Alldeles vanligt diakonalt arbete

Hur ser det diakonala arbetet ut i det sammanhang där du finns? Kanske soppluncher, besök hos gamla, stödgrupper av olika slag? Diakonalt arbete kan vara så mycket olika och det är så viktigt!

Men jag skulle vilja lyfta fram det diakonala arbete som vi, enligt min erfarenhet, ofta glömmer bort. Och väldigt ofta är det ett av de större diakonala insatser församlingarna gör.

Har du kommit på vad jag tänker på?
Jo, jag tänker på församlingens barn och ungdomsarbete. Kanske är det scouting, barnkör, tonårsarbete eller något annat. Varje vecka samlas många ledare i vårt land för att göra sig redo att ta emot barn och unga. Och det är så viktigt! Att skapa miljöer där barn blir sedda, uppmuntrade och älskade! Det är diakonalt arbete!

Så nästa gång ni pratar om diakonalt arbete, glöm inte att lyfta det som görs bland barnen. Och glöm inte att uppmuntra de ledare som ger av sin tid. De är fantastiska!

Diakoner och pastorer är lika viktiga!

Ett blogginlägg av Rune W Dahlén i både BliPastor.nu och BliDiakon.nu.

Vem kan tro på ett evangelium som inte också yttrar sig i praktisk handling? Vem kan förstå evangelium som inte också får höra det? Vem kan motstå ett evangelium som kommer i hela dess bredd?!

I den nya kyrkan med arbetsnamnet Gemensam Framtid hoppas vi att evangelisation och diakoni går hand i hand. Att evangelium räcks människor i både förkunnelse och tjänst i omsorg om ande, själ och kropp.

I den första kristna tiden växte kyrkan explosionsartat. Flera forskare menar att den viktigaste orsaken till denna tillväxt var den diakonala omsorgen om människor. De kristna var ständigt förföljda och samtidigt gick de hela tiden sina förföljare till mötes i kärleksfulla handlingar. Men det är viktigt att inse att diakonin utfördes inte med avsikten att vinna nya medlemmar. Utan diakonin sågs som en omistlig del av själva evangeliet. Och ivern att berätta om Jesus var lika stor som ivern att hjälpa medmänniskorna.

Min förhoppning inför Gemensam Framtid är en kyrka där evangelium både syns och hörs och känns, en kyrka som gör skillnad inte bara inom en smal religiös sektor, utan blir en samhällskraft att räkna med. En kyrka som vinner människor för Gud och talar profetiskt i flyktingfrågan. En kyrka som sjunger lovsånger och protesterar mot vapenhandeln. En kyrka som berättar om Jesus på torget och bjuder hemlösa på middag i kyrkan. En kyrka som vårdar åldringar och ordnar spädbarnssång, som besöker fångar och befriar sexslavar, som klär den nakne och delar ut scoutskjortor, som ordnar språkcafé och talar i tungor, som agiterar för ökat bistånd och hjälper till med skuldsanering, som ber för människors frälsning och kroppars helande, som vågar erkänna sina brister och som vet vägen till Gud, som ropar både Kyrie Eleison och Halleluja.

Kort sagt en kyrka där diakoner och pastorer är lika viktiga!

 

 

Nu på söndag är det bön- och offerdag för diakon- och pastorsutbildningen. På bilden ser ni de som ska ordineras till diakoner och pastorer i sommar (även om några fattas pga sjukdom). Vill du vara med och be till Gud för dem? Vill du vara med och offra för att deras utbildning ska bli så bra som möjligt? Kom till kyrkan på söndag. I hela 80 församlingar får man besök från pastorsutbildningen på THS och diakonutbildningen på Lidingö. Hela listan på dessa 80 församlingar hittar du här. Du kan också köpa tidningen Årsringar och se bilder på samtliga diakon- och pastorskandidater i alla årskurser. Du kan läsa brevet till den gudstjänstfirande församlingen på bön- och offerdagen, och du kan se bönelistan med alla de blivande diakonernas och pastorernas namn uppdelade på distrikt. Och du kan titta på affischen.

Välkommen på söndag!

Haematopus ostralegus

Haematopus ostralegus – är det någon av er som vet vad det är?

Det är det latinska namnet på Strandskatan, min absoluta favoritfågel, alla kategorier. Den signalerar vår – så vi gör en del turer ut till stränderna för att spana efter den och våren. Ännu har jag inte sett den, men snart, snart. Det brukar vara som så att när jag närmar mig stranden, brukar jag förväntansfullt spana åt söder och norr utmed strandkanten och så kan jag på långt håll se några fåglar som går ute i vattenbrynet och hoppet tänds – är det så att de är här nu?

