Gruvor i Sameland

Tidigare skrev jag om olaglig gruvverksamhet i Jokkmokk i denna blogg. Men det är inte i Jokkmokk bara det är aktuellt med gruvverksamhet som hotar samernas traditionella liv. I stora delar av Sápmi är detta aktuellt. Bortsett från vad man kan tycka om att utländska storbolag får tillstånd att tömma Sápmi på naturresurser innebär det stora hot mot olika värden, både kulturella och naturvärden. I Stekenjokk, Vilhelmina, har två länsstyrelser (Västerbotten och Jämtland) uttalat sig mot ett tillstånd att starta gruvdrift, bland annat för att det området är så viktigt för renskötseln. Den som har varit där förstår att det är också oerhörda naturvärden som kan räddas.

I Malmfälten är det särskilt hett med nya gruvor. Gruvor öppnas på nytt i Svappavaara och Mertainen, i dessa fall av LKAB. I Pajala förbereds en ny gruva. Men mest kontroversiella just nu är planerna från kanadensisk ägda Kiruna Irons sida att starta gruvdrift på två platser i övre Kalix älvdal, med utsikt mot Kebnekaisemassivet. Kalixälven är en av Sveriges fortfarande orörda och outbyggda älvar och är skyddat i lag. Hela älvdalen är också gammal kulturbyggd och området är viktigt för renskötseln i två samebyar, Leavas och Girjas. Den nuvarande gruvdriften innebär redan svårigheter för renskötarna, men om Kiruna Iron får gå vidare blir det i stort sett omöjligt att fortsätta. Därför har representanter för de båda samebyarna startat ett projekt för att stoppa Kiruna Irons planer. De får uppbackning av Svenska Samernas Riksförbund, och förra veckan hölls ett möte i Kiruna där representanter för olika delar i samhället var med. Gruvupproret är ett faktum, skrev NSDom mötet. Det var de som representerade dem som har fritidshus i området, Svenska Turistföreningen med flera. Till och med Gruvtolvan, gruvfacket i Kiruna, uttalade sitt stöd och går därmed emot gruvplanerna!

Det finns således en kraftig opinion mot de nya gruvorna. Det är viktigt. Folkrätten ger ett kraftigt stöd till urfolk när det gäller möjligheterna att leva enligt sin egen kultur, där i samernas fall renskötseln är en viktig kulturbärare. Man torde alltså kunna finna stöd i folkrätten mot nyetableringen.

Själv tror jag att vi som kyrka bör ge vårt stöd till samernas protester mot den nya gruvetableringen i Kiruna. Det är vår sak att ge stöd till den svagare parten, som är hotat av utländska stora finansiella intressen. Det är vår sak att värna om människor som vill leva i samklang med skapelsen. Och det är vår sak att också värna om själva skapelsen.Även om gruvor ger arbeten och inkomster kortsikigt är det sår som lämnas efter i detta fall 20 års drift i både naturen och kulturen orimligt stora.

Renskötaren Niila Inga uttryckte sig så här i tidningen: - Det känns hemskt att 20 års gruvbrytning ska kunna ta död på hela min historia och hela min framtid. Gruvorna kommer innebära slutet för renskötseln i både Leaveas och Girjas samebyar.

Detta får inte hända.

  • AlmaM

    Jag tror inte det är slutet för renskötseln men det är galet hur staten skänker bort gruvorna i norr. Vi behandlas exakt som vilken annan koloni som helst. Northland i Pajala har inte ens behövt betala bergsstat! De enda som verkligen protesterar är jag , Åsa och samebyarna. I media framställs de som företräder samebyarna som bittra muppar och man fortsätter rovdriften på malm och människor utan att hejda sig ens ett ögonblick. Se bara på Northland som ska frakta MALM med lastbil efter den enda bilvägen mellan Svappavaara och Vittangi. Ett visst svinn verkar man räkna med. En norrlänning är väl inget att sörja, tänker de väl. Jo, det är precis som det låter; jag är arg!