Nu står vi i startgroparna till Kyrkokonferensen. En ovanlig och spännande kyrkokonferens då något helt nytt börjar. Jag ser fram emot att träffa många diakoner, hoppas du anmält dig till lunchen med Diakonernas Riksförbund på fredag t.ex. och att vi ses på lite olika andra platser.

Det känns speciellt att det i år är fler diakoner än pastorer som ska ordineras, hela 12 diakoner och 9 pastorer i Svenska Missionskyrkan. Bed gärna för de som ska ordineras och för hela konferensen att Guds Ande får verka och att Guds rike får utbredas ännu en liten bit.

Vi ses, Marie Lindholm, diakonisekreterare

I snart åtta år har jag varit diakon och emellanåt får jag frågan vad en diakon gör och varför jag har valt att bli det.

Den här helgen är jag i Vännäs på ungdomskonferensen Någonting större och equmenias riksstämma. Och här, mitt bland mängder av ungdomar, har jag verkligen blivit påmind om varför jag gör det jag gör.

Jag är diakon av två skäl:

Jag får ta emot Guds kärlek genom människor jag möter.

Jag får dela med mig av Guds kärlek till andra människor.

Ja, det är flummigt. Det säger varken tydligt vad jag gör eller tydligt varför. Men det är de allra främsta orsakerna. Det finns så mycket människor som behöver få kärlek och den kärlek jag har fått från Gud den är så stor att jag bara inte kan låta bli att dela med mig.

Jag lyckas verkligen inte alltid och det finns så otroligt mycket mer att göra. Men små steg framåt, är det jag klarar.

Kanske känner du en kallelse att få sprida Guds kärlek! Kanske är diakon något för dig?
 

PASSA PÅ!!!

Gummessons utförsäljning är inne i slutskedet och de säljer diakonskjortor även nästa vecka, vecka 17 för endast 130:- styck (ordinarie pris 650:-). Det är dock stängt på tisdagen den 24 april. Men för dig som har möjlighet, passa på att fynda. Vid frågor kontakta David på Gummessons tel: 08 – 674 07 90.

Marie Lindholm/Diakonisekreterare

Vi är några stycken som träffas varannan torsdag kväll. När vi började under hösten var ambitionen att ha en rejäl läsning och reflektion av Jim Wallis bok Agenda för en hoppfull värld. Den är spännande och utmanande för oss som individer, men naturligtvis som församling och kyrka.

Vid första träffen berättade vi kort om varför var och en ville vara med, ambitioner, motiv och eventuella drömmar. Redan från början antog vi hållningen att det här ska inte bara vara en grupp som möts för sin egen utvecklings skull, utan vad kan vi engagera oss för i vårt samhälle. Vi har trevligt, har spänstiga diskussioner, fikar och har olika synsätt: men vi lyssnar verkligen på varandra och dragits med av varandras behov och olika engagemang.

Några exempel:

”Agendagruppen” (som vi kallas) har aktivt deltagit i politikerutfrågning kring samhällsbyggnad och miljöfrågor. Gruppen har också arrangerat en hearing på Internationella kvinnodagen kring våld i nära relationer med involverade politiker, socialnämnd, Brottsofferjouren och andra inblandade parter. Någon satte upp inbjudan på alla vårdcentraler, en annan på Högskolan och ICA Maxi. En tredje på biblioteket och på Akuten. En fjärde har lämnat inbjudan till ännu fler bibliotek,,,,,

Varför skriver jag om detta? Försöker jag lyfta fram oss och ”tycka att vi är duktiga”? Nej, nej. Verkligen inte. Men goda exempel kan inspirera. Min tro är att detta bara är början på vårt nytända engagemang.

Möt varandra och ta del av den andre, släpp in den andre i ditt liv och tillåt andra bli en del av ditt liv och det du brinner för. Något händer när vi möts, och våga vara en medskapare av en Hoppfullare värld.

