Diakoni och trovärdighet på tröskeln till Gemensan framtid

VÄLKOMMEN till en SEMINARIEDAG med inbjudna gäster som bidrar med olika infallsvinklar och väcker tankar kring diakonins bredd inför framtiden och den gemensamma kyrkan. Inbjudna talare är Christine Jones, metodistpastor och handledare i Church-Related Community development vid Northern College i samverkan med Manchester University och baptister, metodister och SMK:s systerkyrka United Reformed Church i England, Katarina Olofsgård, direktor för Sociala Missionen och Jan-Erik Melin, tidigare ansvarig för Svenska kyrkans församlingspedagogutbildning i Sigtuna tillika tidigare rektor på Lidingö folkhögskola.

Syftet med seminariedagen är att synliggöra diakoni som en väg mot framtidens kyrka och att pröva tanken att diakoni är en nyckel för Gemensam Framtids trovärdighet.

Dagen kommer att ske på Utbildningscentrum Lidingö den 14 februari 2012, kl. 10 – 16, inkl. lunch och fika. Kostnad: 250:-. Anmälan senast 7 februari 2012 till Inger Östh 08 – 636 23 20, e-post inger.osth@flidingo.fhsk.se

Julen är givandets tid

Sex av tio svenskar skänker pengar till välgörenhet inför jul. Enligt en ny Sifo-undersökning planerar 60 procent av svenskarna att ge pengar till välgörenhet.

När vi hjälper andra mår vi själva bättre, det kan man bevisa i neurovetenskapliga studier. När forskare studerar hjärnan med magnetröntgenkamera så har de sett att de områden i hjärnan som är relaterade till välbefinnande ”lyser upp” när vi skänker pengar.

Jag är naturligtvis för givandets tid med välgörenhet, insamlingar, kampanjer och artister i stödjande ”galor”. Jag tänker på nödvändigheten av detta för vårt egna internationella arbete ”Mirakelkampanjen”, Räddningsmissionen, Stadsmissionerna, Diakonia eller Sociala Missionen för att nämna några; Utan gradering och bara ett urval av goda exempel. Det finns så många som gör goda insatser. Men finns det inte en risk att vi betalar oss fria för att dämpa vår egna inre röst: Vad gör jag egentligen för andra och för de Jesus kallar mina minsta?

Vad händer i vår hjärna, och med vårt hjärta, när vi är givmilda och generösa med vår tid, engagemang eller praktisk omsorg. När vi inte skänker just pengar?

Vad ”lyser upp” då? Den viktigaste gåvan vi kan ge är att praktisera vår tro.

Vem vill bli forskningsobjekt? Jag själv, kanske….

 

Håkan Altemar, Halmstad

 

Linuskurs

Den 31 januari 2012 startar Hela Människan en ny Linuskurs. Sista anmälningsdag är 20 januari. Utbildningen vänder sig till dig som kommer i kontakt med barn och tonåringar i svårigheter. Syftet är att öka din grundkompetens om utsatta barns situation och vilken hjälp som behövs. Den ska även utgöra en tillräcklig grund för att kunna starta barngrupper. Utbildningen omfattar sammanlagt nio heldagar, uppdelade på fyra tillfällen.

För information och anmälan gå in på helamanniskan.se och klicka dig fram till Linus barnstöd.

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Tomt!?

Egentligen skulle det här inlägget ha kommit förra veckan, men så blev det ju bevisligen inte. Så tänkte jag lite snabbt försöka skriva ihop nåt, men vad? Massor av upplevelser och tankar finns, men ändå känns huvudet alldeles tomt på inspiration. Och kanske behöver det vara så ibland. Alldeles tom… För hur ska man annars kunna fylla på med nytt?

Vi behöver vila i livet, att hitta balansen mellan arbetet och vilan/återhämtningen. Så jag nöjer mig nog med tomheten den här gången!

 

Vill du läsa mer om vad just jag gjort på sistone så är det här en länk till Ulla-Marie Gunners blogg.

 

// Maria Melin, diakon i Tierps missionsförsamling

Esters sanning

Vi var samlade på en Tillsammans- helg, ett 60- tal i åldrarna 1 år upp till 75+.
Gemenskapen delades i lek, volleyboll, samtal, matlagning & disk, dans,
sång och bön.

