Arkiv efter Författare

Hoppas vi ses i Linköping!

Det är tidig morgon och jag ska snart ta tåget till Linköping. Där är en historisk kyrkokonferens på många sätt. Ett sätt är att det kommer ordineras fler diakoner än pastorer. Är det något Gud försöker säga med det?
Jag vill säga Grattis till Annika, Eva, Ulrika, Lilian, Ragnhild, Helena, Anna, Marianne, Iréne, Eva, Charlotte, Maria och Anna! Ni är fantastiska, modiga kvinnor som har bejakat er kallelse.
Till kyrkan och alla församlingar vill jag säga: Ta tillvara den kompetens dessa diakoner har och sätt dem i tjänst!
Jag vill inte sätta diakoner mot pastorer, alla tjänster behövs i Guds rike. Men en pastor måste ha en tjänst för att bli ordinerad, det gäller inte för diakonerna. Jag vet inte hur många av årets diakonkandidater som har tjänst, hoppas det är många, men det brukar det inte vara.
Det finns församlingar som satsar på diakoner, det känns hoppfullt. Min önskan är att fler ska följa efter, för frågan är vad Gud menar med att kalla så många diakoner?

Chokladen är slut!

Chokladen är slut, idag är det tjugondag Knut!
Idag håller jag på att städa ut julen. Tar ner alla stjärnor och ljusstakar från fönstren, plockar ner tomtar och annat pynt och återställer hemmet till hur det var före julen. Jag älskar julen och traditioner, men idag känns det ändå bra att den är över. Jag är inte mycket för att se tillbaka, vill hellre se framåt.
Chokladen är slut! Det har blivit mycket av den varan under julhelgen. Choklad är gott, i lagom mängd, men jag är sådan som känner försent när det var lagom. Jag tror att julen kan var så för en del, det är svårt att få till den lagom. För någon är den för stressig, för någon annan är den för ensam. Det kan till och med bli ett krav att få till en lagom jul, eftersom det handlar om förväntningar.
Men nu är både chokladen och julen slut, nu går vi vidare. Men hur? Hur kan vi veta vad framtiden innebär? Det kan vi ju inte, det enda vi vet är det som sker just nu, och idag städar jag ut julen….

Lena Hilding-Carlssons städtankar!

Livet!

”Livet är inte dagar som passerar, utan de dagar man minns”. Det är budskapet i Fritidsresors reklamfilm just nu och man får se hur snyggingen Mads Mikkelsen gör sig redo att semestra med familjen. Resebolaget vill inte bara sälja resor utan en hel semesterupplevelse som man kan minnas och leva länge på.
Vår familj har bokat en resa, eller semesterupplevelse som snart ska upplevas. Vi vänta och vi längtar! Men om den veckan eller andra minnesvärda dagar var hela livet, då tror jag vi missar det som verkligen är livet.
Ett annat ordspråk, kanske mer sant men lite mer tragiskt är: ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.”
Jag tycker att vardagen är underskattad. Vanliga, kanske lite halvtråkiga dagar, som dagar är mest är ju egentligen de viktigaste. Läsa tidningen och äta en god frukost, gå en höstpromenad, värma sig vid brasan, eller kanske doften av nytvättade lakan. Listan av vardagshändelser kan göras lång. Vi vet att när livet ställs på sin spets, genom sjukdom, olycka eller kriser, då är det vardagen, eller kanske bara en timme i taget som gäller.
Låt inte dagarna bara passera, lev livet i vardagen. Ta vara på dagen du har idag, den är allt du vet något om.
Lena Hilding-Carlsson

Film med starka känslor!

