Arkiv efter Författare

Diakonens många olika uppdrag i den lokala församlingen

Vardagen, för diakonen i den lokala församlingen, bjuder på
minst sagt skilda uppdrag.

Sista helgen i augusti var det läger. 65 personer av olika
åldrar och storlekar möttes till en weekend under temat ”ansikte mot ansikte”.
Allt skulle naturligtvis fungera så bra som möjligt från att ha någonstans att
sova till mat i rättan tid. Vilken glädje att få vara med som organisatör i
sådant sammanhang. Det blev många goda samtal ”ansikte mot ansikte”.

Men för en del var det mest spring i benen.

 

Hälsar

Margareta Björn

Höstplanering

Det är lite trögt att planera höst just som försommaren är som vackrast. Men med frälsarkransens stora vackra kulor som skall bli till en ”frälsarkranspromenad” genom kyrkorummet blir det liksom nästan så att jag kan längta tills vi kan slå upp kyrkportarna och erbjuda detta.

Margareta Björn , Diakon i Majornas mfs

 

Tomt skrivbord!

Så glad jag var när jag kom tillbaka från årets konferens. En sån höjdar konferens och jag fick vara med. Men med ett brak återkom verkligheten, på mitt skrivbord låg två mycket ensamma sladdar och min dator var stulen. Så obehagligt det är att bli bestulen, känslan av att någon gått in på mitt arbetsrum och gått ut med min dator. Suck ! Ja, detta är en erfarenhet jag gärna varit utan men en erfarenhet är en erfarenhet och rätt som det är får man nytta av sådana.

Margareta Björn , Diakon i Majornas mfs

 

Att gå vidare

”Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den”. Den bönen går lätt att bedja, men en dag stannar foten i luften medan tanken rannsakar själen. Skarpt läge: antingen slutar du att be bönen eller så ser du på allvar på vad den kan betyda för just dig. Så sa jag till mig själv och innan jag riktigt fattade hur det gick till så kom kallelsen till att arbeta som diakon i lokal församling. Hur det är ber jag att få återkomma med för jag har inte hunnit att börja än.
Jag ser vägen eller stigen men jag vet inte vart den leder, visst är det spännande.

Om diakoni vill jag skriva.

För mig är det diakonala uppdraget viktig.
Jag vill se den kristna församlingen som en helhet vars högsta önskan är att räcka evangelium åt medmänniskor. Detta sker på olika sätt allt efter människors kallelse och gåvor. Några förkunnar ordet andra omsätter förkunnelsen i handlingar, kärlekshandlingar, som gör evangeliet synligt och trovärdigt.
Jag tycker om att tänka att diakoni är kärlekens tjänst.

Vet ni att varenda missionsförsamling har, oftast många sådana tjänster, oftast frivilligarbetare.
Vet ni att dessa kärlekens tjänare nästan inte märks, det finns någon konstig tradition som säger att det diakonala uppdraget skall utföras i tysthet. Så vill vi inte ha det längre.
Diakoni innebär möten med många olika människor och det finns en kreativitet bland diakoner och diakoniarbetare som är stor och så måste det vara när man är i kärlekens tjänst.
Att berätta och lyssna till församlingars diakonala funktioner i vardagslivet kan ge  inspiration, kraft och glädje.
Därför skall vi blogga.
Därför skall vi berätta.
Därför skall vi dela det vi står i.