Vid söndagens Gudstjänst delade vi gemenskapen kring Nattvardens bröd och vin och
denna gång skickade vi bröd och vin mellan oss. Orden ”Kristi kropp för dig
utgiven” eller ”Av kärlek” fick vi säga till varandra eller de ord som kändes
mest naturligt, eller bara se på den som satt bredvid och bara tyst räcka bröd
och vin till – allt efter det som var och en kände sig bekväm med.

Framför mig satt Ester 7 år, tyst och såg sig lite omkring på hur de andra gjorde och
vad de sa. Sedan vände hon sig till mig och viskade: ”Eva, vet du vad jag ska
säga”? ”Nej”, viskar jag tillbaka, ”Vad då”? ”Sprid kärleken vidare, det ska
jag säga när det blir min tur”.

Sprid kärleken vidare, så sant och så insiktsfullt från en 7- åring. Tack gode Gud
för barnen och deras sanningar.

Sprid kärleken vidare, det är ju den enkla och raka uppmaning och uppdrag vi har –
som enskilda, som församling och som en kyrka med Gemensam framtid.

Att sprida kärleken vidare, där var och en av finns och är.

Sprid kärleken vidare, Ester gör det på sitt sätt, hur gör jag det på mitt sätt? Hur
gör du det på ditt sätt?

För mig blev just den nattvardsstunden en av de starkaste på länge – både som en
utmaning och en uppmuntran, så därför vill jag dela med mig av Esters sanning,
som en utmaning och uppmuntran: Sprid kärleken vidare!

Eva Altemar, diakon i S. Nissadalen, Sennan

Diakonernas Riksförbund och Diakondagar

Jag är nyss hemkommen fylld av intryck från två fantastiska dagar med Diakonernas riksförbund, dess årsmöte och Ulla Käll, diakon som arbetar med retreat, andlig vägledning, taizé och gitarrmusik i Norge och Sverige på ett fängslande sätt. En av hennes rubriker var ”Sänk skuldrorna – höj blicken” – om att lyssna till sin längtan. Vad värdefullt det är med sådana här mötesplatser!!!

Jag vill även nämna om två diakondagar jag vartit med om på kort tid. Det är så givande att möta engagerade, härliga diakoner. Den ena diakondagen var i Kil, den andra i Lidköping. På båda platser fick vi dela med varann och höra om insprerande diakonalt arbete. Det ligger en väldig styrka i att vi diakoner kommer samman, delar erfarenheter, stöttar och uppmuntrar varann och ber för varann.

Yvonne Jureheim, diakon i Missionskyrkan i Lidköping berättade bl.a. om ”Dialogen” – Kyrkornas Terapeutiska Samtalstjänst –  som de har startat tillsammans med kyrkorna i Lidköping (LKS –  Lidköpings Kristna Samarbetsråd) då de märkte ett behov av att människor behövde hjälp i sina relationer. ”Dialogen” är ett forum som erbjuder psykoterapeutiska samtal, där också den andliga sidan av livet får finnas med. Man vill försöka skapa förutsättningar för denna helhetssyn på människan. Detta ska inte ses som en ersättning för församlingarnas själavård och andliga vägledning utan som ett komplement. Vill du veta mer om detta arbete hör av dig till Yvonne Jureheim, diakon i Lidköpings Missionskyrka.

Livet!

”Livet är inte dagar som passerar, utan de dagar man minns”. Det är budskapet i Fritidsresors reklamfilm just nu och man får se hur snyggingen Mads Mikkelsen gör sig redo att semestra med familjen. Resebolaget vill inte bara sälja resor utan en hel semesterupplevelse som man kan minnas och leva länge på.
Vår familj har bokat en resa, eller semesterupplevelse som snart ska upplevas. Vi vänta och vi längtar! Men om den veckan eller andra minnesvärda dagar var hela livet, då tror jag vi missar det som verkligen är livet.
Ett annat ordspråk, kanske mer sant men lite mer tragiskt är: ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.”
Jag tycker att vardagen är underskattad. Vanliga, kanske lite halvtråkiga dagar, som dagar är mest är ju egentligen de viktigaste. Läsa tidningen och äta en god frukost, gå en höstpromenad, värma sig vid brasan, eller kanske doften av nytvättade lakan. Listan av vardagshändelser kan göras lång. Vi vet att när livet ställs på sin spets, genom sjukdom, olycka eller kriser, då är det vardagen, eller kanske bara en timme i taget som gäller.
Låt inte dagarna bara passera, lev livet i vardagen. Ta vara på dagen du har idag, den är allt du vet något om.
Lena Hilding-Carlsson

