Tillbaka efter diskriminerande uttalanden

Tidigare skrev jag i denna blogg om det skrämmande uttalandet av en politiker i Kalix: ”Lappar tycker jag inte om, de utnyttjar bara bidragssystemet. Och förresten finnarna som inte lärt sig svenska tycker jag heller inte om.” De sa Margaretha Vikman i maj på en utbildningsdag. Hon var då kommunfullmäktigeledamot men lämnade efter all kritik sina politiska uppdrag. I fredags meddelade dock NSD i sin pappersupplaga att hon nu kommer tillbaka som ersättare i utbildningsnämnden.

Det är nog skrämmande att man efter ett sådant uttalande kan komma tillbaka till en politisk post så pass snabbt, om än på ersättarplats. Man undrar vad man men en sådan syn på sina medmänniskor som tillhör andra etniska grupper sin egen kommun har att tillföra utbildningspolitiken. Det är skrämmande att ett stort parti, som gärna definierar sig som samhällsbärande, tillsätter en person som har yttrat sig så pass diskriminerande. Särskilt eftersom hon inte har antytt någon ånger. Enligt tidningens artikel i fredags kommenterade hon uttalandet bara som att ”det blev fel, helt enkelt”. Märk väl: inte: jag hade fel.

Det är bra att detta uppmärksammas. Smygande diskriminering mot samer och mot människor som talar finska eller meänkieli fortgår smygande. Det är olycksbådande när dessa uppfattningar får en plattform i politiken. I Norge har vi redan sett att det finns ett parti som öppet propagerar för Sametingets avskaffande. Tendenser som målar upp en bild att samer som kollektiv utnyttjar välfärden måste stävjas i grunden och får inte erbjudas spelrum – allra minst i utbildningssammanhang.

Människor kan göra fel. Människor skall få en chans att rätta till det som blev fel och be om förlåtelse. Och när man har gjort det, ja då tror jag att det finns en väg tillbaka. Men ordningen måste bli den rätta.

Låt oss i kyrkan på starkast möjliga sätt ta avstånd från sådana tankar och i stället välkomna alla. Och låt oss stå upp för dem som utsätts för kränkande uttalanden och diskriminering.