Ett par för stora sommarskor

Ett par för stora sommarskor.

En dag upptäckte vår 12 åriga dotter hur bekvämt det var att gå i ett par nummer för stora skor, hur enkelt det var att hoppa i dem och hur enkelt de gick att hoppa ur. Så under sommaren har jag fått dela ett par sommarskor med henne. Skorna hade varit använda under några säsonger redan men de var ändå ganska välbehållna. Vid ett tillfälle när jag skulle använda skorna fann jag dem riktigt ingångna och fuktiga, även fulla av gräs efter dagens spring i sommargräset. Jag frågade henne om det inte var besvärligt att springa och cykla i de där skorna men svaret blev att de var sköna och så enkla att använda.

Vår lilla flicka håller på att bli stor. Hon har snart växt ikapp oss och från oss, det är väl som det ska.  Jag ska nog vara glad så länge hon vill gå i mina skor, tids nog vill hon själv välja sina vägar och det är också som det ska.  Att under en sommar gå i sin mammas skor kanske var att omedvetet påminna både sin mor och sig själv om att snart har jag växt i skorna, jag är på väg att bli stor mamma. Eller att ännu en liten tid få känna frihet och utrymme, en vetskap om att det fortfarande finns tid att vara barn.

Vad tänker och känner då mamma? Hon tänker att tiden går fort, hon tänker att det är en utmaning att kunna ge sina barn både rötter och vingar. Hon tänker att snart är det jag som följer dig. Hon känner både glädje och vemod. Hon tänker på att det finns barn som inte har så många skor att låna. Hon tänker på det ansvar föräldrar och vuxna har att bry sig om hur barnen mår, både sina egna och andras. Hon tänker att det inte alltid är enkelt men livsviktigt att bry sig om.

 

Anneli D Morken