Och så går jag närmre och ser det svart- vita och de röda benen och den röda näbben: Ja, de har kommit. Jag brukar inte ropa högt, men inom mig jublar jag riktigt, riktig högt: Det är vår! Oavsett hur kallt det känns och hur isande vinden kan vara ute på stranden så är det så: Har Strandskatan kommit så är det vår!

Strandskatan är också något mer för mig än bara en favoritfågel. För mig har den blivit som en Guds gåva till mig. På många sätt ser jag Gud, eller i alla fall Guds omsorg, uppmuntran och kärlek i den. För känslan av glädje, tacksamhet och energi jag får av att se Strandskatan, det tror jag är en gåva från Gud. Och kanske skulle vi göra det som jag gör varje vår och göra det oftare än bara några gånger om året och vid speciella tillfällen – nämligen spana efter Gud och tecken på Gud och Guds kärlek. I vad kan du och jag se Gud? I vem kan du och jag se Gud? Hur kan du och jag se Gud?

Vi kan se Gud i så mycket mer och mycket oftare än vi tror om vi tittar ordentligt. Och vi behöver inte ens spana, behöver inte ens ge oss av till vissa platser: Gud finns där och här i det vanliga, i det vardagliga. Ett leende, en fika med någon, en öm eller hjälpande hand som finns till. Allt det goda, glada, varma vi möter, känner och är med om: Se det som gåvor från Gud, se det som Gud själv som visar sig för dig.

Och vet att Gud finns vid din sida alltid, mycket oftare än vad Strandskatan visar sig. Den är trots allt bara en enkel, enkel bild av någon som egentligen inte kan beskrivas helt och fullt, men vars verk vi kan se dagligen.

Eva Altemar, Diakon Södra Nissadalens missionsförsamling

 

Välkomna till release

Välkomna till releasen för Diakonins Månad i Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31 i Stockholm. Datum för releasen är onsdagen den 28 mars kl. 10.30 – 12.00. Programmet bjuder på ett samtal mellan Sten-Gunnar Hedin och Johan Arenius under temat generationssamverkan. Staffan Skarrie spelar och sjunger och materialet presenteras.

Kaffe och smörgås serveras till självkostnadspris.

Materialet till Diakonins månad 2012 kommer att finns för nedladdning på SKR:s hemsida, www.skr.org

Varmt välkomna

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Kylskåpsmagnet med budskap.

Kylskåpsmagnet med budskap.

På vårt kylskåp sitter en magnet med orden ”Vänner är Guds sätt att se efter varandra.”En söt magnet har jag tänkt, lite naiv kanske. Men idag visade det sig att det enkla just kan vara det mest befriande.

Med endast raden ”blanka ark” som överskrift och sången ”Du ska få en dag i morgon” snurrande i mitt huvud försökte jag komma på något riktigt bra blogginlägg. Det var helt stopp. Stora krav och höga ambitioner leder inte alltid till kreativitet.

Sitter och stirrar på den blinkande markören och så plötsligt ringer telefonen. Det är en god vän som bara vill höra hur det är. Det är så gott att få prata med en riktigt god vän. Mitt i samtalet plingar det till i mobiltelefonen, jag har fått ett mejl. Efter avslutat samtal tittar jag efter och upptäcker en hälsning från ytterligare en vän. Förundrad över dessa tillsynes små händelser, vänds min morgon och upplevs mycket mer ljus och hoppfull än den började. Får till och med ett uppslag till ett blogginlägg. Vi angår varandra vi hänger ihop. Vi är skapade för relation. Du angår mig. Det har hänt förut att jag fått hälsningar från vår skapare genom andra människor, ibland helt okända. Och förhoppningsvis har jag själv varit budbärare någon gång. Så sluta aldrig bry dig om din nästa, det behöver inte vara så krångligt, det enkla är många gånger det bästa.

 

 

Anneli D Morken

Diakon tillförfogande ;-)

 

 

Lite Nyheter

En nyhet för hösten är att man kan läsa diakonala linjen samtidigt med teologisk grundkurs på teologiska högskolan i Stockholm. Gå in på Lidingö folkhögskolas hemsida – diakonala linjen - för mer information.

På pastor.nu har Rune W Dahlén skrivit om ordination och om det nu beslutade året mellan utbildningens slut och ordination, läs gärna även det.

www.kallelsedagar.se kan du läsa om årets kallelsedagar och öppet hus den 16 – 17 mars. Lidingö folkhögskola kommer att ha öppet hus den 19 mars kl. 9.00 – 12.00.

