Arkiv efter Författare

Kylskåpsmagnet med budskap.

Kylskåpsmagnet med budskap.

På vårt kylskåp sitter en magnet med orden ”Vänner är Guds sätt att se efter varandra.”En söt magnet har jag tänkt, lite naiv kanske. Men idag visade det sig att det enkla just kan vara det mest befriande.

Med endast raden ”blanka ark” som överskrift och sången ”Du ska få en dag i morgon” snurrande i mitt huvud försökte jag komma på något riktigt bra blogginlägg. Det var helt stopp. Stora krav och höga ambitioner leder inte alltid till kreativitet.

Sitter och stirrar på den blinkande markören och så plötsligt ringer telefonen. Det är en god vän som bara vill höra hur det är. Det är så gott att få prata med en riktigt god vän. Mitt i samtalet plingar det till i mobiltelefonen, jag har fått ett mejl. Efter avslutat samtal tittar jag efter och upptäcker en hälsning från ytterligare en vän. Förundrad över dessa tillsynes små händelser, vänds min morgon och upplevs mycket mer ljus och hoppfull än den började. Får till och med ett uppslag till ett blogginlägg. Vi angår varandra vi hänger ihop. Vi är skapade för relation. Du angår mig. Det har hänt förut att jag fått hälsningar från vår skapare genom andra människor, ibland helt okända. Och förhoppningsvis har jag själv varit budbärare någon gång. Så sluta aldrig bry dig om din nästa, det behöver inte vara så krångligt, det enkla är många gånger det bästa.

 

 

Anneli D Morken

Diakon tillförfogande ;-)

 

 

Tankar om tillväxtzoner

 

Efter besök på vårdcentral, röntgen och ortoped i olika ärenden har jag fått reda på att barn har tillväxtzoner i sina ben. Tillväxtzonerna finns i båda ändarna på alla avlånga ben i kroppen exempelvis lårbenen, vid fotleder och handleder. Tillväxtzonen är en ganska svag punkt i skelettet hos barn, därför är man lite extra uppmärksam på just dessa områden om barn har ramlat eller slagit sig på något sätt.

Jag berättade för en vän om mina funderingar om tillväxtzoner och hon svarade att egentligen bör alla vara rädda om sina tillväxtzoner. Inte bara växande barn och ungdomar. En personlig tillväxtzon kan ju vara något som man gör för rekreation eller för att må bra. Det kan vara sommarstugan, ett smultronställe, en förening, ett kompisgäng etc. En plats eller ett tillstånd där man får energi och en plats att växa som människa. Jag är glad att hon är min vän, det är en god tillväxtzon i mitt liv.

Att se människan, att vara en medvandrare, ge stöd och uppmuntran för den som behöver det, att vara med och skapa en trygg miljö både fysiskt och psykiskt, att se orättvisor och arbeta för att avskaffa dem är något av diakonins grund. Vi kan alla tillsammans bidra till att skapa goda tillväxtzoner bland både barn och vuxna, diakon eller ej.

 

 

Anneli D Morken

 

Ett par för stora sommarskor

Ett par för stora sommarskor.

En dag upptäckte vår 12 åriga dotter hur bekvämt det var att gå i ett par nummer för stora skor, hur enkelt det var att hoppa i dem och hur enkelt de gick att hoppa ur. Så under sommaren har jag fått dela ett par sommarskor med henne. Skorna hade varit använda under några säsonger redan men de var ändå ganska välbehållna. Vid ett tillfälle när jag skulle använda skorna fann jag dem riktigt ingångna och fuktiga, även fulla av gräs efter dagens spring i sommargräset. Jag frågade henne om det inte var besvärligt att springa och cykla i de där skorna men svaret blev att de var sköna och så enkla att använda.

Vår lilla flicka håller på att bli stor. Hon har snart växt ikapp oss och från oss, det är väl som det ska.  Jag ska nog vara glad så länge hon vill gå i mina skor, tids nog vill hon själv välja sina vägar och det är också som det ska.  Att under en sommar gå i sin mammas skor kanske var att omedvetet påminna både sin mor och sig själv om att snart har jag växt i skorna, jag är på väg att bli stor mamma. Eller att ännu en liten tid få känna frihet och utrymme, en vetskap om att det fortfarande finns tid att vara barn.

