Att varje dag be för att vara till särskild betydelse för
någon annan är naturligtvis en bra bön.

Är det kanske så att när vi ber för att någon eller några
andra ska ”komma i vår väg” så är det vi själva som förändras, och att våra
ögon öppnas på ett särskilt sätt för andra? Att den andre ofta finns framför
oss, men att vi inte alltid ser dem.

Eller är det så att vi kommer i deras väg?

 

Ibland behöver du och jag betyda något alldeles extra för
någon annan, och ibland behöver vi möta den andres omsorg på ett särskilt sätt.
Ibland får jag möta Guds omsorg genom dig, och ibland får du möta Gud genom
mig. Vi får tillsammans bära varandra och hålla tron på Gud levande.

 

//Håkan Altemar, Halmstad

 

Jan Stenmarks bilder är en favorit i vårt hem.

Diakonens många olika uppdrag i den lokala församlingen

Vardagen, för diakonen i den lokala församlingen, bjuder på
minst sagt skilda uppdrag.

Sista helgen i augusti var det läger. 65 personer av olika
åldrar och storlekar möttes till en weekend under temat ”ansikte mot ansikte”.
Allt skulle naturligtvis fungera så bra som möjligt från att ha någonstans att
sova till mat i rättan tid. Vilken glädje att få vara med som organisatör i
sådant sammanhang. Det blev många goda samtal ”ansikte mot ansikte”.

Men för en del var det mest spring i benen.

 

Hälsar

Margareta Björn

Film med starka känslor!

Var och såg filmen ”Jag saknar dig” på Bio med vår 15-åriga dotter. Filmen handlar om ett 15-årigt tvillingpar som visserligen är helt olika, men som delar allt med varandra. En dag händer det som inte får hända, den ena flickan dör i en tragisk olycka . Man får följa familjen, vännernas men framför allt den andra systerns förtvivlande sorg och saknad. En gripande och jobbig film, som är baserad på en verklig berättelse.
Det var en scen i filmen som berörde mig på ett särskilt sätt. Det var under begravningen i kyrkan då flickans hårdrockande kompis skulle sjunga. Han står framme vid kistan, svartklädd, lite svartsminkad och med luggen nere över ögonen, med en gitarr och tar sats inför sin sång. Man ser att han kämpar med sina känslor för han börjar sjunga ganska tyst för att sedan skrika ut sin förtvivlan: ” Jag hatar dig, jag hatar dig Gud”
Jag blir så ledsen när kristna behandlas respektlöst i tv, tidningar och på film. Det är liksom okey att kyrkor, präster mm ska förlöjligas. Prästen i filmen visste ju inte hur han skulle reagera på killens sång. Meningen med scenen var nog att den skulle vara stark, men det hördes flera fniss under den här scenen i biosalongen där man annars hörde mest snyft och gråt.
Ja, först blev jag irriterad på det stereotypiska behandlandet av kyrkan, men sedan lyssnade jag på killens sång. Han vände all sin förtvivlan, sin sorg till Gud. Jag tror att Gud kan ta den sorgen, han klarar det, för om man anklagar Gud, måste man ju tro på honom eller?
// Lena Hilding-Carlsson

En bra födelsedag!

Idag fyller jag år! Väldigt ojämnt och alltså ingen stor högtidsdag. Jag fyller 47 år!
Jag är inte den som tycker om stora tillställningar och vara den som står i centrum. Gillar heller inte att få en massa presenter som jag egentligen inte behöver. Det har inte heller hänt idag. Men det har varit en ovanlig födelsedag idag, helt i min smak.
Det är fantastiskt med alla sociala medier. Har fått så många grattis hälsningar via Facebook, sms och telefon av underbara vänner, släktingar, barnens vänner och de vänner jag numera bara träffa via Ansiktsboken. Man kan tycka att det blir lite ytliga hälsningar de där korta raderna som kommer via nätet, men jag tycker det är fantastiskt. Tänk att alla som skrivit till mig, har tänkt på Mig idag. Att få en tanke tycker jag är fint, faktiskt lika fint som presenter.
De flesta har idag önskat mig en Bra födelsedag, och det är precis var det har varit. Tack alla vänner och min härliga familj för en underbart Bra dag!

Ett par för stora sommarskor

Ett par för stora sommarskor.

En dag upptäckte vår 12 åriga dotter hur bekvämt det var att gå i ett par nummer för stora skor, hur enkelt det var att hoppa i dem och hur enkelt de gick att hoppa ur. Så under sommaren har jag fått dela ett par sommarskor med henne. Skorna hade varit använda under några säsonger redan men de var ändå ganska välbehållna. Vid ett tillfälle när jag skulle använda skorna fann jag dem riktigt ingångna och fuktiga, även fulla av gräs efter dagens spring i sommargräset. Jag frågade henne om det inte var besvärligt att springa och cykla i de där skorna men svaret blev att de var sköna och så enkla att använda.

Vår lilla flicka håller på att bli stor. Hon har snart växt ikapp oss och från oss, det är väl som det ska.  Jag ska nog vara glad så länge hon vill gå i mina skor, tids nog vill hon själv välja sina vägar och det är också som det ska.  Att under en sommar gå i sin mammas skor kanske var att omedvetet påminna både sin mor och sig själv om att snart har jag växt i skorna, jag är på väg att bli stor mamma. Eller att ännu en liten tid få känna frihet och utrymme, en vetskap om att det fortfarande finns tid att vara barn.

