Urfolk i Indien ber om förbön

I Indien finns det många urfolk, som ofta far illa och finns längst ner i det kastbaserade samhället. Indiens nationella samarbetsråd för kyrkor skickar följande inbjudan:

Invitation from the National Council of Churches in India: Commission on Tribals and Adivasis:
Dear friends across the Globe please click the link given below for the liturgy of the NCCI Tribal & Adivasi Sunday to be observed on 5th August, 2012. We seek for your solidarity through prayers and email messages.
chhungi
http://www.nccindia.in/webapp/news/ncci-tribal-adivasi-sunday-liturgy2012(1).pdf

Kyrkor tar avstånd från ”Doctrine of Discovery”

När Kyrkornas Världsråds exekutivkommitté möttes i februari tog man tydligt avstånd från den s.k. ”Doctrine of Discovery”. Denna doktrin går tillbaka till en påvlig bulla av påve Nikolaus V från 1452, som godkände att kristna länder skulle kunna invadera urfolkens områden och döda eller förslava människorna. Deras ägodelar kunde tas av kristna härskare. Flera kyrkliga dokument uppmanade till detta, t ex Dum Diversas (1452) och Romanus Pontifex (1455). Flera länder hörsammade detta när man koloniserade olika områden. Med dessa dokument som grund formulerade t ex Spanien i 1513 ett dokument som olika folk delgavs innan man startade ett s.k. ”rättfärdigt krig”, och som påstod att deras områden hade givits till den spanska kronan.

Doktrinen fick ett stort inflytande ända fram till idag. Den åberopades av domstolar i ett flertal länder, t.ex. USA:s Högsta Domstol 1823. Där menade domstolen att USA som efterträdare till tidigare härskare hade rätt till landet och att de gamla dokumenten ger kristna rätt att ”upptäcka” och äga ”hedningarnas” länder. Liknande domslut togs i flera länder. Även koloniseringen av Sápmi har delvis försvarats i liknande tongångar.

Eftersom doktrinen är temat på FN:s Permanent Forum on Indigenous Issues kommande möte är saken aktuellt nu. Kyrkornas Världsråd har nu förkastat doktrinen och uppmanar kyrkor runt om i världen att arbeta med detta in sin egen kontext. Några kyrkor i Amerika har redan tagit avstånd från doktrinen.

Kykornas Världsråds exekutivkommitté skriver bland annat att man

A. Uttrycker solidaritet med ursprungsbefolkningar i världen och stöder ursprungsbefolkningars rättigheter att leva i och behålla sina traditionella landområden och territorier, för att upprätthålla och berika deras kulturer och se till att deras traditioner stärks och vidareförs till kommande generationer ;

A. Fördömer Doctrine of Discovery som fundamentalt motsats till Jesu Kristi evangelium och som en kränkning av de inneboende mänskliga rättigheter som alla individer och folk har fått från Gud;

B. Uppmanar olika regeringarna i världen att avveckla de rättsliga strukturerna och politik som bygger på Doctrine of Discovery och dominansprincipen, för att bättre kunna stärka och möjliggöra för ursprungsbefolkningarna att identifiera sina egna ambitioner och viktiga spörsmål;

C. Bekräftar sin övertygelse och engagemang hjälpa ursprungsfolk i sin kamp för att engagera sig fullt ut i att skapa och genomföra lösningar som erkänner och respekterar ursprungsfolkens kollektiva rättigheter och utöva sin rätt till självbestämmande och självstyre;

D. Begär av regeringar och stater i världen att säkerställa att deras politik, förordningar och lagar som påverkar ursprungsfolk följer internationella konventioner och överensstämmer särskilt med FN: s deklaration om ursprungsfolks rättigheter och Internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention 169;

E. Uppmanar varje medlemskyrka i KV att reflektera över sin egen nationella och kyrkliga historia och att uppmuntra alla sina pastorat och församlingar att söka en större förståelse för ursprungsfolksfrågor, för att stödja ursprungsfolk i deras pågående ansträngningar att utöva sin inneboende suveränitet och grundläggande mänskliga rättigheter, att fortsätta verka för ökad medvetenhet om frågor som berör ursprungsfolk och att utveckla påverkanskampanjer för att stödja de rättigheter, ambitioner och behov av ursprungsfolk;

F. uppmuntrar KV:s medlemskyrkor att stödja den fortsatta utvecklingen av teologisk reflektion av ursprungsfolk som främjar urfolks visioner  om ett fullt, gott och rikligt liv och som stärker deras egna andliga och teologiska reflektioner.

(min översättning).

Hela dokumentet finns att hämta på KV:s webbplats.

