kunde avfärdas som ”djävulsdyrkan”. När vi studerar det vi vet idag om samers och andra urfolks liknande trossystem kan vi kanske se en hel del gemensamt, som det kristna budskapet anknyter till. En kommentar på Sameradions hemsida tar upp detta att samisk schamanism inte så mycket är en religion i klassisk bemärkelse, som kan ställas i motsats till andra religioner. Mycket av dessa traditioner är kompatibla med kyrkans tro. Och mycket kan vi lära oss av såväl samisk som andra urfolks andlighet.

 

Ságastallamat – konferens om kyrkan och samer

Det var rubriken för en tredagarskonferens som hölls den 11-13 oktober i Kiruna. Representanter för Svenska Kyrkan och för den samiska befolkningen möttes och diskuterade och samtalade. Mötet var delvis offentligt, och den offentliga delen den 12e var jag närvarande. Flera föreläsare tog upp ämnen som kontextuell teologi, situationen för unga människor, språkets betydelse och försoningen.

Mer finns att läsa i Kyrkans Tidning. Se även  Sameradions webbsida som förmedlar en mera kritisk bild av det som hände.

Kontextuell teologi är viktigt, vilket betonades av flera efter Tore Johnsens inlägg om detta. Det praktiseras bland annat i de omtyckta samiska konfirmationslägren som anordnas av Svenska Kyrkan tillsammans med Sáminuorra.  Just för ungdomar kan kyrkan spela en viktig roll och flera betonade hur konfalägren har varit viktiga för den samiska identiteten. För det kan vara svårt att vara ung same. Detta berättade Ann-Helen Laestadius, författare till boken SMS från Soppero, om. Hon fick inte språket med sig under uppväxten och har fått söka sig till sin samiska identitet. Hennes inlägg var personligt och gjorde stort intryck. Hon gjorde sig till tolk för någonting som många bland både samer och andra urfolk har upplevd.

Kontentan av de många inlägg den dagen tror jag var, att man från samiskt håll vill se ett mycket större stöd för den samiska kulturen och identiteten än vad man ser idag. Försoningsprocesser till trots, i de 10 åren sedan den första försoningsgudstjänsten i Jämtland har vi inte kommit så mycket vidare, som Saghka Stångberg sa sedan i Sameradion. Det är oerhört viktigt att kyrkan, inte bara Svenska Kyrkan men även andra kyrkor, tar detta på allvar. Som kristen gemenskap skall vi stärka identiteten hos detta folk, som fortfarande upplever ett förtryck, och som kyrka skall vi alltid stå på den förtrycktes sida. Därför måste det samiska språket få leva i kyrkan, få en fristad där. Och därför måste kyrkan ge stöd till samerna när det handlar om grundläggande rättigheter. Till exempel ratifiering av ILO 169.

Det var nog viktigt att träffas. Samtal behövs. Ännu hellre skulle jag se sådana samtal ske i ett ekumeniskt sammanhang. För kyrkan är större än Svenska Kyrkan och frågan berör alla kyrkor och alla samer. I Missionskyrkan har vi delvis vår egen historia med samerna, men innan 1878 är kristenhetens historia med samerna gemensam.

Tack för ert bidrag, samer!

Fortfarande behöver vi vara på alerten när det gäller diskriminering och kränkning av samer. Alltför ofta hör jag kränkande och nedvärderande kommentarer om samer. Men synnerligen allvarligt är det när det är en folkvald politiker som fäller sådana kommentarer. Förra veckan var det Margaretha Vikman (S), kommunfullmäktigeledamot, som enligt uppgift sa i ett utbildningssammanhang: ”Lappar tycker jag inte om, de utnyttjar bara bidragssystem. Och förresten, finnarna som inte lärt sig svenska tycker jag heller inte om.” När jag läste artikeln i NSD blev jag chockad. Men ännu mer chockerande var att få reagerade på det och några applåderade.

Att Margaretha Vikman nu har lämnat sina uppdrag är väl den bästa lösningen för alla. Uttalandet vittnar om okunnighet och om en märklig människosyn. Att detta förkommer, och att många förblir tysta är skrämmande. Vi som kyrka måste å det starkaste fördöma uttalandet. Det är djupt kränkande för alla samer och finnar i vårt land. Förtrycket har tagit sig olika former genom århundradena. Men ännu finns det där. Låt oss vara vaksamma. Och tacka vår Gud för den fantastiska mångfald som finns bland oss människor.

Samer utnyttjar inte bidragssystemen på ett otillbörligt sätt, samer ger ett fantastiskt bidrag till våra länder i norr, och till vår kultur. Ett bidrag i form av traditioner, kunskap, kultur, språk och visdom. Tack, mina samiska vänner för ert bidrag – som jag med glädje tar emot!

 

Kärlekens väg

Nu är det snart dags för samisk gudstjänst i Umeå Hedlundakyrkan, 6 mars kl 11. Förberedelserna är i full gång. Det är en intressant uppgift att handskas med detta när en större del av deltagarna inte kommer att kunna samiska och de som kan, kommer att kunna olika varianter av samiska. Det kommer att användas i varje fall fyra språk i gudstjänsten, tre samiska plus svenska.

Just nu funderar jag på hur man skall tala om kärlekens väg, som är söndagens tema, i samisk kontext. Vi kan nog konstatera  att kyrkan inte har följt kärlekens väg alla gånger, i förhållande till samerna. Här gäller det att vara ödmjuk. Samtidigt är jag tacksam för att vi får nu en möjlighet att kunna sträcka ut en hand till ett folk som, med en samisk väns ord ”är ett litet folk som har det ganska svårt.” Att tillsammans kunna söka sig till den, som var alldeles ensam och hade det mycket svårt. Men som ville gå kärlekens väg, för både samers och svenskars skull.

Ja så sitter jag och funderar. Läser texterna. Varthän tankarna bär får vi veta på söndag, när predikan har hållits.  Det blir nog en rolig och spännande gudstjänst. Som Lena Nilsson med sin jojk kommer att sätta guldkant på. Tänk att få vara med i samiska veckan, så här i början. Att få bidra med något litet, skicka med något på färden på kärlekens väg. Bönen är att hela denna vecka skall vara till glädje och välsignelse för samer och andar som tar del av den. Under tiden kan du hitta mer på www.samiskaveckan.se