Vad tänker och känner då mamma? Hon tänker att tiden går fort, hon tänker att det är en utmaning att kunna ge sina barn både rötter och vingar. Hon tänker att snart är det jag som följer dig. Hon känner både glädje och vemod. Hon tänker på att det finns barn som inte har så många skor att låna. Hon tänker på det ansvar föräldrar och vuxna har att bry sig om hur barnen mår, både sina egna och andras. Hon tänker att det inte alltid är enkelt men livsviktigt att bry sig om.

 

Anneli D Morken

 

 

 

 

 

Medmänniska – gör skillnad

Du har väl anmält dig till diakoniforum den 22 september på Vasakåren vid Odenplan i Stockholm. Sista anmälningsdagen är den 9 september. För information och anmälan gå in på www.skr.org. Varför inte åka en hel grupp från din församling. Hoppas vi ses!

/Marie Lindholm, diakonisekreterare

Tillsammans

De flesta av oss håller nog med om att begreppet ”ensam är stark” inte håller särskilt bra i längden.

I veckan fick jag vara med om att påminnas om att vi kan göra skillnad, om vi gör det tillsammans. Jag var med på en samling med ca 50 andra personer som vill göra skillnad bland unga människor i Tierps kommun. De är beredda att satsa tid och energi. Och då var det liksom ingen tvekan om att vi tillsammans kan göra så mycket mer.

När jag var liten läste jag Bamse och av någon anledning så har just en liten historia fastnat i minnet. Det är när Bamse möter några små ekorrar som har problem med ett träd som fallit över vägen. De är för små för att orka flytta på det och blir självklart glada när de får se att Bamse kommer, han kan ju hjälpa dem. Men dunderhonungen står hemma och Bamse är lika svag som andra björnar. Ekorrarna blir förtvivlade, men Bamse förklarar genom att ta upp en pinne. Han bryter den en gång, det går ganska lätt. Han lägger ihop de två bitarna och bryter igen, det är lite svårare denna gång. Så fortsätter han, bryter isär och lägger ihop bitarna, tills det tillslut är helt omöjligt att bryta mer. Tillsammans har bitarna bildat något mycket starkare än den ensamma pinnen.
Ekorrarna fattar poängen och tillsammans hjälps de åt att flytta på trädet som ligger över gatan.

På vilket sätt får du kraft tillsammans med andra? Vad åstadkommer ni tillsammans?

 

// Maria Melin

LINUS BARNSTÖD

Det finns stora behov av stödgrupper för barn som växer upp i dysfunktionella familjer. Under hösten 2011 – våren 2012 anordnar Hela människan en Linuskurs igen. Läs information om kursen på Hela människans hemsida www.helamanniskan.se. Genom ett bidrag från en stiftelse kan man nu ge ett så förmånligt pris som 4 900 kronor per person till medarbetare inom kyrkor och samfund som är huvudmän för Hela människan. Resa och boendekostnad tillkommer. (Ordinarie pris är 10 500 kronor för kyrkor). Målet med denna satsning är att öka antalet stödgruppsledare inom Hela människan och bland organisationens huvudmän. Enda kravet är att deltagare har ett styrelsebeslut i ryggen som styrker att det är personer som församlingen vill satsa på och därigenom står bakom att en satsning kommer att ske att starta stödgrupper. OBS: Anmälningstiden är förlängd. Hjälp mig gärna att sprida denna information där du tror att det skulle kunna passa.
Marie Lindholm, diakonisekreterare

En dag på jobbet!

En dag på jobbet
innebär ofta många olika möten, och med betoningen på olika: Mötet med den som med glädje och en gnutta otålighet väntar på ankomsten av första barnet. Mötet med den som nyligen förlorat sin livskamrat sedan många, många år. Mötet med den 18-åring som fått sitt hett efterlängtade körkort. Mötet med den som efter ett långt liv uttrycker sin längtan hem till Herren. Glädjen och sorgen, livet och döden, hoppet om liv framtiden på jorden och i himlen -allt detta kan vi mötas av och låta det finnas i och berika våra liv.
Och så möts vi genom tidningar och TV av svältande människor, upplopp och kraveller, våld och krig och en global ekonomi i gungning. Och även detta är en del av livet, inte som något som berikar, men som manar till öppenhet, lyhördhet och agerande för människor -både den som finns i min närhet och den som geografiskt är långt borta, men ändå kommer nära genom mediernas bilder.
Och så blir min dag på jobbet på nytt en längtan, bekännelse och en bön, både för mig själv och för andra: ”Nära vill jag leva, nära dig min Gud. I din omsorg finner själen ro, i din omsorg kan min kärlek gro”.
Eva Altemar, diakon i Södra Nissadalens missionsförsamling i Sennan

Tillbaka efter semestern…

Hej igen, nu är jag tillbaka efter semestern och gläds bl.a. åt att diakonibloggen har kommit igång med fler inlägg under sommaren, dock har namnet fallit bort på de senaste inläggen och det är ju synd att inte veta vem som har skrivit, därför skriver jag nu rubriken följt av namnet så att man vet vem som har skrivit vad. Väl mött i höst alla diakonibloggläsare.
Pilgrimsvandring – Marie Lindholm, diakonisekreterare
Ta mig tillbaka till fjället – Eva Altemar, diakon i Missionskyrkan i Sennan utanför Halmstad och maken Håkan Altemar, diakonman.
Ett popcorn – Maria Melin, ungdomsdiakon i Tierps missionsförsamling.
Medan degen jäser – Anneli Diskerud Morken – diakon och jobbcoach för studieförbundet Sensus.

/Marie Lindholm, diakonisekreterare

Sida 4 av 6« First...«23456»