Gruvor i Sameland

Tidigare skrev jag om olaglig gruvverksamhet i Jokkmokk i denna blogg. Men det är inte i Jokkmokk bara det är aktuellt med gruvverksamhet som hotar samernas traditionella liv. I stora delar av Sápmi är detta aktuellt. Bortsett från vad man kan tycka om att utländska storbolag får tillstånd att tömma Sápmi på naturresurser innebär det stora hot mot olika värden, både kulturella och naturvärden. I Stekenjokk, Vilhelmina, har två länsstyrelser (Västerbotten och Jämtland) uttalat sig mot ett tillstånd att starta gruvdrift, bland annat för att det området är så viktigt för renskötseln. Den som har varit där förstår att det är också oerhörda naturvärden som kan räddas.

I Malmfälten är det särskilt hett med nya gruvor. Gruvor öppnas på nytt i Svappavaara och Mertainen, i dessa fall av LKAB. I Pajala förbereds en ny gruva. Men mest kontroversiella just nu är planerna från kanadensisk ägda Kiruna Irons sida att starta gruvdrift på två platser i övre Kalix älvdal, med utsikt mot Kebnekaisemassivet. Kalixälven är en av Sveriges fortfarande orörda och outbyggda älvar och är skyddat i lag. Hela älvdalen är också gammal kulturbyggd och området är viktigt för renskötseln i två samebyar, Leavas och Girjas. Den nuvarande gruvdriften innebär redan svårigheter för renskötarna, men om Kiruna Iron får gå vidare blir det i stort sett omöjligt att fortsätta. Därför har representanter för de båda samebyarna startat ett projekt för att stoppa Kiruna Irons planer. De får uppbackning av Svenska Samernas Riksförbund, och förra veckan hölls ett möte i Kiruna där representanter för olika delar i samhället var med. Gruvupproret är ett faktum, skrev NSDom mötet. Det var de som representerade dem som har fritidshus i området, Svenska Turistföreningen med flera. Till och med Gruvtolvan, gruvfacket i Kiruna, uttalade sitt stöd och går därmed emot gruvplanerna!

Det finns således en kraftig opinion mot de nya gruvorna. Det är viktigt. Folkrätten ger ett kraftigt stöd till urfolk när det gäller möjligheterna att leva enligt sin egen kultur, där i samernas fall renskötseln är en viktig kulturbärare. Man torde alltså kunna finna stöd i folkrätten mot nyetableringen.

Själv tror jag att vi som kyrka bör ge vårt stöd till samernas protester mot den nya gruvetableringen i Kiruna. Det är vår sak att ge stöd till den svagare parten, som är hotat av utländska stora finansiella intressen. Det är vår sak att värna om människor som vill leva i samklang med skapelsen. Och det är vår sak att också värna om själva skapelsen.Även om gruvor ger arbeten och inkomster kortsikigt är det sår som lämnas efter i detta fall 20 års drift i både naturen och kulturen orimligt stora.

Renskötaren Niila Inga uttryckte sig så här i tidningen: - Det känns hemskt att 20 års gruvbrytning ska kunna ta död på hela min historia och hela min framtid. Gruvorna kommer innebära slutet för renskötseln i både Leaveas och Girjas samebyar.

Detta får inte hända.

Tillbaka efter diskriminerande uttalanden

Tidigare skrev jag i denna blogg om det skrämmande uttalandet av en politiker i Kalix: ”Lappar tycker jag inte om, de utnyttjar bara bidragssystemet. Och förresten finnarna som inte lärt sig svenska tycker jag heller inte om.” De sa Margaretha Vikman i maj på en utbildningsdag. Hon var då kommunfullmäktigeledamot men lämnade efter all kritik sina politiska uppdrag. I fredags meddelade dock NSD i sin pappersupplaga att hon nu kommer tillbaka som ersättare i utbildningsnämnden.

Det är nog skrämmande att man efter ett sådant uttalande kan komma tillbaka till en politisk post så pass snabbt, om än på ersättarplats. Man undrar vad man men en sådan syn på sina medmänniskor som tillhör andra etniska grupper sin egen kommun har att tillföra utbildningspolitiken. Det är skrämmande att ett stort parti, som gärna definierar sig som samhällsbärande, tillsätter en person som har yttrat sig så pass diskriminerande. Särskilt eftersom hon inte har antytt någon ånger. Enligt tidningens artikel i fredags kommenterade hon uttalandet bara som att ”det blev fel, helt enkelt”. Märk väl: inte: jag hade fel.

Det är bra att detta uppmärksammas. Smygande diskriminering mot samer och mot människor som talar finska eller meänkieli fortgår smygande. Det är olycksbådande när dessa uppfattningar får en plattform i politiken. I Norge har vi redan sett att det finns ett parti som öppet propagerar för Sametingets avskaffande. Tendenser som målar upp en bild att samer som kollektiv utnyttjar välfärden måste stävjas i grunden och får inte erbjudas spelrum – allra minst i utbildningssammanhang.