Vad tänker och känner då mamma? Hon tänker att tiden går fort, hon tänker att det är en utmaning att kunna ge sina barn både rötter och vingar. Hon tänker att snart är det jag som följer dig. Hon känner både glädje och vemod. Hon tänker på att det finns barn som inte har så många skor att låna. Hon tänker på det ansvar föräldrar och vuxna har att bry sig om hur barnen mår, både sina egna och andras. Hon tänker att det inte alltid är enkelt men livsviktigt att bry sig om.

 

Anneli D Morken

 

 

 

 

 

Medan degen jäser…

Satte mig ner framför datorn för att börja skriva några ord till den här veckans diakoniblogg, då jag plötsligt mindes att jag hade tvätt som måste hängas ut på tork medan det ännu var uppehållsväder. När jag ändå passerade förbi passade jag på att slänga in en ny omgång i maskinen. Slog mig på nytt ner vid tangentbordet, suckade lite och kom att tänka på brödet som jag skulle baka idag. Jag kan ju sätta igång degen så kan den jäsa medan jag skriver färdigt, tänkte jag. Plockade fram alla ingredienser, blandade ihop och körde igång hushållsassistenten. När jag ändå stod där vid diskbänken plockade jag ur diskmaskinen, fyllde maskinen med mer disk och röjde bort kastruller, bakformar och annat som ofta hamnar där. Nu var jag redo att fortsätta skrivandet. Funderade på vad dagen skulle innehålla och vidare på vad en blogg egentligen handlar om . ”Skriv personligt, titta på andra bloggar” var bl.a. tipsen vi fått. Nej nu hade brödet jäst färdigt, dags att baka ut det. Återvände för tredje gången till datorn.

”Ska bara, ska bara” ord som både mina barn och jag själv använder. Jag håller på med en massa saker parallellt, för så fungerar vi människor för det mesta. Någon kanske vill kalla det en undanflykt eller att undvika det man egentligen behöver göra men varifrån ska man annars få inspiration om inte i vardagens trivialiteter och livsflöde. ”Livet är det som pågår medan vi gör annat”. Där kom visst postbilen, bäst att se om det kommit något viktigt brev. På väg tillbaka passerar jag blomsterrabatten, här växer det visst ogräs som måste rensas bort. Tittar på borstnejlikor och malvor, de trivs bra där de står, men glanskörsbärsträdet fick nog fel växtzon och kanske behöver det ett mer skyddat läge. Tänker på våra liv och våra egna växtförhållanden, hur viktigt det är med god växtplats och ibland skyddande lägen. Det finns människor som själva har en god jordmån runt sig, i deras närhet kan man uppleva att här är det gott att vara, här tillåts man att växa. Tillbaka från trädgårdens funderingar och åter till skrivandet. Det ringer på dörren, en kusin till barnen kommer. De håller på att skriva ett filmmanus, sommarens projekt. Timern piper, bullarna är färdiga. Det får bli en fika på verandan.

Om inte bara fanns, ett litet utfyllnadsord. Bara kan vara enkelt men det kan också innehålla någons högsta önskan. Att bara få bli frisk, att bara våga något nytt. Att bara finnas tillhands för någon annan, kan innebära att man erbjuder ett skyddat läge för den som är i behov av det.

Ser på den skrivna texten, två plåtar pizzabullar och tre tvättmaskiner senare och tänker att det här blev nog ett riktigt lapptäcke, mer en livsstilsblogg än en diakoniblogg men tänker att diakoni också handlar om att vara mitt i livet och i livsflödet. Men ikväll, då ska jag förhoppningsvis bara gå en tur i skogen med min vandringskompis och vi ska bara prata om livet i stort och smått. Vi ska bara stanna upp några gånger för att titta på någon vacker blomma eller bara plocka lite blåbär för att äta just då. För att sedan bara gå vidare, stanna för att leta upp stigen på nytt och fortsätta vårt samtal om drömmar, besvärliga situationer och allt annat. Kort och gott en god växtzon. Bara det inte regnar allt för mycket.