Tankar om tillväxtzoner

 

Efter besök på vårdcentral, röntgen och ortoped i olika ärenden har jag fått reda på att barn har tillväxtzoner i sina ben. Tillväxtzonerna finns i båda ändarna på alla avlånga ben i kroppen exempelvis lårbenen, vid fotleder och handleder. Tillväxtzonen är en ganska svag punkt i skelettet hos barn, därför är man lite extra uppmärksam på just dessa områden om barn har ramlat eller slagit sig på något sätt.

Jag berättade för en vän om mina funderingar om tillväxtzoner och hon svarade att egentligen bör alla vara rädda om sina tillväxtzoner. Inte bara växande barn och ungdomar. En personlig tillväxtzon kan ju vara något som man gör för rekreation eller för att må bra. Det kan vara sommarstugan, ett smultronställe, en förening, ett kompisgäng etc. En plats eller ett tillstånd där man får energi och en plats att växa som människa. Jag är glad att hon är min vän, det är en god tillväxtzon i mitt liv.

Att se människan, att vara en medvandrare, ge stöd och uppmuntran för den som behöver det, att vara med och skapa en trygg miljö både fysiskt och psykiskt, att se orättvisor och arbeta för att avskaffa dem är något av diakonins grund. Vi kan alla tillsammans bidra till att skapa goda tillväxtzoner bland både barn och vuxna, diakon eller ej.

 

 

Anneli D Morken

 

DIAKONIFORUM 2011

Inom ramen för diakonins månad anordnades den 22 september Diakoniforum på Vasakåren i Stockholm, en mötesplats och fördjupning för medarbetare i kyrkor, samfund och organisationer utifrån årets inspirationsmaterial, Medmänniska gör skillnad.

Förmiddagen innehöll föreläsning och fördjupning utifrån rubriken: Man trivs där man behövs. På eftermiddagen erbjöds workshops med fokus på arbete med idéella medarbetare, om hur vi kan arbeta med utbildning av volontärer/frivilligarbetare och om hur vi kan tillvarata deras engagemang och kompetens.

Denna dag lämnade en god eftersmak,( inte minst för de som vann hembakta bull- och kakpåsar  med sig hem). Det hade varit roligt om vi hade varit några fler ifrån Svenska Missionskyrkan. Men förhoppningsvis ses vi på nästa års diakoniforum, en bra ekumenisk mötesplats för alla oss som brinner för det diakonala arbetet.

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Vatten som ger liv

Jesus är det levande vattnet, det vatten som ger liv!

Vattnet är en viktig del i våra liv. Vi behöver och använder det dagligen. Ofta utan att vi tänker på det. Vi tvättar oss rena, vi släcker vår törst, osv. Vi klarar oss inte utan vatten!

Kanske är det därför som vattnet har blivit en så användbar symbol för oss! Vi klarar oss inte utan vatten och vi klarar oss inte utan Gud.

Vattnet hjälper oss att bli rena och det hjälper oss att växa. Det hjälper oss som privatpersoner, som kristna och som församlingar.
Nästa helg ska ännu en av vattnets betydelser bli tydliga i den föramling där jag arbetar. Då ska fyra tonåringar döpas och några ska också bekräfta sitt barndop. Då får vattnet återigen en större betydelse. Självklart är betydelsen störst för dem som har tagit beslutet att döpas in i Kristus, men jag tror att en sådan händelse också ger kraft och näring till församlingen.

 

Vi står i en ny tid för vår kyrka. Gemensam Framtid letar sina former. Vi vet grunden, men hur ska vi förmedla den?Och mitt i allt det så tänker jag att det är ju det jag kommer att vara med om nästa helg som är det viktiga. Att få se hur vattnet kan förändra och ge kraft. Att unga människor vill leva ett liv tillsammans med Kristus. Det kommer alltid att vara relevant. Vi behöver vattnet, vi behöver Kristus!

 

// Maria Melin

Sida 3 av 6«12345»...Last »