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Träning!

Så här i början av det nya året är det nog många av oss som tänker att nu är det dags att ta tag i saker och ting. Det här året ska bli året då jag tränar. Kanske går till gymmet, börjar på zumba, simmar… För att komma i god fysisk form så behöver träningen vara regelbunden, och någorlunda ofta. Och i början brukar det gå ganska bra, men sen… Skälen och ursäkterna tornar upp sig och resultatet blir ofta att träningen uteblir.

Kanske är det bara jag som känner igen mig i det här!?
Hur som helst så tror jag att det finns en annan del av oss själva som vi också behöver träna men som vi är ännu sämre på att komma igång med. Jag tänker på vår självkänsla!
Självkänslan finns inte där av sig själv och det är så lätt att den försvinner nästan helt. Därför behöver vi träna. Vi behöver säga åt oss själva att vi är bra, vi behöver fundera på vilka goda egenskaper vi har använt just idag. Och vi behöver våga vara stolta över det vi gör!



När tränade du sist?

Jag arbetar mycket med tonåringar i min tjänst som ungdomsdiakon. Och just detta att träna självkänsla försöker jag plocka in på många olika sätt i arbetet. Det blir så lätt så att budskapet om att ”Gud älskar dig” går att förstå utifrån andra, men själv är det svårt att ta till sig. Då kan min roll som ledare få bli att vara tränare. En tränare som peppar och ser goda sidor. En tränare som ger redskap för att själv träna självkänsla.


Sef 3:17
Herren, din Gud, bor hos dig,
hjälten och räddaren.
Han jublar av glädje över dig
i sin översvallande kärlek.

// Maria Melin, ungdomsdiakon i Tierps missionsförsamling

Diakoni och trovärdighet

Nu är det hög tid för dig som har möjlighet att anmäla dig till dagen om diakoni och trovärdighet inför framtiden och den gemensamma kyrkan. Vi tror det kommer att bli en mycket spännande och givande dag, jag har skrivit om den innan här på bloggen.

Dagen kommer att vara på Utbildningscentrum Lidingö tisdagen den 14 februari kl. 10.00 – 16.00 , inkl. lunch och fika. Kostnad 250:-. Anmälan senast 7 februari till Inger Östh 08 – 636 23 20 eller e-post inger.osth@lidingo.fhsk.se

Varmt välkomna!

Marie Lindholm, diakonisekreterare

75 år i samma församling!

Vår församlings äldsta medlem avled förra veckan och inför tacksägelsen lästa jag församlingsbokens uppgifter om vår medlem. 1937 var det år när R beslutade sig för att vara en del i församlingen.

Funderingarna över R:s långa engagemang i och kärlek till sin församling, som var tydlig och märkbar ända in i det sista, leder mina tankar vidare; Hur ser det ut i dag, jämfört med för 75 år sedan.

Mycket har ändrats, men en hel del är sig nog också likt – och jag känner glädje och tacksamhet över att det är och får vara så.

Tänk att vi får vara med och vara behövda i en Guds församling! Vi får dela glädje och svårigheter med varandra, vi får dela frågorna om tron, uppdraget och livet. Vi får finnas till för att människor ska kunna hitta sin tro.

Jag kommer inte att vara medlem i samma församling i 75 år, men R:s kärlek och engagemang för sin församling – den ber jag om att många av oss ska få känna och dela.

Eva Altemar, diakon i Södra Nissadalens missionsförsamling

Chokladen är slut!

Chokladen är slut, idag är det tjugondag Knut!
Idag håller jag på att städa ut julen. Tar ner alla stjärnor och ljusstakar från fönstren, plockar ner tomtar och annat pynt och återställer hemmet till hur det var före julen. Jag älskar julen och traditioner, men idag känns det ändå bra att den är över. Jag är inte mycket för att se tillbaka, vill hellre se framåt.
Chokladen är slut! Det har blivit mycket av den varan under julhelgen. Choklad är gott, i lagom mängd, men jag är sådan som känner försent när det var lagom. Jag tror att julen kan var så för en del, det är svårt att få till den lagom. För någon är den för stressig, för någon annan är den för ensam. Det kan till och med bli ett krav att få till en lagom jul, eftersom det handlar om förväntningar.
Men nu är både chokladen och julen slut, nu går vi vidare. Men hur? Hur kan vi veta vad framtiden innebär? Det kan vi ju inte, det enda vi vet är det som sker just nu, och idag städar jag ut julen….

Lena Hilding-Carlssons städtankar!

Sida 2 av 6«12345»...Last »