Att varje dag be för att vara till särskild betydelse för
någon annan är naturligtvis en bra bön.

Är det kanske så att när vi ber för att någon eller några
andra ska ”komma i vår väg” så är det vi själva som förändras, och att våra
ögon öppnas på ett särskilt sätt för andra? Att den andre ofta finns framför
oss, men att vi inte alltid ser dem.

Eller är det så att vi kommer i deras väg?

 

Ibland behöver du och jag betyda något alldeles extra för
någon annan, och ibland behöver vi möta den andres omsorg på ett särskilt sätt.
Ibland får jag möta Guds omsorg genom dig, och ibland får du möta Gud genom
mig. Vi får tillsammans bära varandra och hålla tron på Gud levande.

 

//Håkan Altemar, Halmstad

 

Jan Stenmarks bilder är en favorit i vårt hem.

  • Tell Altemar

    Käre Far i himlen, tack att jag finns till. Hjälp mig leva riktigt, göra det du vill.
    Lär oss här på jorden tycka om varann. Låt oss få en framtid, skyddad av din hand.
    Visst är det en bön som passar för alla åldrar,också i medmänskliga och diakonala sammanhang. Och när jag ängslas för morgondagen kommer jag ihågvad en god vän sa: Var inte rädd för framtiden, Gud är redandär. Fader Tell Altemar