Håkan Altemar

En skrift om våld i nära relationer där barn och unga berättar. Dessa barn finns mitt ibland oss, också i kyrkan. Hur stödjer vi? Läs denna viktiga skrift från barnombudsmannen.

www.barnombudsmannen.se/global/publikationer/signaler2012.pdf

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Är just hemkommen från releasen av Diakonins månad som gick av stapeln idag i Andreaskyrkan på söder i Stockholm. Det var en mycket inspirerande och givande samling där bland andra Sten-Gunnar Hedin och Johan Arenius medverkade och Staffan Skarrie framförde sin egen skrivna sång – När som livet smalnar av (som också finns med i häftet). Rubriken på materialet i år är Brobygge – om solidaritet mellan generationer. Diakonins månad är i september med start söndagen den 2 september, då kyrkoårets texter handlar om Medmänniskan. Temat kan självklart användas hela året. Inspirationsmaterialet kommer att skickas ut till pastorer och diakoner i tjänst i Gemensam Framtid. Materialet finns också att laddas ner på www.skr.org Inspirationshäftet är fyllt av härliga bilder och lättillgängliga texter.

Marie Lindholm, diakonisekreterare

Hur ser det diakonala arbetet ut i det sammanhang där du finns? Kanske soppluncher, besök hos gamla, stödgrupper av olika slag? Diakonalt arbete kan vara så mycket olika och det är så viktigt!

Men jag skulle vilja lyfta fram det diakonala arbete som vi, enligt min erfarenhet, ofta glömmer bort. Och väldigt ofta är det ett av de större diakonala insatser församlingarna gör.

Har du kommit på vad jag tänker på?
Jo, jag tänker på församlingens barn och ungdomsarbete. Kanske är det scouting, barnkör, tonårsarbete eller något annat. Varje vecka samlas många ledare i vårt land för att göra sig redo att ta emot barn och unga. Och det är så viktigt! Att skapa miljöer där barn blir sedda, uppmuntrade och älskade! Det är diakonalt arbete!

Så nästa gång ni pratar om diakonalt arbete, glöm inte att lyfta det som görs bland barnen. Och glöm inte att uppmuntra de ledare som ger av sin tid. De är fantastiska!

Ett blogginlägg av Rune W Dahlén i både BliPastor.nu och BliDiakon.nu.

Vem kan tro på ett evangelium som inte också yttrar sig i praktisk handling? Vem kan förstå evangelium som inte också får höra det? Vem kan motstå ett evangelium som kommer i hela dess bredd?!

I den nya kyrkan med arbetsnamnet Gemensam Framtid hoppas vi att evangelisation och diakoni går hand i hand. Att evangelium räcks människor i både förkunnelse och tjänst i omsorg om ande, själ och kropp.

I den första kristna tiden växte kyrkan explosionsartat. Flera forskare menar att den viktigaste orsaken till denna tillväxt var den diakonala omsorgen om människor. De kristna var ständigt förföljda och samtidigt gick de hela tiden sina förföljare till mötes i kärleksfulla handlingar. Men det är viktigt att inse att diakonin utfördes inte med avsikten att vinna nya medlemmar. Utan diakonin sågs som en omistlig del av själva evangeliet. Och ivern att berätta om Jesus var lika stor som ivern att hjälpa medmänniskorna.

Min förhoppning inför Gemensam Framtid är en kyrka där evangelium både syns och hörs och känns, en kyrka som gör skillnad inte bara inom en smal religiös sektor, utan blir en samhällskraft att räkna med. En kyrka som vinner människor för Gud och talar profetiskt i flyktingfrågan. En kyrka som sjunger lovsånger och protesterar mot vapenhandeln. En kyrka som berättar om Jesus på torget och bjuder hemlösa på middag i kyrkan. En kyrka som vårdar åldringar och ordnar spädbarnssång, som besöker fångar och befriar sexslavar, som klär den nakne och delar ut scoutskjortor, som ordnar språkcafé och talar i tungor, som agiterar för ökat bistånd och hjälper till med skuldsanering, som ber för människors frälsning och kroppars helande, som vågar erkänna sina brister och som vet vägen till Gud, som ropar både Kyrie Eleison och Halleluja.