Var och såg filmen ”Jag saknar dig” på Bio med vår 15-åriga dotter. Filmen handlar om ett 15-årigt tvillingpar som visserligen är helt olika, men som delar allt med varandra. En dag händer det som inte får hända, den ena flickan dör i en tragisk olycka . Man får följa familjen, vännernas men framför allt den andra systerns förtvivlande sorg och saknad. En gripande och jobbig film, som är baserad på en verklig berättelse.
Det var en scen i filmen som berörde mig på ett särskilt sätt. Det var under begravningen i kyrkan då flickans hårdrockande kompis skulle sjunga. Han står framme vid kistan, svartklädd, lite svartsminkad och med luggen nere över ögonen, med en gitarr och tar sats inför sin sång. Man ser att han kämpar med sina känslor för han börjar sjunga ganska tyst för att sedan skrika ut sin förtvivlan: ” Jag hatar dig, jag hatar dig Gud”
Jag blir så ledsen när kristna behandlas respektlöst i tv, tidningar och på film. Det är liksom okey att kyrkor, präster mm ska förlöjligas. Prästen i filmen visste ju inte hur han skulle reagera på killens sång. Meningen med scenen var nog att den skulle vara stark, men det hördes flera fniss under den här scenen i biosalongen där man annars hörde mest snyft och gråt.
Ja, först blev jag irriterad på det stereotypiska behandlandet av kyrkan, men sedan lyssnade jag på killens sång. Han vände all sin förtvivlan, sin sorg till Gud. Jag tror att Gud kan ta den sorgen, han klarar det, för om man anklagar Gud, måste man ju tro på honom eller?
// Lena Hilding-Carlsson

En bra födelsedag!

Idag fyller jag år! Väldigt ojämnt och alltså ingen stor högtidsdag. Jag fyller 47 år!
Jag är inte den som tycker om stora tillställningar och vara den som står i centrum. Gillar heller inte att få en massa presenter som jag egentligen inte behöver. Det har inte heller hänt idag. Men det har varit en ovanlig födelsedag idag, helt i min smak.
Det är fantastiskt med alla sociala medier. Har fått så många grattis hälsningar via Facebook, sms och telefon av underbara vänner, släktingar, barnens vänner och de vänner jag numera bara träffa via Ansiktsboken. Man kan tycka att det blir lite ytliga hälsningar de där korta raderna som kommer via nätet, men jag tycker det är fantastiskt. Tänk att alla som skrivit till mig, har tänkt på Mig idag. Att få en tanke tycker jag är fint, faktiskt lika fint som presenter.
De flesta har idag önskat mig en Bra födelsedag, och det är precis var det har varit. Tack alla vänner och min härliga familj för en underbart Bra dag!

Kan en Diakon ta semester?

 


Två dagar innan jag gick på semester pratade jag i telefon med en kille, vi kan kalla honom Philip. Philip är cirka 20 år och så där härligt radikalt kristen som man kan vara i den åldern. Det är en kille jag är glad att ha i min närhet. När Philip hade avhandlat sitt ärende sa jag bara i förbifarten att nu skulle jag gå på semester. Då säger han med sin uppriktiga ärlighet ”Kan en Diakon ta semester, det trodde jag inte.” Jag går i försvar och säger, ”Självklart kan en Diakon ta semester, det är viktigt med en längre ledighet, ja faktiskt nödvändigt.” För att förtydliga mig riktigt drog jag till med att t.o.m. Jesus drog sig undan ibland.
Ändå har Philips fråga följt mig i sommar. ”Kan en Diakon ta semester?” Fortfarande ser jag det som viktigt och nödvändigt med en längre ledighet, men…
- Kan man ta semester från att vara Kristen?
- Kan man ta semester från att vara Medmänniska?
Givetvis kan man inte det! Vet inte om Philip tänkte så, men att vara Kristen, Medmänniska eller Diakon gäller väl för alltid.Att det är sommar gör väl ingen skillnad?

Lena Hilding-Carlsson
Diakon i Älmhults Missionsförsamling som just nu har semester….

snooze bönen

Snooze bönen
Förra veckan träffade jag en ung kille som går på bibelskola. Han berättade att han börjar varje morgon med PA. Han sa det där PA, som något så självklart att jag inte kom mig för att visa min okunnighet om vad det kunde betyda.
I samma vecka träffade jag en kvinna som berättade att hon saknade morgonens Personliga Andakt, när den inte hanns med. Nu gick ljuset upp hos mig, PA står nog för Personlig Andakt.
Jag läser oftast tidningen på morgonen, sådan är jag!
Sedan kom jag på att jag använder mig av Snooze bönen. Ni vet den stunden när man ligger kvar i sängen i ett tillstånd mellan sovande och vaken, innan det verkligen är dags att stiga upp. Då ber jag för det som ligger överst, en enkel vardaglig bön. Ibland om det fortfarande är tyst omkring mig, övar jag mig i total närhet, att lyssna och försöka höra Guds röst.

Jag kallar det inte PA, för mig är det Snooze bönen.
Hur gör du?

Lena Hilding-Carlsson, Diakon i Älmhults Missionsförsamling