Människor kan göra fel. Människor skall få en chans att rätta till det som blev fel och be om förlåtelse. Och när man har gjort det, ja då tror jag att det finns en väg tillbaka. Men ordningen måste bli den rätta.

Låt oss i kyrkan på starkast möjliga sätt ta avstånd från sådana tankar och i stället välkomna alla. Och låt oss stå upp för dem som utsätts för kränkande uttalanden och diskriminering.

Buorre Juovllaid – God Jul

Daan biejjien lutnjiestæjja, Daviden staaresne, dijjese reakasovveme, dïhte lea Meessija, Åejvie.  Earoe Jupmielasse, jallatjommesisnie,  jïh raeffiem eatnamasse, almetjidie mejtie Jupmelem eahtsa.

Midjij le uddni lånestiddje Davida stádan riegádam, sån le Messias, Härrá. Guddne Jubmelij allagisán ja ráfe suv gierugijda ednamin.

Midjiide lea odne riegádan beasti Dávveda gávpogis; son lea Kristus, Hearrá. Gudni lehkos Ipmilii allagasas  ja ráfi eatnama alde  olbmuide geaid Ipmil árpmiha!

Ráfálaš Juovllaid!

I dag har en frälsare fötts åt oss i Davids stad, han är Messias, Herren. Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.

En fridfull Jul!

Gruvbolag borrar olagligt i samisk mark

Beowulf Mining är ett bolag som är ganska så aktiv i Sápmi just nu. Gruvnäringen är viktig för den norra delen av landet, det är klart. Men naturtillgångar i Sápmi måste , när de exploateras, ge någonting tillbaka till dem som bor i området och i synnerhet till samerna. Det är en naturlig följd av urfolksrättigheterna. Ingen exploatering bör förekomma utan samråd med samerna i området. Beowulf mining werkar dock strunta i både dessa självklarheter och svensk lag. Så här läser jag idag i ett pressmeddelande från Svenska Samers Riksförbund SSR:

Bolaget har utfört provborrningar inom ett område utan gällande arbetsplan, vilket nu föranlett att Bergstaten stoppar arbetet.
- ”Bolagets arbetsplan upphörde att gälla redan november 2010, trots detta har Beowulf fortsatt provborra. Bolagets agerande är väldigt anmärkningsvärt och tyder på bristande respekt för såväl lagstiftning och för de som berörs av arbetena”, säger Jenny Wik Karlsson förbundsjurist vid Svenska Samernas Riksförbund och ombud för Sirges och Jåhkågasska samebyar.
Att bolaget fortsatt provborra under ett års tid si strid med gällande regelverk visar att det finns brister i tillsynen av prospekteringsarbeten. ”Den naturliga följdfrågan blir förstås; hur många liknande fall finns det? Samtidigt är vi positiva till att Bergstaten nu agerar, efter att vi har upplyst de att det har pågått ett brott mot minerallagen”, säger Wik.
Frågan kring Beowulfs förtroende som företag har nu också ställs på sin spets:
- ”Vi har inget förtroende alls för Beowulf”, säger Mattias Pirak Jåhkågasska sameby. ”Att Bergstaten nu går in och stoppar arbetet visar att bolagets agerande inte kan betraktas som seriöst. Det här skulle kunna vara ett skämt om det inte innebar så pass allvarliga konsekvenser för oss. Utan en arbetsplan vet inte vi vad bolaget håller på med, vi kan ha haft renar i området utan att veta att det pågår borrningar” avslutar Pirak.

Detta är bara ytterligare ett exempel av hur stora bolag försöker exploatera urfolks marker på ett hänsynslöst sätt. Det är naturligtvis bra att Bergstaten nu har satt stopp för bolaget, men man skulle önska sig en attitydförändring hos bolagen. Det är bra att detta uppmärksammas. Jag tror att mycket skulle underlättas om Sverige skulle ratificera ILO 169 konventionen – äntligen. Norge har gjort det för länge sedan. Med den juridisk bindande konventionen skulle det förmodligen vara lättare att skydda samiska rättigheter.

Ingen samisk religionsundervisning

Sámeradio har granskat hur det ser ut med samisk religionsundervisning. Enligt kursplanen skall det tas upp av lärarna. Men när Sameradion intervjuar kontrollinstanser som Skolverket och Skolinspektionen hänvisar man till kommunerna. När sedan utbildningschefen Peter Nordmark i Kiruna, en i hög grad samisk kommun, får frågan har han ingen aning om hur det står till. Ansvaret bollas från den ene till den andra. En lärare i Kiruna medger att hon brukar ”snabbt svischa förbi” detta. Det är också min egen erfarenhet eller snarare mina barns på det kommunala gymnasiet i Kiruna. Det är väl bra med läroplaner, men om ingen ser till att de följs gör de inte mycket nytta. Det är faktiskt mycket dåligt, dock inte oväntat, att det ser ut som det gör. Mer om detta kan man läsa och höra på Sameradion.

