Arkiv efter Författare

Linuskurs

Den 31 januari 2012 startar Hela Människan en ny Linuskurs. Sista anmälningsdag är 20 januari. Utbildningen vänder sig till dig som kommer i kontakt med barn och tonåringar i svårigheter. Syftet är att öka din grundkompetens om utsatta barns situation och vilken hjälp som behövs. Den ska även utgöra en tillräcklig grund för att kunna starta barngrupper. Utbildningen omfattar sammanlagt nio heldagar, uppdelade på fyra tillfällen.

För information och anmälan gå in på helamanniskan.se och klicka dig fram till Linus barnstöd.

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Diakonernas Riksförbund och Diakondagar

Jag är nyss hemkommen fylld av intryck från två fantastiska dagar med Diakonernas riksförbund, dess årsmöte och Ulla Käll, diakon som arbetar med retreat, andlig vägledning, taizé och gitarrmusik i Norge och Sverige på ett fängslande sätt. En av hennes rubriker var ”Sänk skuldrorna – höj blicken” – om att lyssna till sin längtan. Vad värdefullt det är med sådana här mötesplatser!!!

Jag vill även nämna om två diakondagar jag vartit med om på kort tid. Det är så givande att möta engagerade, härliga diakoner. Den ena diakondagen var i Kil, den andra i Lidköping. På båda platser fick vi dela med varann och höra om insprerande diakonalt arbete. Det ligger en väldig styrka i att vi diakoner kommer samman, delar erfarenheter, stöttar och uppmuntrar varann och ber för varann.

Yvonne Jureheim, diakon i Missionskyrkan i Lidköping berättade bl.a. om ”Dialogen” – Kyrkornas Terapeutiska Samtalstjänst –  som de har startat tillsammans med kyrkorna i Lidköping (LKS –  Lidköpings Kristna Samarbetsråd) då de märkte ett behov av att människor behövde hjälp i sina relationer. ”Dialogen” är ett forum som erbjuder psykoterapeutiska samtal, där också den andliga sidan av livet får finnas med. Man vill försöka skapa förutsättningar för denna helhetssyn på människan. Detta ska inte ses som en ersättning för församlingarnas själavård och andliga vägledning utan som ett komplement. Vill du veta mer om detta arbete hör av dig till Yvonne Jureheim, diakon i Lidköpings Missionskyrka.

DIAKONIFORUM 2011

Inom ramen för diakonins månad anordnades den 22 september Diakoniforum på Vasakåren i Stockholm, en mötesplats och fördjupning för medarbetare i kyrkor, samfund och organisationer utifrån årets inspirationsmaterial, Medmänniska gör skillnad.

Förmiddagen innehöll föreläsning och fördjupning utifrån rubriken: Man trivs där man behövs. På eftermiddagen erbjöds workshops med fokus på arbete med idéella medarbetare, om hur vi kan arbeta med utbildning av volontärer/frivilligarbetare och om hur vi kan tillvarata deras engagemang och kompetens.

Denna dag lämnade en god eftersmak,( inte minst för de som vann hembakta bull- och kakpåsar  med sig hem). Det hade varit roligt om vi hade varit några fler ifrån Svenska Missionskyrkan. Men förhoppningsvis ses vi på nästa års diakoniforum, en bra ekumenisk mötesplats för alla oss som brinner för det diakonala arbetet.

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Medmänniska – gör skillnad

Du har väl anmält dig till diakoniforum den 22 september på Vasakåren vid Odenplan i Stockholm. Sista anmälningsdagen är den 9 september. För information och anmälan gå in på www.skr.org. Varför inte åka en hel grupp från din församling. Hoppas vi ses!

/Marie Lindholm, diakonisekreterare

LINUS BARNSTÖD

Det finns stora behov av stödgrupper för barn som växer upp i dysfunktionella familjer. Under hösten 2011 – våren 2012 anordnar Hela människan en Linuskurs igen. Läs information om kursen på Hela människans hemsida www.helamanniskan.se. Genom ett bidrag från en stiftelse kan man nu ge ett så förmånligt pris som 4 900 kronor per person till medarbetare inom kyrkor och samfund som är huvudmän för Hela människan. Resa och boendekostnad tillkommer. (Ordinarie pris är 10 500 kronor för kyrkor). Målet med denna satsning är att öka antalet stödgruppsledare inom Hela människan och bland organisationens huvudmän. Enda kravet är att deltagare har ett styrelsebeslut i ryggen som styrker att det är personer som församlingen vill satsa på och därigenom står bakom att en satsning kommer att ske att starta stödgrupper. OBS: Anmälningstiden är förlängd. Hjälp mig gärna att sprida denna information där du tror att det skulle kunna passa.
Marie Lindholm, diakonisekreterare

Tillbaka efter semestern…

Hej igen, nu är jag tillbaka efter semestern och gläds bl.a. åt att diakonibloggen har kommit igång med fler inlägg under sommaren, dock har namnet fallit bort på de senaste inläggen och det är ju synd att inte veta vem som har skrivit, därför skriver jag nu rubriken följt av namnet så att man vet vem som har skrivit vad. Väl mött i höst alla diakonibloggläsare.
Pilgrimsvandring – Marie Lindholm, diakonisekreterare
Ta mig tillbaka till fjället – Eva Altemar, diakon i Missionskyrkan i Sennan utanför Halmstad och maken Håkan Altemar, diakonman.
Ett popcorn – Maria Melin, ungdomsdiakon i Tierps missionsförsamling.
Medan degen jäser – Anneli Diskerud Morken – diakon och jobbcoach för studieförbundet Sensus.