Kort sagt en kyrka där diakoner och pastorer är lika viktiga!

Nu på söndag är det bön- och offerdag för diakon- och pastorsutbildningen. På bilden ser ni de som ska ordineras till diakoner och pastorer i sommar (även om några fattas pga sjukdom). Vill du vara med och be till Gud för dem? Vill du vara med och offra för att deras utbildning ska bli så bra som möjligt? Kom till kyrkan på söndag. I hela 80 församlingar får man besök från pastorsutbildningen på THS och diakonutbildningen på Lidingö. Hela listan på dessa 80 församlingar hittar du här. Du kan också köpa tidningen Årsringar och se bilder på samtliga diakon- och pastorskandidater i alla årskurser. Du kan läsa brevet till den gudstjänstfirande församlingen på bön- och offerdagen, och du kan se bönelistan med alla de blivande diakonernas och pastorernas namn uppdelade på distrikt. Och du kan titta på affischen.

Välkommen på söndag!

Haematopus ostralegus – är det någon av er som vet vad det är?

Det är det latinska namnet på Strandskatan, min absoluta favoritfågel, alla kategorier. Den signalerar vår – så vi gör en del turer ut till stränderna för att spana efter den och våren. Ännu har jag inte sett den, men snart, snart. Det brukar vara som så att när jag närmar mig stranden, brukar jag förväntansfullt spana åt söder och norr utmed strandkanten och så kan jag på långt håll se några fåglar som går ute i vattenbrynet och hoppet tänds – är det så att de är här nu?

Och så går jag närmre och ser det svart- vita och de röda benen och den röda näbben: Ja, de har kommit. Jag brukar inte ropa högt, men inom mig jublar jag riktigt, riktig högt: Det är vår! Oavsett hur kallt det känns och hur isande vinden kan vara ute på stranden så är det så: Har Strandskatan kommit så är det vår!

Strandskatan är också något mer för mig än bara en favoritfågel. För mig har den blivit som en Guds gåva till mig. På många sätt ser jag Gud, eller i alla fall Guds omsorg, uppmuntran och kärlek i den. För känslan av glädje, tacksamhet och energi jag får av att se Strandskatan, det tror jag är en gåva från Gud. Och kanske skulle vi göra det som jag gör varje vår och göra det oftare än bara några gånger om året och vid speciella tillfällen – nämligen spana efter Gud och tecken på Gud och Guds kärlek. I vad kan du och jag se Gud? I vem kan du och jag se Gud? Hur kan du och jag se Gud?

Vi kan se Gud i så mycket mer och mycket oftare än vi tror om vi tittar ordentligt. Och vi behöver inte ens spana, behöver inte ens ge oss av till vissa platser: Gud finns där och här i det vanliga, i det vardagliga. Ett leende, en fika med någon, en öm eller hjälpande hand som finns till. Allt det goda, glada, varma vi möter, känner och är med om: Se det som gåvor från Gud, se det som Gud själv som visar sig för dig.

Och vet att Gud finns vid din sida alltid, mycket oftare än vad Strandskatan visar sig. Den är trots allt bara en enkel, enkel bild av någon som egentligen inte kan beskrivas helt och fullt, men vars verk vi kan se dagligen.

Eva Altemar, Diakon Södra Nissadalens missionsförsamling

Välkomna till releasen för Diakonins Månad i Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31 i Stockholm. Datum för releasen är onsdagen den 28 mars kl. 10.30 – 12.00. Programmet bjuder på ett samtal mellan Sten-Gunnar Hedin och Johan Arenius under temat generationssamverkan. Staffan Skarrie spelar och sjunger och materialet presenteras.

Kaffe och smörgås serveras till självkostnadspris.

Materialet till Diakonins månad 2012 kommer att finns för nedladdning på SKR:s hemsida, www.skr.org

Varmt välkomna

Marie Lindholm, diakonisekreterare