Kunskap om samisk religion, eller det samiska andliga tänkandet om man så vill, är viktigt för att kunna förstå samisk kultur. Inte minst inom det kyrkliga arbetet har vi upptäckt det och faktiskt vid flera tillfällen belyst just detta som religionslärarna inte vill ta upp. För kyrkan är det viktigt att fundera över hur man kan förhålla sig till samiska andliga traditioner. Okunskap och en ovilja att lyssna och förstå har i det förflutna lett till alldeles för många motsättningar och konflikter. Okunskap gjorde att det gamla trossystemet snabbt kunde avfärdas som ”djävulsdyrkan”. När vi studerar det vi vet idag om samers och andra urfolks liknande trossystem kan vi kanske se en hel del gemensamt, som det kristna budskapet anknyter till. En kommentar på Sameradions hemsida tar upp detta att samisk schamanism inte så mycket är en religion i klassisk bemärkelse, som kan ställas i motsats till andra religioner. Mycket av dessa traditioner är kompatibla med kyrkans tro. Och mycket kan vi lära oss av såväl samisk som andra urfolks andlighet.

 

Ságastallamat – konferens om kyrkan och samer

Det var rubriken för en tredagarskonferens som hölls den 11-13 oktober i Kiruna. Representanter för Svenska Kyrkan och för den samiska befolkningen möttes och diskuterade och samtalade. Mötet var delvis offentligt, och den offentliga delen den 12e var jag närvarande. Flera föreläsare tog upp ämnen som kontextuell teologi, situationen för unga människor, språkets betydelse och försoningen.

Mer finns att läsa i Kyrkans Tidning. Se även  Sameradions webbsida som förmedlar en mera kritisk bild av det som hände.

Kontextuell teologi är viktigt, vilket betonades av flera efter Tore Johnsens inlägg om detta. Det praktiseras bland annat i de omtyckta samiska konfirmationslägren som anordnas av Svenska Kyrkan tillsammans med Sáminuorra.  Just för ungdomar kan kyrkan spela en viktig roll och flera betonade hur konfalägren har varit viktiga för den samiska identiteten. För det kan vara svårt att vara ung same. Detta berättade Ann-Helen Laestadius, författare till boken SMS från Soppero, om. Hon fick inte språket med sig under uppväxten och har fått söka sig till sin samiska identitet. Hennes inlägg var personligt och gjorde stort intryck. Hon gjorde sig till tolk för någonting som många bland både samer och andra urfolk har upplevd.

Kontentan av de många inlägg den dagen tror jag var, att man från samiskt håll vill se ett mycket större stöd för den samiska kulturen och identiteten än vad man ser idag. Försoningsprocesser till trots, i de 10 åren sedan den första försoningsgudstjänsten i Jämtland har vi inte kommit så mycket vidare, som Saghka Stångberg sa sedan i Sameradion. Det är oerhört viktigt att kyrkan, inte bara Svenska Kyrkan men även andra kyrkor, tar detta på allvar. Som kristen gemenskap skall vi stärka identiteten hos detta folk, som fortfarande upplever ett förtryck, och som kyrka skall vi alltid stå på den förtrycktes sida. Därför måste det samiska språket få leva i kyrkan, få en fristad där. Och därför måste kyrkan ge stöd till samerna när det handlar om grundläggande rättigheter. Till exempel ratifiering av ILO 169.

Det var nog viktigt att träffas. Samtal behövs. Ännu hellre skulle jag se sådana samtal ske i ett ekumeniskt sammanhang. För kyrkan är större än Svenska Kyrkan och frågan berör alla kyrkor och alla samer. I Missionskyrkan har vi delvis vår egen historia med samerna, men innan 1878 är kristenhetens historia med samerna gemensam.

Ny samisk psalmbok

Under tre år har man i Sverige arbetat på en ny nordsamisk psalmbok. Vid en mässa i Kiruna Kyrka, som leddes av ärkebiskopen, användes den för första gången. Boken är en provutgåva som innehåller drygt 160 psalmer. Den definitiva utgåvan kommer att vara betydligt mer omfattande men det kommer att dröja några år till.

Boken har getts ut av Verbum.

 

Urfolksteologisk konferens

Glöm inte att anmäla dig till den urfolksteologiska konferensen som är i Stockholm den 17-18 oktober! Registrering vid THS, www.ths.se.

Eai vajálduhte registreret eamiálbmoga teologalaš konfereanssa ovddas mii lea Stockholmas golggotmánus 17-18 b. Oaine www.ths.se

Sida 1 av 3123»