/Marie Lindholm, diakonisekreterare

Pilgrimsvandring

Fick ett minneshäfte häromdagen från en underbar pilgrimsvandring med diakonklassen en vecka i maj. Vi vandrade längs Gotlands stränder och under strålande sol och klarblå himmel fick vi uppleva vederkvickelse till både ande, kropp och själ. Samtalen på tu man hand likaväl som de inre samtalen med Gud under den tysta vandringen kan man leva på länge….

Missionkyrkans diakonsmycke

För hela Missionskyrkan.

Korset, försoningens symbol, som omsluts av hjärtat med kärlek, omtanke för medmänniskan. Så kan vi beskriva diakonsmycket. Sedan 1974 har det varit medlemssymbol inom Diakonernas Riksförbund inom Missionskyrkan och SMU.

Jag tror att vi är många diakoner som inför avskiljningen eller ordinationen högtidligt tagit mot smycket. Jag tror vi är många som bär det med stolthet som en påminnelse om vår kallelse och vårt uppdrag.

Fast diakonin är givetvis större än Diakonernas Riksförbund. Många som genom åren sett symbolen har associerat den med just diakoni inom Missionskyrkan och inte med ett speciellt förbund. Detta fick oss inom förbundets styrelse att börja fundera. Kanske var dessa uppfattningar om symbolen rent av bättre än hur det faktiskt förhöll sig? Var sak har, som vi vet, sin tid. Vi är många diakoner som försökt lära oss detta med omvärldsanalys, eller hur? Tiden kanske rent av var mogen för förändring i ”smyckesfrågan”.

Efter samtal på förbundets årsmöte och förfrågan till kyrkostyrelsen var det dags. Den 7 april överlämnades diakonsmycket till missionsföreståndare Göran Zettergren och diakonisekreterare Marie Lindholm. Nu är symbolen inget förbundsmärke längre. Istället är det en symbol tillgänglig för diakoner och diakoni inom hela kyrkan. Exakt hur den kommer användas kan vi inom förbundet inte veta eller råda över. Vi kan bara önska att symbolen blir till välsignelse. Att den även i fortsättning får påminna oss om att försoningen handlar om Guds kärlek. Och om att Guds kärlek handlar om möten i handling, närvaro och ord.

 /Karin Fritzson

 Ordförande Diakonernas Riksförbund.

Jesus på Ringhals – snacka om kärnkraft!

bilden funnen på nordman's dairy of a middle-aged hero

Under två dagar i stilla veckan inbjöd Missionskyrkan i Värö till påskandakter i det gamla kapellet på Ringhals. Ett tiotal personer samlades för att lyssna till en betraktelse kring påskens budskap, sjunga några välkända påskpsalmer, tända ljus och be om beskydd för de anställda och säkerheten på Ringhals. Efter andakten bjöds på kaffe, kaka och påskgodis. Samtalen runt kaffekoppen är ett uppskattat inslag.

Marie Lindholm, diakonisekreterare

En glimt ifrån sjukhuskyrkan

Arbetet i sjukhuskyrkan är mycket meningsfullt!
Sedan aug.2010 är jag anställd som sjukhusdiakon i Sjukhuskyrkan i södra Hälsingland. Min bas är sjukhuset i Bollnäs och det är där jag tillbringar den mesta tiden. Jag samarbetar med en präst från Svenska kyrkan.
Att vara medmänniska är min huvudsakliga uppgift. Att vara någon som har tid, som ser, som hör och har förmåga att vara närvarande. Det handlar också om att inte dra sig tillbaka när det riktigt krisar till sig, att trots sin egen osäkerhet och rädsla våga stanna kvar där det absolut svåraste har hänt.
Patienter, anhöriga och personal är de tre målgrupper vi har i vårt arbete.
Det blir många nära samtal med människor. Det är en förmån och väldigt fascinerande att få lyssna på människors livsberättelser – sorg, glädje, kamp, livslust, hopplöshet – som livet är.
Jag upplever att vi fyller ett stort behov hos människor, genom att vara någon som har tid, som vill lyssna, ibland kanske ge råd och som har tystnadsplikt.
Sjukhuskyrkan är väl etablerad på sjukhuset och vart jag än rör mig blir jag mycket positivt mottagen. Personalen uttrycker en stor tacksamhet över att vi finns. Vi är en resurs som dom verkligen räknar med. Jag tror att vid ett mindre sjukhus är möjligheterna till ett gott och nära samarbete stora.
För mig är det stort att få vara en representant för Kristus när jag finns på sjukhuset. I min gröna diakonskjorta blir jag synlig och tydlig.
Det är inte orden som är viktiga i mitt arbete, utan närvaron. Min uppgift är inte att övertyga folk att bli kristna, men med ett förhållningssätt som är öppet för vad som än kan komma, händer det nu och då att människor vill prata om Gud och kristen tro. Ibland vill någon att jag ber för dom.
Det här jobbet handlar om verkligt liv och verklig död. Det har blivit så tydligt för mig att allt hänger så intimt ihop. Livet och döden är så nära varandra. Mitt i den djupaste sorg kan döden vara så vacker och helig. När jag står där i avskedsrummet med de anhöriga, känner jag så tydligt att döden inte bara är en avslutning på livet. Det är något mycket, mycket större. En vän till mig sjöng en sång, där några av orden löd: Döden är när livet vänder blad.

Eftersom arbetet tar mycket energi och kraft känns det skönt att veta att församlingarna ber för sjukhuskyrkan och oss som arbetar där.
Det går inte att planera mitt arbete. Jag vet aldrig vad som ska hända Därför är min utmaning att ständigt träna på överlåtelsen. Att varje morgon på väg till jobbet säga: Herre, ske din vilja, och sen lita på att den bär.

Kerstin Renöfält / Sjukhusdiakon

Inget går att planera. Den stprsta utmaningen är överlåtelsen

Döden är när livet vänder blad

Sida 2 av 3«123»